Veckans mening v. 38 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka i kommentarsfältet!"

"Det är sant att jag brukar se kameran som ett öga som följer mig, som registrerar allt jag gör och alla mina minsta rörelser, men på senare år har jag ofta kommit att tänka på ett vapen då en kamera riktats mot mig, ett handeldvapen eller ett maskingevär uppställt i en skyttegrav."

Min Veckans mening v. 38 kommer från Nattsäsong av Karolina Ramqvist.

Fem en fredag v. 38 2026: Tur

elisamatilda: Fem en fredag v. 38:Tur 

1. 
   När kände du dig som mest lyckligt lottad? När jag insåg att jag inte bara hade fått ett utan två välskapta barn; inte på samma gång utan med två års mellanrum
2. När hade du senast riktigt bra timing? Kommer inte på
3. Vad vill du ha tur med den här veckan? I veckan som kommer behöver jag verkligen ha turen på min sida när jag - äntligen, efter flera månaders väntetid - ska besöka ortopeden.
4. När litar du på magkänslan? Det händer inte så sällan
5. Har du ett lyckonummer, och ger dig lycka? Jag inbillar mig det

Förundran och bävan

Äntligen en ny bok av Amélie Nothomb, tänkte jag, och jagade maken till biblioteket för att hämta den. Förundran och bävan är det en förväntas känna inför kejsaren i Japan. Åtminstone förr när han var gudomlig och härstammade från solgudinnan Amaterasu, den viktigaste kamin (guden) inom shintoismen. Jag kom inte många sidor i romanen förrän jag insåg att jag läst den tidigare, närmare bestämt 2016. Underkastelsens sötma hette den då och var översatt av Gabriella Ekborn utgiven på förlaget Isell och

Jinert. Förundran och bävan är översatt av Pär Svensson utgiven av Edisions J. I båda fallen är originalets titel:  Stupeur et tremblements. Spänd förväntans upplösning i tomma intet! Romanen är självbiografisk. Belgiska Amélie Nothomb flyttade från Japan när hon var fem år och återvänder efter tjugo för att arbeta inom ett stort företag. Kulturkrockarna blir många och ofta väldigt roliga så här på håll. Men jag tycker att det hade varit klädsamt om läsaren fått en upplysning om att Förundran och bävan är en nyöversättning. Och jag skulle faktiskt tro att företagskulturen i Japan ändrat sig något sedan Underkastelsens sötma först kom ut 1999 och bildade underlag till filmen Min japanska vän (som går att se på Netflix).

ABC+ bokstaven R+

Klimakteriehäxan: ABC+ trevligheter på R+

Q hoppar jag över. Det finns inte så många Q - ord det visste ju redan Hans Alfredson. 

Vad det gäller R+ har ju värdinnan själv lagt beslag på två jättetrevliga R som jag gärna hade haft med, nämligen Resor och Rosor. Men jag väljer tre andra trevliga R+

Jag har alltid gillat ordet redbar. Det är rejält och kanske lite gammaldags, men det säger mycket. Rättskaffens, helt enkelt.

Att vara receptiv är bra. Att fatta snabbt; att ha lätt att lära är bra att kunna. 

Mitt tredje R+ blir rapsolja. Gunnarshögs kallpressade rapsolja är jättefin och mycket användbar.

Tisdagstrion v.38 2026: Vita bokrygg

 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 38 2026: Vita bokrygg

Vita ryggar fanns det gott om.

1. Litteraturens klassiker införskaffade jag under studietiden men jag använder dem  fortfarande och uppskattar mycket. Från grekisk och romersk litteratur till europeisk lyrik mellan romantiken och första världskriget. 

2. Nora av Brenda Maddox. En livlig skildring av ett stökigt och ganska sorgligt äktenskap mellan Nora Barnacle och James Joyce. Nora var en vacker, rödhårig och humoristisk flicka som JJ fastnade för direkt. Hon gav sig ut i världen med honom trots att han alls inte utlovade något äktenskap

3. 

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Har alltid haft svårt för förövaren Raskolnikov. Men boken lästes och penetrerades noga i läsecirkeln. Och en stöter ju på den överallt. Själv föredrar jag Idioten.

Hissen i Saigon

 "Mamma är död". Det är första meningen i Hissen i Saigon; en parafras på första meningen i Främlingen av Albert Camus. Författaren Thuân, eller Đoàn Ánh Thuận, är född i Hanoi 1967 och har skrivit ett tiotal romaner. Numera bor hon i Paris. Hennes skriverier nagelfars av myndigheterna i Vietnam men hon har stort stöd från folket. En dotter, boende i Paris, flyger hem till Saigon för att begrava sin mor, som dött när hon föll ner i ett hisschakt i den första hissen i ett privat hem. Brodern Mai har byggt ett skrytbygge och installerat en hiss och bett modern komma från Hanoi till Saigon för att inviga hissen. Året är 2004. Modern får en otroligt pampig begravning helt i den store ledaren Kim il - Sungs anda. Alla spelar sina roller väl. Till och med barnbarnen som ser på sina föräldrar och gör som de. Modern har varit en framstående partiarbetare i det kommunistiska Hanoi. När dottern sedan går igenom moderns saker faller ett porträtt av en västerländsk man ur en anteckningsbok som omsorgsfullt sytts in i ett örngott. Namnet Paul Polotski står på baksidan av fotot och året 1954. Det året föll franska Indokina genom Frankrikes nederlag i Dien Bien Puh. Strax därefter började Vietnamkriget. Sedan vidtar dotterns outtröttliga sökande efter den svåråtkomlige ryssen, Paul Polotski. Det blir spännande som i en thriller. Slutet överraskar. Jag tycker mycket om Hissen i Saigon. Den dröjer sig kvar efter avslutad läsning och jag går tillbaka och läser om alla understrykningar. Och gör några till. Jag får repetera Vietnams historia som ju ligger som grund för hela romanen. Det vore väldigt roligt att få läsa mera av Thuân. Översättaren Tobias Theander, som är den ende i Sverige som översätter direkt ifrån vietnamesiska, har säkerligen gjort ett gott arbete. Och bokförlaget Tranan är värt all respekt som gör det möjligt för oss att läsa litteratur från över allt i världen.

Titel: Hissen i Saigon

Författare: Thuân

Översättare: Tobias Theander

Förlag: Tranan

Tryckår: 2026

Antal sidor: 207 s.

En smakebit på søndag v. 37 2026

"Kapten Jazmin Caldera, bördig från byn Zarzales i Estremadura, kunde bara inte  förmå sig att äta upp den kalkonsoppa dekorerad med blomblad som stod framför honom, hur utsökt den än såg ut och trots att han var utsvulten. Han hade anvisats platsen mellan tempelprästerna från Xipe respektive Tezcatlipoca vid bordet. Den förstnämnde bar en mantel av människohud efter en krigare som offrats vid någon okänd tidpunkt i det förflutna, nu redan svartnad av förruttnelse. Den andres hårman såg i sin tur vaken ut att ha blivit klippt eller tvättad sedan mannen tillträdde sitt ämbete och var efter årtionden av tempeltjänstgöring stel av intorkat blod: huvudsakligen från vaktlar som dagligdags offrades åt gudarna liksom då och då sköldpaddor och prärievargar, men också - vid de större högtider som vanligen inföll vart vart tjugonde dygn - krigare, och då helst tlaxcalteca."

Ur Om imperier drömde du av Álvaro Enrigue i översättning av Hanna Nordenhök. Omslag: Lotta Kühlhorn 

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 37