Postrunda med förhinder

Änglarnas sorg av Jón Kalman Stefánsson är en helt fantastisk roman som mestadels handlar om våldsamma snöstormar i bergen, Det blåser iskallt och snön skymmer sikten totalt. Väderstrecken måste man ha internaliserat för att inte störta rakt ut i havet. Man måste också ha ett hum om var det kan finnas ett och annat hus där man åtminstone fick lä även om huset var öde och utkylt. Änglarnas sorg - snöflingorna - handlar till större delen om en vådlig postrunda som Jens och Pojken ska utföra under våldsam snöstorm i bergen. Posthanteringen är av högsta värde för alla inblandade. Pojken går ibland och tänker på några dikter och tappar då bort Jens i snön. Men på något sätt finner de varandra igen. Pojken pratar och Jens vill att det ska vara tyst. Men pojken var den som klarade båtfärden som de började postvandringen med när Jens inte var mycket att räkna med. Pojken växer och mognar. Jens förändras också. Deras gemensamma kamp mot elementen för dem närmare varandra. Människorna de möter i stugorna är fattiga men storslagna och insnöade i mörka rum under lång tid av året, men de delar med sig av det de har. I många av husen finns det böcker. Orden betyder mycket. Människorna lever ett hårt liv i ett strängt klimat, men aldrig skulle de vilja lämna ön. Jón Kalman Stefánsson har ett underbart, poetiskt språk med många fina bilder. Han har också en förmåga att beskriva snöstormarna på olika sätt. Lägg därtill en hel del humor. Änglarnas sorg slutar med en riktig cliffhanger vilket gör att jag kastar mig över sista delen i trilogin, Människohjärtat