En smakebit på søndag v. 45 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar söndagens bokutmaning En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

"Sex år efter vår resa (till Afghanistan) skrev jag The Handmaid´s Tale, en filosofisk roman om en amerikansk teokrati. Kvinnorna i boken är klädda lite grann som nunnor, lite grann som flickor i skoluniform och lite grann - måste jag medge - som kvinnan på Old Dutch Cleanser - burken, men också lite grann som i chadorn jag köpte i Afghanistan med dess motstridiga associationer. Som en person i boken säger, det finns frihet att och frihet att inte. Men hur mycket av det förstnämnda skulle man behöva ge upp för att försäkra sig om det andra? Alla kulturer har varit tvungna att brottas med det, och vår egen är inget undantag, något som vi nu märker. Skulle jag ha skrivit boken om jag aldrig hade varit i Afghanistan? Kanske. Skulle det ha blivit samma bok? Inte troligt." 

Fler smakebitar HÄR.
 

Markens gröda

Markens gröda av Knut Hamsun kom ut 1917. 1920 fick författaren Nobelpriset i litteratur mycket för just Markens gröda. Många stora författare som Hemingway, Kafka, Singer, Thomas Mann och H G Wells uttryckte sin förtjusning över den realistiska romanen. Huvudperson i boken är Isak, en man som en inte får veta så mycket om förrän han en dag ger sig ut i vildmarken och väljer ut en plats åt sig där han börjar med att bygga sig en koja. Allt eftersom tiden går röjer han mark, skaffar getter  bygger sig en bättre koja med två rum. Men han saknar en kvinna till hjälp. En dag står Ingrid i dörren. Hon talar otydligt och har ansiktet till hälften bortvänt. Hon ska över fjället, säger hon, men hon stannar kvar. Isak välsignar hennes harmynthet. Han tror inte att hon kommit till honom annars. De båda makarna arbetar bra tillsammans och besitter båda någon sorts urkrafter. Sönerna Eleseus och Sivert föds, men tredje barnet blir en flicka som är harmynt. Ingrid minns allt vad hon lidit under uppväxten och gör vad hon tror att hon måste göra. Hon kommer att få betala dyrt. Ingrids släkting, Oline tar sig fram mellan byarna som en stor fet larv och hon ser till att Ingrid avslöjas. Barbro är en ung flicka som speglar Ingrid liksom hennes arbetsgivare, Axel Ström, speglar Isak. Markens gröda är en hyllning till jorden, arbetet, naturen och den enkla människan. Staden betraktas med misstänksamhet. Den förstör de ungdomar som dras dit. Omkring Isak växer så småningom ett samhälle fram. Och när det upptäcks att fjället gömmer kopparmalm ökas befolkningen betydligt. Isak äger en del av fjället, men han är ingen vidare affärsman. Som så ofta annars ingriper den vandrande f. d. länsmannen Geissler. Han har ett speciellt intresse för familjen på gården Sellanrå som han till och med namngivit. Flera andra speciella karaktärer återkommer i berättelsen och en lär känna dem och deras egenheter. Lite överraskad blir en över ett brandtal för kvinnor som blir gravida utan att ha någon far till sina barn. De ska inte dömas utan få hjälp och stöttning. En förtvivlad, ensamstående mamma som i sin ensamhet och hjälplöshet drivs att döda sitt barn dömdes till döden. Eller många års fängelse. Detta vill man nu ändra på. Och det är män som för ordet! Det var väldigt intressant att läsa om boken. Det var helt andra saker jag fäste mig vid nu än vid första läsningen. Så är det ju oftast. Men jag uppskattade Markens gröda minst lika mycket - eller mera - den här gången. Jag har både läst och lyssnat. Helt rätt att Hamsun fick Nobelpriset i litteratur.

Titel: Markens gröda

Författare: Knut Hamsun

Översättare: Hugo Hultenberg

Inläsare: Dan Bratt

Förlag: Forum

Tryckår: 1953

Antal sidor: 311

En smakebit på søndag v. 27 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit vecka 27 kommer från s. 44 i Samma, mamma av Hanna Rajs. Fler smakebitar HÄR

"min mamma var rolig och nu är hon död

så ingen får någonsin skratta igen

absolut ingen men allra minst jag

allra minst allra minst

jag har blivit allra minst 

en råtta som saknar sin mamma

den råttan blir aldrig nåt annat

än allra minst allra minst

det finns ett skratt som alla minns

och det skrattet tillhörde mamma"

Lucky Lada och jag

Freja Morgenstjerne är från Höör men bor sedan länge i Malmö. Hon är i 30 - årsåldern och man- och barnfri. Ganska ofta åker hon hem till Höör. Där bor mamma som är frånskild sedan många år tillbaka. Freja kommer väl överens med mamma som är minst lika slagfärdig som dottern. Båda svär friskt och har en mycket realistisk syn på tillvaron. Om det gäller att köpa ägg eller julgran eller båda delarna måste en åka till Höör. Men det är fortfarande så att om en vill köpa billiga sandaler får en köra till Hurva. Men just nu har Freja ett stort problem. Hon hittar ingen som vill gå med henne på återträffen på Lucky Lada (nöjespalatset i Höör) på juldagen. Freja går  igenom sina gamla kompisar sufflerad av mamma som uppdaterar henne med skrönor och anekdoter om vad som hänt respektive familj sedan sist. Freja noterar alla förändringar som skett i samhället sedan hon bodde hemma. Hon läser sina dagböcker och en förstår att hon utsatts för viss mobbning. "Du ser ut som en padda", ropar en yngling älskvärt till henne. Hon berättar om ett sommarbete där hon och två kamrater spelade och sjöng på äldreboenden. Freja och hennes kompisar har det inte alltid så lätt i sina respektive familjer, men de stöttar varandra under sitt ungdomliga famlande. Jargongen är rå men hjärtlig. Flickorna är vänner. När Freja så småningom vinner andra pris i en novellpristävling i Umeå avbryter hon sin sjuksköterskeutbildning och bestämmer sig för att bli författare. Liksom Piraten skriver hon mycket om mat och konstaterar att tillagningen av isterband kan göra folk upprörda på allvar. Ska det vara dill - eller persiljestuvad potatis till isterband? Lucky Lada (jfr Bellmans Bacchi Lada) och jag är mycket frispråkig och tryfferad med många svordomar och könsord. Men det är en livfull skildring med avväpnande humor. Ibland serveras någon klarsynt livserfarenhet som rymmer en värld, typ "det är aldrig alldeles ömsesidigt med en man." Jag lyssnade på inläsningen som är gjord av författaren själv och det var en verklig upplevelse. Alla dialektala ord uttalades exakt rätt. Jag är inte säker på att jag läst boken eller åtminstone inte uppskattat den så mycket om jag inte lyssnat. En sak är i alla fall alldeles klar. Jag hade aldrig gett den här boken till min mamma.

En smakebit på søndag v. 21 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit v. 21 kommer ifrån Hyper av Agri Ismail.

"Deutsche Bank slutade höra av sig efter ett sista lätt avfärdande mejl ("Vi hör av oss så snart vi kan."), och efter några dagar kunde inte M:s kolleger fortsätta låtsas som om de inte märkt att M ägnade sina arbetsdagar åt att stirra på Outlook - ikonen. Det var ett självdestruktivt beteende, och både Jane och Naveen hoppades att de kunde få honom att sluta. "Okej, jag går nu, säg till om du lyckas med att nå nirvana eller vad det nu är du försöker åstadkomma", sa Jane när hon lämnade kontoret medan Naveen delade med sig av olika ordspråk på hindi. "Det rykte som du förlorat på en betelnöt kommer inte tillbaka även om du donerar en elefant", sa han försiktigt.  - "Naveen. Vad fan är en betelnöt?" - "Det är något man tuggar i Indien. Man gör pan masala av det. Som tobak."                                   Fler smakebitar HÄR.

En smakebit på søndag v. 20 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit v. 20 kommer ifrån Arnold. En roman av Emilia Fogelklou.

"22 dec 1914. Att jag nu sänder detta manuskript, skall Ni fatta som en antydan att här ligger det som vi har gemensamt. Inte dikten i och för sig, verserna som flyter så och så - utan själva verkligheten som ligger bakom. Alltså jag har kommit in i en värld - Dantevärlden kan vi ju säga tills vidare - och det har kommit mitt intresse att blossa opp till en mäktighet jag inte förut anat. Det är min dröm att en gång få bli en förklarare av den världen och den vägen. Nu är det cirka halvtannat år sedan jag först fick idén till en Danteöversättning."   fler smakebitar HÄR

Alberte och Jakob

När jag som ganska ung läste Cora Sandels till dels självbiografiska romanserie Alberte och Jakob, Alberte och friheten och Bara Alberte var jag inte särskilt road. Jag gillade helt enkelt inte Alberte. Och det gör jag kanske inte nu heller när jag börjat omläsningen och just läst ut första delen. Men jag har en annan förståelse för hennes blåfrusna person. Enligt fru Henriette Selmer är dottern dessutom skelögd och gör inget åt sitt trista hår. Fru Selmer, suckar, gråter och ser lidande ut. Fadern, häradshövdingen, är däremot lite svag för dottern och hon för honom. Sonen Jakob är allas hopp och ljus och moderns favorit. Alberte har fått sluta gymnasiet för att det ska finnas medel att ta lillebror Jakob genom skolan. Båda barnen lider av föräldrarnas olyckliga äktenskap. Alberte fryser sig igenom livet. Hon älskar naturen och vandrar omkring på kajerna och de folktomma bakgatorna den lilla nordnorska staden Tromsø och iakttar årstidernas skiftningar. Då och då samlar sig några ord inom henne som till slut utmynnar i en dikt. Den skriver hon i boken som ligger under tröjorna i byrålådan. Alberte lider av instängdheten och småborgerligheten. Alla håller rätt på varandra; uppförandekoden är sträng liksom rangordningen. Hon längtar bort och ut. Det gör Jakob också och han ser till att göra något åt det. Albertes situation förbättras inte av att hennes väninnor börjar gifta sig och bilda familj. Cora Sandel vill skriva så sant som möjligt. Språket ska omsluta tanken som en hud har hon lärt sig av Victoria Benedictsson. Alberte uppskattar i likhet med sin upphovsman ensamheten. Cora Sandel bodde under många år i en liten lägenhet i Uppsala där hon helst vistades alldeles ensam. Hon var 46 år när hon debuterade med Alberte och Jakob 1926. Det tog henne tretton år att skriva serien om Alberte. Det gick betydligt bättre att läsa Alberte och Jakob den här gången. Jag uppskattar Cora Sandels bildspråk, hennes nästan förälskade naturskildring och hennes psykologiska blick. Ibland glimtar det till lite av en torr humor som kan påminna om Jane Austen. Gun-Britt Sundström har översatt och skrivit förord.

En smakebit på søndag v. 47 2023

Utmaningen En smakebit på søndag administreras av astridterese på bokbloggen Betraktninger. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull avslöja för mycket. Min smakebit v. 47 kommer från Innan fåglarna vänder åter av Meja Mäki.

"Många som lämnade Sordavala i början av kriget har redan vågat sig tillbaka", sa Valavaaras gamle husbonde och återgick till att diskutera evakueringen. "Någon evakueringsorder lär det knappast bli, men vi borde gömma båtlagets fångstredskap för säkerhets skull. Där skulle vi behöva Allis hjälp också." Mitt hopp väcktes på nytt. Jag fick samla allt mitt mod för att våga lyfta blicken från tekoppen till far. Med mitt ansiktsuttryck bönade jag om att jag skulle få stanna hemma för gott, men fars tystnad blev utdragen. Han visste ju vad jag drömde om: havet, båten och näten. Det gjorde mor med. "Det är just därför som Alli blev satt i lära hos örtgumman! För att få slut på de där svärmerierna om havet!" fräste mor. "Om Alli nu inte tänker gifta sig så måste hon skaffa sig ett yrke som lämpar sig för en kvinna." Fler smakebitar HÄR

Emily forever

Emily är väldigt ung när hon blir gravid. Pablo, d kriminelle barnafadern, har just tagit sin väska, gått ut genom dörren och låst den; förebärande att han måste ordna upp en sak med Ousman. I telefon berättar han sedan att han behöver vara för sig själv och att de ska vara från varandra en tid. Emily vägrar acceptera att hon blivit lämnad. Att Pablo är kriminell förstår hon inte förrän senare. Emily har nu bara sin förtidspensionerade mor. Hon vet inte vad en far är och vilken roll en far ska ha. Emily arbetar i en livsmedelsaffär, Kiwi (ungefär lika med Coop) där föreståndaren månar om henne och försöker underlätta för henne allteftersom magen växer. Emily förefaller väldigt tafatt och avstängd från världen. Men nu tvingas hon till kontakter med socialkontoret, mödravården och så småningom också polisen. Amningen blir ett kapitel för sig. Trots möjligheter till kontakt med andra nyblivna mammor sitter hon tyst och passiv. Jag får lust att ruska om henne. Vid nitton års ålder är en i regel mera vuxen. Emily forever är romanens titel. Det är norska Maria Navarro Skarangers tredje roman och den nominerades omedelbart till ett flertal priser. Det är också den första romanen av henne som översatts till svenska. Översättare är Ninni Holmqvist vilket borgar för kvalitet. Berättaren är allvetande men ändå inte. Kronologin är uppbruten i och med att olika personer får komma till tals. Det ska bli intressant att följa det här författarskapet vidare.

Titel: Emily forever

Författare: Maria Navarro Skaranger

Översättare: Ninni Holmqvist

Förlag: Weyler

Tryckår: 2022

Antal sidor: 193

En smakebit på søndag v. 17 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Stackars hon som heter Emily, i dag, på dagen i dag, har hon varit gravid i hela sju månader, och det är de två nu, Em och den växande magen, Em och barnet, efter att Pablo försvann ut genom dörren för att reda ut en grej, som han kallade det. Ja, så var det, försvann. Eller var det så? Jag måste fixa något, hade Pablo  sagt och låst om sig med en nyckel i rummet i två timmar, Em hade suttit i soffan och tittat på teve, hon hade somnat, vaknat, Pablo fortfarande i rummet, tills han gick ut genom dörren, då med en svart väska hängande över axeln. Emily såg på Pablo innan han gick, Pablo såg på henne, Emily undrade vad Pablo tänkte på, vad han skulle göra, Pablo blinkade åt Emily, stängde ytterdörren, låste ytterdörren, Emily fortsatte titta på teve."   Ur Emily forever av Maria Navrro Skaranger. Weyler.  Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag v. 5 2023

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

"Vera är duktig på att prata med jurister, fastighetsmäklare, byggare. Jag låter henne hållas. Åt mig överlåter hon att bli av med bilarna, hitta nya hem åt katterna och samla ihop sakerna som pappa säger att han behöver i sitt nya liv (alla hans verktyg, till att börja med, tvingarna inte att förglömma, ett bra stålmåttband och några köksredskap, skarpa knivar, och naturligtvis måste han behålla sina böcker, och fotografierna, för nu när han är färdig med traktorboken har han tänkt skriva sina memoarer, och skivspelaren och skivorna, ja, och flygarhuvan av läder, och mammas symaskin för han har planer på att bygga om den till eldrift genom att använda motorn i den elektriska konservöppnaren som Valentina lämnade kvar, som förresten ändå inte var särskilt bra, och växellådan till Francic - Barnett, som ligger insvept i en oljad duk längst bak i garaget, och kanske lite kläder) och vad som i övrigt kan få plats i hans lilla lägenhet (inte så mycket).

från sidan 332 i En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka
 

En smakebit på søndag v. 4 2023

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

 "Hvad det är eget att ett helt folks nationalegendomlighet kan uttryckas i ett enda ... ord; närmast tänkte jag nu på svenskarnas lagom, medelmåttans, jämnlikhetens, utplattningens härskri: lagom snille, lagom poesi, lagom kraft, lagom tillgifvehet, allt är "lagom bäst". I kunskaper i talanger, i allt ett lagom. Är någon flicka t. ex. musikalisk så får hon kanske spela, men lagom, på det hon ej må anses som en artist; har hon håg att lära sig mera än vanliga pensum... får hon det sällan- ty lagom är ett så trefligt ord, så tillämpligt."

Ur Tankebok av Ellen Key

Om bara

Vigdis Hjorths senaste roman, Om bara, är i själva verket hennes debut från 2001. Den har inte funnits på svenska tidigare. Den handlar om Ida Heier som är dramatiker, gift, tre barn och bor i Oslo och hennes vettlösa kärlekshistoria med Arnold Busk, tunnhårig professor med kulmage och stort ego boende i Tronheim. Han är expert på Brecht och har just gjort en översättning av och skrivit en essä om Brecht. Nu åker han omkring och föreläser och vid något tillfälle träffar han Ida. Deras första möte blir inte särskilt lyckat. Arnold Busk är lite besvärad av att han är gift och har ett litet barn. Ida har bestämt sig för att lämna sin snälle man innan han lämnar henne. Professorn skickar Det omöjliga av Göran Sonnevi till Ida, och hon förstår mycket väl vad det är Arnold Busk försöker säga, men det bekymrar henne inte. Och så är karusellen igång. De träffas inte så ofta men ibland kan det bli hela veckor i någon fin stad. I början beter sig Ida som en tonårig stalker. Tycker jag. Hon är svartsjuk, med eller utan anledning. Ofta med. Professorn är svår på unga studentskor. Allteftersom tiden går glider rollerna över till det motsatta förhållandet. Arnold Busk, som också skilt sig, blir den kontrollerande och Ida känner att hon behöver mera utrymme för sin person. Vid något tillfälle blir Arnold till och med våldsam. Då kastar Idas barn ut honom. Ida har också meddelat honom att en vacker dag blir det en studentska för mycket och då är det ovillkorligen slut. Det är inte riktigt läge att säga så mycket mera. Jag läste romanen med stort intresse och frågar mig vad det är som gör att de här båda personerna fastnar i varandra. Förhållandet är ganska destruktivt och jag tycker mera att det rör sig om besatthet än kärlek. Jag har tidigare läst Arv och miljö och Är mor död? 2022av Vigdis Hjorth. Om bara är minst lika bra. Ella Schartner är inläsare. Översättare: Jens Hjälte

Titel: Om bara 

Författare: Vigdis Hjorth

Öveersättare: Jens Hjälte

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2022

Antal sidor: 323

 

En smakebit på söndag v. 51 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

"Första gången jag mötte A var i en hiss på väg upp i Carnegie Hall mellan W 56th south och W57th Street. Vi sa ingenting till varandra, så ordet mötte är kanske fel. Som jag ser det för mig nu, nästan fyrtio år senare, var det många som åkte  i hissen, den stannade flera gånger, på våning efter våning, och folk kom in och gick ut. Han sa senare att det var mitt leende han föll för. Jag tror inte det. Jag brukade inte le. I alla fall inte när jag var sexton. Kanske föll han för den rosa - och vitrandiga klänningen, till hälften karamell, till hälften punk, och den stora röda stickade mössan från Norge. Mammas mössa. Jag menar inte att han föll för klänningen som sådan - ärmlös, med tunna axelband, åtsittande över brösten och midjan, innan den bredde ut sig i en mjuk kjol som nåde till mitt på knäna - utan för flickan som så uppenbart älskade att visa upp sig i den."

Ur Flicka,1983 av Linn Ullman. I översättning av Lars Andersson. Albert Bonniers Förlag

En smakebit på søndag v. 41 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar  HÄR

"Georg harklar sig och rätar på nacken. "Så trevligt att Ingrid och jag får komma på middag", säger han och lägger sin hand på Ingrids. Hennes leende är minst sagt nervöst när hon pendlar med blicken runt bordet. Hon pillar p sitt halsband, en smal guldkedja med ett hjärta. Georg har alltid tänkt att det är något hon haft sedan hon var barn, men plötsligt slår  att det kan komma från Istvan. På vilket sätt har Georg gjort avtryck egentligen? Mer än det foster som växer i Ingrids mage, och som nu förenar dem som familj. Han längtar ut, bort från den stilsäkra våningen, han sjunker här, betraktad av människor med ironiskt höjda ögonbryn. "Så klart! Vi har varit nyfikna på dig ett bra tag nu," säger Britt. Har Ingrid haft fler kavaljerer so m introducerats i det smakfulla hemmet? Han stirrar in i Britts pillemariska blick och vill vända henne upp och ner och skaka så att alla hemligheterna från Ingrids tidigare liv ska trilla ur  henne."

Från sidan 90 i 1959 av Helena von Zweigbergk

Nya böcker

7 nya böcker har flyttat hem till mig. 

Nr 1  Vardagar 2 av Ulf Lundell. Jag blev positivt överraskad av del 1. Smått och stort i en blandning som utmärker själva livet. Lite gnällspik att le åt men för det mesta mycket mänskligt. Fågelomslagen är genomgående fina.

 

Nr 2 är trilogin om Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf. Tala om fint bokomslag! Gocken Jobs. I en läsecirkel ska vi diskutera  kvinnoskildringen i de tre böckerna.

Nr 3 Ikigai - Den japanska hemligheten till att leva ett målmedvetet och meningsfullt liv av Hector Garcia och Francese Miralles

Ikigai uttalas "eekee - guy" är ett koncept som kommer från ön Okinawa i Japan, där invånarna har den högsta förväntade livslängden i världen. "Iki" översätts till "liv" och "gai" betyder värde.

 

Nr 4 Målarens döttrar av Anna - Karin Palm. Det är så länge sedan jag läste den och jag minns att jag tyckte  jättemycket om den att jag nu vågar mig på att läsa den igen.

Nr 5 Orlando av Virginia Woolf. Så många gånger har jag försökt läsa den utan att förstå ett smack! Filmen har jag sett flera gånger, men jag tycker inte om den. Någon sade att VW ska läsas på engelska och då gör jag ett sista försök med Orlando. På engelska.

Nr 6 - Cold hand in mine:  är en samling av åtta skräckberättelser av författaren Robert Aickman som jag fått rekommenderad. Skräck är vanligtvis inte min tekopp, men jag går inte så sällan utanför min bekvämlighetszon.

Nr 7 Paradiset av Abdulrazak Gurnah, nobelpristagaren i litteratur 2021. Jag kunde lyssnat på den som radioföljetong men på något sätt passade det inte i tiden. Kanske gör jag det i efterskott. Yusuf säljs som betalningsslav av sin far, men det förstår han inte. Han är bara tolv år. "Paradiset är en mångbottnad, våldsam, vacker och märklig berättelse med ett poetiskt, skirt och avskalat språk, där perspektivet aldrig viker från den unga huvudpersonens sida. Den är fast förankrad i sin tid och sin miljö, en berättelse som ändå - eller just därför - är djupt allmängiltig." läser en på Bokus.

Dessutom har enligt O gått igenom augusti månads bokutgivning HÄR. Fortsätter hösten på det viset blir det ännu större problem med att få tiden att räcka till.

En smakebit på søndag v. 22 2022

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar søndagens smakebitar. Vi väljer en bit av det vi just läser utan  att få med någon spoiler.

"flera år tidigare brukade vi hänga mycket hos dig i Haninge. det här var innan din pappa flyttade tillbaka från Chile, din syster pluggade på universitet och var aldrig hemma, hade kanske redan flyttat hemifrån, minns inte riktigt, men din mamma cecilia älskade mig och det gör så ont i bröstet nu medan jag skriver detta för jag älskade henne också men nu hatar hon mig och vi kommer aldrig mer att tala med varandra, det har hon önskat, men det får vi ta senare för wow  för jag är inte redo att skriva om det än. ialla fall. vi hängde mycket hos dig och vi brukade baka och en gång minns jag extra väl för vi bakade vi tre, jag du och cecilia och vi bakade tror jag kladdkaka. då minns jag det här extra väl för att du skämtade till din mamma att jag kunde äta ketchup till vad som helst vilket jag tror var bara att jag försökte vara rolig eller nåt för jag tycker ketchup är gott men liksom  normalt gott , i alla fall på något sätt hade cecilia skrattat åt mig och typ utmana mig att äta kladdkakan med ketchup på så det gjorde jag. "

Från sidan 42 i "där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn" av Hanna Raijs  Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag v. 6 2022

"Fransiska W till Maria L Rosenvik d. 1 juni  18...

Här är jag nu, kära Maria, i mitt eget hus och hem, vid mitt eget skrifbord, med min egen björn. Och vem är björn? frågar du väl. Hvem skulle han vara, om ej min egen man? Jag kallar honom björn, emedan - det ej vill falla sig annorlunda. Jag sitter nära fönstret. Solen går ned. Två svanor simma i sjön och fåra dess klara spegel. Tre kor - mina kor, stå på den gröna stranden, stilla, feta och fundersamma, och tänka visst på ingenting. Hvad de är trefliga! Nu kommer pigan med pall och stäfva. Den herrliga mjölken på landet! Men hvad är ej godt på landet? Luft och menniskor, mat och och känslor, jord och himmel, allt är friskt och upplifvande der. Nu måste jag föra dig in i mit bo, nej! jag måste börja längre bort, upp på backen, hvarifrån jag för första gången såg dalen där Rosenvik ligger. Backen är några mil in i Småland. Ser du en dammig vagn på höjden? I den sitta björn och hans fru. Frun koxar nyfiken ut, ty framför henne ligger i aftonlugnet en dal så skön."

Från sidan 3 i Grannarne av Fredrika Bremer. 1837

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR
 

Jag står här och stryker

Novellsamlingen Jag står här och stryker innehåller Tillie Olsens (1912 - 2007) mest kända texter.  Hon föddes av ryskjudiska immigranter i Nebraska. Hon blev kommunist och hamnade  som politisk aktivist i fängelse. Där ådrog hon sig TBC.  Tidigt började hon skriva på en roman om en arbetarfamilj under 30 - talet. Den kom inte ut förrän 1974 under titeln Yonnondio. 1936 gifte hon sig med Jack Olsen och fick med honom tre döttrar. Dessutom hade hon en dotter, Karla (efter Karl Marx), sedan tidigare. På grund av makarnas politiska verksamhet blev det svårt med arbete för dem. Tillie Olsen förvärvsarbetade, skötte hemmet och försökte få tid att skriva. Kvinnorättsrörelsen och medborgarrättsrörelsen hjälpte henne framåt. Hon är nu en etablerad författare och föreläser och skriver om bortglömda kvinnliga författarskap. Numera finns hennes egna verk på de akademiska litteraturlistorna. Ge mig en gåta hette novellsamlingen när den första gången gavs ut på Trevi förlag 1980 i översättning av Else Lundgren. Titelnovellen handlar om en mamma som medan hon står och stryker reflekterar över sin äldsta dotters barndom och uppväxt. Alltför tidigt fick dottern ta ansvar i familjen och stå tillbaka för sina yngre syskon. Modern är ensamstående och har inte mycket val. Hon inser fuller väl vilket pris hennes dotter fått och får betala. Den här berättelsen är hjärtskärande. Moderns sorgsna, nakna  berättelse griper tag i en med tusen hullingar. I novellen som handlar om den vita flickan, Helen, som följer med sin färgade bästis, Parialee Phillips (bara namnet), till hennes baptistkyrka när hon ska döpas är en omtumlande upplevelse för Helen - och läsaren. Flickornas olika ställning i samhället och hudfärg kommer att sätta deras vänskap på prov. Parialees munviga jargong är mycket roande. Tillie Olsen förstår att "piska upp" en stämning. Jag blev helt andlös. Samlingen sista novell, Ge mig en gåta, skildrar en 69 - årig kvinna, Eva, som kommit därhän i livet att hon vill ha det tyst och lugnt och ensamt omkring sig. Hennes man sedan 45 år förstår inte mycket. Han vill flytta till Fridhem. (Om det inte vore så sorgligt skulle en kunna skratta.) Fridhem är ett äldreboende där man har full service och folk omkring sig hela tiden. Eva vill inte längre rätta sig efter andras idéer, men frågan är om det inte är just det hon får göra. Jag tycker mycket om Jag står här och stryker; allt ifrån innehållet till formatet och det fina omslaget som designats av Lotta Kühlhorn.

En smakebit på søndag v. 14 2022

"Så här i efterhand förstår jag att jag svek henne men då tänkte jag precis tvärtom, att det var hon som svek mig. Men man behöver inte veta allt om varandra. Man behöver inte gräva i allt. Jag förstår det nu. Vissa saker måste man få ha för sig själv, till och med när man är tretton år. När Melissa började åttonde klass förändrades hon. Sånt som varit viktigt förut var inte lika viktigt längre. Dom få kvällar hon var hemma låg hon i sängen med mobilen. Vi hade mindre och mindre att prata om. Varenda dag frågade jag hur det varit i skolan. Varenda dag svarade hon att det var bra. Sen tog det slut. Mer och mer av hennes liv hände någon annanstans och det är inget konstigt med det det är inte det jag menar, jag vet att det kommer en tid när barnet vänder sig bort från sina föräldrar, det är precis som det ska vara. Sin mamma kunde Melissa inte vända sig bort ifrån. Den enda som återstod var jag."

Från sidan 7 i Den dagen den sorgen av Jesper Larsson som idag fick Sveriges Radios romanpris för den här romanen, som handlar om en ensamstående pappa och hans tonårsdotter. Modern är död.

Läsutmaningen En smakebit på søndag administreras av astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR.