Just nu i november

Konversationen har öppnats. 3 meddelanden. Inga olästa meddelanden.

Kulturkollo: Just nu i november 2025

 

Just nu i november läser jag Lotusskorna av Jane Yang. Den tilldrar sig i Kina på 1800 - talet när snörda fötter är en väldig tillgång för en flicka. Lilla blomma hoppas att att hennes investering ska leda henne från att vara tjänsteflicka till frihet. Lotusskorna är författarens debut.

 

Just nu lyssnar jag på Hudlös himmel av Herbjørg Wassmo. De två första delarna har jag läst tidigare men nu är det dags för del tre. Herbjørg Wassmo är en erkänt skicklig berättare. 1987 fick hon Nordiska rådets litteraturpris för Hudlös himmel. Tora är huvudperson i den här trilogin som tilldrar sig i en liten fiskeby i Nordnorge. Tora är s. k. tysketös. Hon har det inte lätt. Troligen ligger Toras upplevelser ganska när författarens egna.

 

Just nu ser jag på danska kriminalserier som nästan alltid är bra har vi kommit på. Senast såg vi Nora Sand. Legenden och Den som dräper har vi nyligen sett. Plus att vi sett om sett om alla säsonger av Bron. Ser också Spelet och försöker förstå hur de tänker. Det går sådär.

 

Just nu njuter jag av att det äntligen finns Cox orange i handeln.

 

Just nu längtar jag efter att gå i ide och vakna igen i mars. 

Visar Faktura .pdf. Sidan 1 av  

Tisdagstrion v. 35 2025: Selma Lagerlöf

Robert på Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 35: Selma Lagerlöf. Här gäller det främst att välja. Hela bloggen är full av Selma.

1. Till Jerusalem - första delen av Jerusalem är jag speciellt förtjust i. Det finns mycket att lära  av berättelsen om väckelserörelsen i Dalarna i Nås socken som kom 37 människor att sälja allt de ägde för att resa till det heliga landet och leva i celibat och dela all egendom för att invänta Jesu återkomst. Läsaren delar livet bland storbönder och småfolk i Dalarna under slutet av 1800 - talet och livet i Jerusalem som inte riktigt blev som dalfolket väntat sig.
 

2. Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld och Anna Svärd av Selma Lagerlöf har vi nu diskuterat  

en läsecirkel. Och vi var helt överens om att trion håller för omläsning och omtolkning. En läser den olika från tid till tid. Ett par av deltagarna mindes att de så innerligt hoppades att den unge vackre prästen Karl Artur och prostgårdsmamsellen Charlotte Löwensköld skulle få varandra till slut. Nu - åtskilliga år senare - ryser de och tänker att Charlotte L hade en faslig tur som slapp den egoistiske prästen och i stället ingick äktenskap med den kärleksfulle Schagerström.

3. I Höst. Berättelser och tal av Selma Lagerlöf finns Återkomsten till Värmland. Under 1870 - och 1880 -

talen visade det sig vara omöjligt för dem som ägde bruk och herrgårdar i Värmland att leva på sina egendomar. Selma Lagerlöfs syster och svåger som då ägde Mårbacka måste också sälja. Godsägare och brukspatroner utvandrade från provinsen och flera herrgårdshus blev stående öde eller beboddes till vissa delar medan man hade sädesmagasin på övervåningarna. De stora trädgårdarna, terrasser, häckar och växthus växte igen och förföll. Selma Lagerlöf själv bodde då i Landskrona och hade ingen möjlighet att köpa Mårbacka. Just då.

En smakebit på søndag v. 26 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger brukade driva en söndagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers förstås. Nu vet vi inte riktigt vad hon tänker, men jag tycker det är en trevlig grej med smakebitsidén är trevlig så jag fortsätter en stund till. Min Veckans mening v . 26 kommer ur Blekjorden av Ulrika Lagerlöf, förtsättning på Hjortronmyren

 

"Farmor Johanna hade pekat och Siv hde grävt. Hur gammal kan hon ha varit då? Sex, sju år kanske? Tillräckligt för att farmor skulle tycka att Siv kunde göra nytta. Mossan var enkel att skära igenom och vika bort, men det tog emot att ta sig igenom det bruna skiktet under mossan, jord och växtdelar.Hon behövde inte gräva djupt, men ljung och bärris hade rötter som löpte kors och tvärs genom jorden och fick spaden att hela tiden fastna. Hon minns att hon tänkte att naturen testade henne. Ville se om hon var värdig. Siv högg och högg, tills hon äntligen gjort en rund ring, stor som ett dasslock. Tillsammans tog hon och farmor tag i var sin ände och drog bort jorden. När de lagt jordklumpen åt sidan kikade ner i hålet, och där var den: blekjorden. "Känn på den." Farmors hand som höll fram den gråa jorden. Siv som försiktigt strök med pekfingret, kände den oljiga ytan. "Varför är den så fet? Skulle den inte suga upp fett?" - "Jo,det kan man inte tro. Men det är precis vad den gör. För att den själv är nästan tom. Allt i marken rinner bara genom den, den har tömts på färg och innehåll. Därför suger den så bra. Den tar upp allt fett och all smuts som den kommer nära."  

Fler smakebitar borde ha funnits HÄR 

Kungen av Nostratien

Det här var jag inte beredd på! Jag har inte läst något av Tony Samuelsson tidigare och vet egentligen inte varför jag plötsligt tog tag i Kungen av Nostratien. Eller - tog tag i. Jag lyssnade först och lånade boken sedan. Och jag blev odelat förtjust - från början till slut. John Forsman är författare. Han har just fått sin tredje bok refuserad när han blir tilltalad av ett större förlag som har ett problem. Deras stora namn, Göran Frid, har lämnat in ett manus. Alla väntar på nästa bok av den bästsäljande författaren. Men det visar sig att det finns luckor i manuset och nu vill förlaget anlita John F som spökskrivare eftersom Göran Frid har fått en stroke. John F får en halv miljon för tre månaders arbete. Han och flickvännen Tilda behöver verkligen pengarna. Sedan börjar det verkligt intressanta. John varvar berättelsen om manuset med berättelser från uppväxten med mamma och deras vän Ivar Lo Johansson. John blir som en son för Lo som naturligtvis har massor att lära ut. "Nästa proletärförfattare," säger Ivar Lo Johansson förnöjd. Funderingarna - och invändningarna - mot Göran Frids manus blir många och är väldigt intressanta. Kungen av Nostratien blir en roman om skrivande, språk, författare, bokbranschen, litteraturen och livet. Referenserna till andra författare är många. John F träffar Göran Frid och hans hustru. Båda är förklarar sig vara nöjda med att det är just John som fått uppdraget att fullborda Älskade vännen, som är romanens titel. John F misstänker ibland att luckorna i Göran Frids bok är tänkta att vara där. Andra gånger tänker han att Göran Frids stroke är inskriven i boken; att romanen är en dold patografi, en sjukdomsberättelse?. Teorin om nostratiska (där fick jag lära mig något nytt!) som någon sorts urspråk är fantasieggande. Har den mystiska skuggan i ett vindsfönster som Göran tycker sig ha sett något att göra med den celltillväxt i hans hjärna som synts på röntgen? Kungen av Nostratien är en spännande - ur många synvinklar - välskriven och tankeväckande roman av ett slag som jag gärna läser och funderar över. Rekommenderas varmt!

Titel: Kungen av Nosratien 

Författare: Tony Samuelsson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2024

Antal sidor: 348 

En smakebit på søndag v. 17 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver en söndagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers förstås. Min smakebit kommer från Konklaven av Robert Harris.

 "Efter en stunds tystnad reate sig Krasinski med hjälp av sin käpp. "Hela världens uppmärksamhet är nu riktad mot Sixtinska kapellet, kära bröder. Det skulle se minst sagt besynnerligt ut om vi gick härifrån nu med oförrättat ärende., tycker jag. Mitt förslag är att vi röstar. " - " Då så" , sa Lomeli. "Vi röstar ikväll." Han gick ner till sin plats och hämtade sin regelbok och röstsedel innan han fortsatte. "Var och en har en röstsedel i mappen framför sig." Han höll upp röstsedeln och väntade tills kardinalerna öppnat sina mappar. "Som ni ser står det överst "Jag väljer till  påve" på latin och därunder finns det plats att skriva namnet på den som ni föreslår. Se till att ingen annan ser vad ni skriver. Skriv bara ett namn annars ogiltigförklaras rösten. Jag vill också be er skriva läsligt och med en handstil som inte kan kopplas till den som skrivit. Om vi nu alla slår upp kapitel fem och den sextiosjätte paragrafen i den apostoliska konstitutionen kan vi läsa hur et hela ska gå till. När alla fått upp sina regelböcker läste han högt: I rangordning ska var och en av kardinalelektorerna fylla i och vika ihop röstsedeln, håla upp den i luften så att alla kan se den, gå fram till altaren där valförrättaren står och där det finns en vit urna, täckt med ett fat kommit fram till altaret ska han , som röstsedlarna ska läggas i. När kardinalelektorn kommit fram till altaret skv ittna att jag har tgita han uttala orden i följande ed: "Jag kallar Herren Kristus, som är min domare, att vittna att jag har lagt min röst på den som jag inför Gud anser ska väljas.

                                       Foto: Alessia Giuliani

Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag v. 12 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Min smakebit v. 12 kommer ifrån Min psykiater av Milja Sarkola

"Nu är det så att det lönar sig att tala sanning med mig. Du ska vara ärlig i den här situationen, för din egen skull. Det är utgångspunkten för vårt samtal." Psykiatern såg mig stint i ögonen när han talade. Jag försökte hålla mig lugn men blev tvungen att blinka hela tiden. Det känes som om han förstått mig fel. Jag hade ju uttryckligen försökt vara ärlig när jag berättade för honom vad jag kommit att tänka på. Jag hade trott att vi var på samma sida, bekanta redan, att han förstod min tankegång och humor, min självironi. Jag hade hoppats att jag lämnae någon form av avtryck, att han tyckte om mig och skulle komma ihåg mig. Men nej. Det här var hans första måndagsmottagning, inget annat. Han var på jobb."

Fler smakebitar HÄR.

En smakebit på søndag v. 10 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Min smakebit kommer idag från Spricktand av Tanya Tagaq

"Jag brukade ringa mina föräldrar och säga att jag skulle sova hos dig. Du brukade ringa dina föräldrar och säga att du skulle sova hos mig. Jag förstår inte hur vi fick in så många i det lilla uterummet på baksidan av vårdcentralen. Det fanns ingen annanstans att ta vägen, för vi hade alla sagt att vi skulle sova hos någon annan. Det fanns ingen annanstans att ta skydd från den tjutande vinden. Vi satt och huttrade och fnittrade i våra tajta jeans och stora frisyrer som vi samvetsgrant sprejat upp till praktfulla fontäner. Snön hade yrt upp i håret och nu smälte den. Våra magnifika torn rasade och blev slaka hån av sina forna jag. Mascaran strömmade ner för våra kinder: det är skönhetsproblemen man har i minus fyrtio."

Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag v. 9 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås

"Tre dagar innan hon dör, på sjukhuset, har jag med en lampa, en liten matta och en fin bild, och Tove Janssons Pappan och havet, som vi har kommit överens om, hon och jag, att jag kan läsa högt för henne. Vad är det jag inte förstår, hur svårt är det att förstå att hon ska dö, att hon inte vill ha en lampa, en liten matta, en fin bild, att hon inte vill bli läst för, att boken hon en gång älskade, kanske allra mest för scenen där Muminmamman försvinner in i tapeten, inte betyder något för henne nu. Jag insisterar på att något måste betyda något, något måste vara viktigt för henne, något måste hon kunna ta med sig in i döden, något som är kärt, varmt, nära, betydelsefullt. Jag läser två omgångar, sedan säger hon att hon inte vill att att jag ska läsa mer."

Ur Mor om natten av Niels Fredrik Dahl s. 216.   Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag v. 2 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

"Jag sörjde inte när min bror dog. Och jag tänker inte ursäkta mig för det som ni kanske betecknar som känslokyla, för det är inte alls frågan om det. Jag kan känna en hel del nu för tiden, betydligt mer än jag kunde göra som ung när min bror dog, och det har att göra med många andra saker än att jag har blivit äldre. Jag ber alltså inte om ursäkt utan börjar direkt att som jag minns dem återge de händelser som ledde fram till min brors död och gjorde det möjligt för mig att skriva ner den här berättelsen. För även om min brors död ingår som en viktig del i historien om mig så handlar min historia inte om döden utan om min egen och Lucias flykt, om den fälla som min mor och Maiguru satt fast i och om Nyashas upprorsförsök - Nyasha, den ensamma och klarsynta, min farbrors dotter, som kanske inte lyckades med sitt uppror." 

Ur Rotlös av Tsitsi Dangarembga. Romanen om en svart flickas uppväxt i Afrika.          Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar söndagens bokutmaning En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"En ung man går längs Blackwaterflodens strand i fullmånens sken. Han har tömt det gamla året till sista droppen tills det sved i ögonen och vände sig i magen, och han var trött på festandet och larmet. "Jag ska bara gå ner till vattnet," sa han och kysste närmsta kind. "Jag är tillbaks före tolvslaget." Nu vänder han blicken åt öster mot den mörka och breda mynningsviken där tidvattnet är på väg att vända och vita måsar glimmar på vågorna. Det är kallt och han borde känna det, men han är full av öl och har sin tjocka vinterrock på sig. Kragen skaver i nacken: han känner sig lullig och instängd och torr i munnen. Jag tar ett dopp, tänker han, det gör nog susen, och går ner från gångvägen och står ensam på stranden, där de två kanalerna inväntar tidvattnet djupt nere i den mörka leran."

Ur Ormen i Essex av Sarah Perry. Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag v. 45 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar söndagens bokutmaning En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

"Sex år efter vår resa (till Afghanistan) skrev jag The Handmaid´s Tale, en filosofisk roman om en amerikansk teokrati. Kvinnorna i boken är klädda lite grann som nunnor, lite grann som flickor i skoluniform och lite grann - måste jag medge - som kvinnan på Old Dutch Cleanser - burken, men också lite grann som i chadorn jag köpte i Afghanistan med dess motstridiga associationer. Som en person i boken säger, det finns frihet att och frihet att inte. Men hur mycket av det förstnämnda skulle man behöva ge upp för att försäkra sig om det andra? Alla kulturer har varit tvungna att brottas med det, och vår egen är inget undantag, något som vi nu märker. Skulle jag ha skrivit boken om jag aldrig hade varit i Afghanistan? Kanske. Skulle det ha blivit samma bok? Inte troligt." 

Fler smakebitar HÄR.
 

Markens gröda

Markens gröda av Knut Hamsun kom ut 1917. 1920 fick författaren Nobelpriset i litteratur mycket för just Markens gröda. Många stora författare som Hemingway, Kafka, Singer, Thomas Mann och H G Wells uttryckte sin förtjusning över den realistiska romanen. Huvudperson i boken är Isak, en man som en inte får veta så mycket om förrän han en dag ger sig ut i vildmarken och väljer ut en plats åt sig där han börjar med att bygga sig en koja. Allt eftersom tiden går röjer han mark, skaffar getter  bygger sig en bättre koja med två rum. Men han saknar en kvinna till hjälp. En dag står Ingrid i dörren. Hon talar otydligt och har ansiktet till hälften bortvänt. Hon ska över fjället, säger hon, men hon stannar kvar. Isak välsignar hennes harmynthet. Han tror inte att hon kommit till honom annars. De båda makarna arbetar bra tillsammans och besitter båda någon sorts urkrafter. Sönerna Eleseus och Sivert föds, men tredje barnet blir en flicka som är harmynt. Ingrid minns allt vad hon lidit under uppväxten och gör vad hon tror att hon måste göra. Hon kommer att få betala dyrt. Ingrids släkting, Oline tar sig fram mellan byarna som en stor fet larv och hon ser till att Ingrid avslöjas. Barbro är en ung flicka som speglar Ingrid liksom hennes arbetsgivare, Axel Ström, speglar Isak. Markens gröda är en hyllning till jorden, arbetet, naturen och den enkla människan. Staden betraktas med misstänksamhet. Den förstör de ungdomar som dras dit. Omkring Isak växer så småningom ett samhälle fram. Och när det upptäcks att fjället gömmer kopparmalm ökas befolkningen betydligt. Isak äger en del av fjället, men han är ingen vidare affärsman. Som så ofta annars ingriper den vandrande f. d. länsmannen Geissler. Han har ett speciellt intresse för familjen på gården Sellanrå som han till och med namngivit. Flera andra speciella karaktärer återkommer i berättelsen och en lär känna dem och deras egenheter. Lite överraskad blir en över ett brandtal för kvinnor som blir gravida utan att ha någon far till sina barn. De ska inte dömas utan få hjälp och stöttning. En förtvivlad, ensamstående mamma som i sin ensamhet och hjälplöshet drivs att döda sitt barn dömdes till döden. Eller många års fängelse. Detta vill man nu ändra på. Och det är män som för ordet! Det var väldigt intressant att läsa om boken. Det var helt andra saker jag fäste mig vid nu än vid första läsningen. Så är det ju oftast. Men jag uppskattade Markens gröda minst lika mycket - eller mera - den här gången. Jag har både läst och lyssnat. Helt rätt att Hamsun fick Nobelpriset i litteratur.

Titel: Markens gröda

Författare: Knut Hamsun

Översättare: Hugo Hultenberg

Inläsare: Dan Bratt

Förlag: Forum

Tryckår: 1953

Antal sidor: 311

En smakebit på søndag v. 27 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit vecka 27 kommer från s. 44 i Samma, mamma av Hanna Rajs. Fler smakebitar HÄR

"min mamma var rolig och nu är hon död

så ingen får någonsin skratta igen

absolut ingen men allra minst jag

allra minst allra minst

jag har blivit allra minst 

en råtta som saknar sin mamma

den råttan blir aldrig nåt annat

än allra minst allra minst

det finns ett skratt som alla minns

och det skrattet tillhörde mamma"

Lucky Lada och jag

Freja Morgenstjerne är från Höör men bor sedan länge i Malmö. Hon är i 30 - årsåldern och man- och barnfri. Ganska ofta åker hon hem till Höör. Där bor mamma som är frånskild sedan många år tillbaka. Freja kommer väl överens med mamma som är minst lika slagfärdig som dottern. Båda svär friskt och har en mycket realistisk syn på tillvaron. Om det gäller att köpa ägg eller julgran eller båda delarna måste en åka till Höör. Men det är fortfarande så att om en vill köpa billiga sandaler får en köra till Hurva. Men just nu har Freja ett stort problem. Hon hittar ingen som vill gå med henne på återträffen på Lucky Lada (nöjespalatset i Höör) på juldagen. Freja går  igenom sina gamla kompisar sufflerad av mamma som uppdaterar henne med skrönor och anekdoter om vad som hänt respektive familj sedan sist. Freja noterar alla förändringar som skett i samhället sedan hon bodde hemma. Hon läser sina dagböcker och en förstår att hon utsatts för viss mobbning. "Du ser ut som en padda", ropar en yngling älskvärt till henne. Hon berättar om ett sommarbete där hon och två kamrater spelade och sjöng på äldreboenden. Freja och hennes kompisar har det inte alltid så lätt i sina respektive familjer, men de stöttar varandra under sitt ungdomliga famlande. Jargongen är rå men hjärtlig. Flickorna är vänner. När Freja så småningom vinner andra pris i en novellpristävling i Umeå avbryter hon sin sjuksköterskeutbildning och bestämmer sig för att bli författare. Liksom Piraten skriver hon mycket om mat och konstaterar att tillagningen av isterband kan göra folk upprörda på allvar. Ska det vara dill - eller persiljestuvad potatis till isterband? Lucky Lada (jfr Bellmans Bacchi Lada) och jag är mycket frispråkig och tryfferad med många svordomar och könsord. Men det är en livfull skildring med avväpnande humor. Ibland serveras någon klarsynt livserfarenhet som rymmer en värld, typ "det är aldrig alldeles ömsesidigt med en man." Jag lyssnade på inläsningen som är gjord av författaren själv och det var en verklig upplevelse. Alla dialektala ord uttalades exakt rätt. Jag är inte säker på att jag läst boken eller åtminstone inte uppskattat den så mycket om jag inte lyssnat. En sak är i alla fall alldeles klar. Jag hade aldrig gett den här boken till min mamma.

En smakebit på søndag v. 21 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit v. 21 kommer ifrån Hyper av Agri Ismail.

"Deutsche Bank slutade höra av sig efter ett sista lätt avfärdande mejl ("Vi hör av oss så snart vi kan."), och efter några dagar kunde inte M:s kolleger fortsätta låtsas som om de inte märkt att M ägnade sina arbetsdagar åt att stirra på Outlook - ikonen. Det var ett självdestruktivt beteende, och både Jane och Naveen hoppades att de kunde få honom att sluta. "Okej, jag går nu, säg till om du lyckas med att nå nirvana eller vad det nu är du försöker åstadkomma", sa Jane när hon lämnade kontoret medan Naveen delade med sig av olika ordspråk på hindi. "Det rykte som du förlorat på en betelnöt kommer inte tillbaka även om du donerar en elefant", sa han försiktigt.  - "Naveen. Vad fan är en betelnöt?" - "Det är något man tuggar i Indien. Man gör pan masala av det. Som tobak."                                   Fler smakebitar HÄR.

En smakebit på søndag v. 20 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit v. 20 kommer ifrån Arnold. En roman av Emilia Fogelklou.

"22 dec 1914. Att jag nu sänder detta manuskript, skall Ni fatta som en antydan att här ligger det som vi har gemensamt. Inte dikten i och för sig, verserna som flyter så och så - utan själva verkligheten som ligger bakom. Alltså jag har kommit in i en värld - Dantevärlden kan vi ju säga tills vidare - och det har kommit mitt intresse att blossa opp till en mäktighet jag inte förut anat. Det är min dröm att en gång få bli en förklarare av den världen och den vägen. Nu är det cirka halvtannat år sedan jag först fick idén till en Danteöversättning."   fler smakebitar HÄR

Alberte och Jakob

När jag som ganska ung läste Cora Sandels till dels självbiografiska romanserie Alberte och Jakob, Alberte och friheten och Bara Alberte var jag inte särskilt road. Jag gillade helt enkelt inte Alberte. Och det gör jag kanske inte nu heller när jag börjat omläsningen och just läst ut första delen. Men jag har en annan förståelse för hennes blåfrusna person. Enligt fru Henriette Selmer är dottern dessutom skelögd och gör inget åt sitt trista hår. Fru Selmer, suckar, gråter och ser lidande ut. Fadern, häradshövdingen, är däremot lite svag för dottern och hon för honom. Sonen Jakob är allas hopp och ljus och moderns favorit. Alberte har fått sluta gymnasiet för att det ska finnas medel att ta lillebror Jakob genom skolan. Båda barnen lider av föräldrarnas olyckliga äktenskap. Alberte fryser sig igenom livet. Hon älskar naturen och vandrar omkring på kajerna och de folktomma bakgatorna den lilla nordnorska staden Tromsø och iakttar årstidernas skiftningar. Då och då samlar sig några ord inom henne som till slut utmynnar i en dikt. Den skriver hon i boken som ligger under tröjorna i byrålådan. Alberte lider av instängdheten och småborgerligheten. Alla håller rätt på varandra; uppförandekoden är sträng liksom rangordningen. Hon längtar bort och ut. Det gör Jakob också och han ser till att göra något åt det. Albertes situation förbättras inte av att hennes väninnor börjar gifta sig och bilda familj. Cora Sandel vill skriva så sant som möjligt. Språket ska omsluta tanken som en hud har hon lärt sig av Victoria Benedictsson. Alberte uppskattar i likhet med sin upphovsman ensamheten. Cora Sandel bodde under många år i en liten lägenhet i Uppsala där hon helst vistades alldeles ensam. Hon var 46 år när hon debuterade med Alberte och Jakob 1926. Det tog henne tretton år att skriva serien om Alberte. Det gick betydligt bättre att läsa Alberte och Jakob den här gången. Jag uppskattar Cora Sandels bildspråk, hennes nästan förälskade naturskildring och hennes psykologiska blick. Ibland glimtar det till lite av en torr humor som kan påminna om Jane Austen. Gun-Britt Sundström har översatt och skrivit förord.

En smakebit på søndag v. 47 2023

Utmaningen En smakebit på søndag administreras av astridterese på bokbloggen Betraktninger. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull avslöja för mycket. Min smakebit v. 47 kommer från Innan fåglarna vänder åter av Meja Mäki.

"Många som lämnade Sordavala i början av kriget har redan vågat sig tillbaka", sa Valavaaras gamle husbonde och återgick till att diskutera evakueringen. "Någon evakueringsorder lär det knappast bli, men vi borde gömma båtlagets fångstredskap för säkerhets skull. Där skulle vi behöva Allis hjälp också." Mitt hopp väcktes på nytt. Jag fick samla allt mitt mod för att våga lyfta blicken från tekoppen till far. Med mitt ansiktsuttryck bönade jag om att jag skulle få stanna hemma för gott, men fars tystnad blev utdragen. Han visste ju vad jag drömde om: havet, båten och näten. Det gjorde mor med. "Det är just därför som Alli blev satt i lära hos örtgumman! För att få slut på de där svärmerierna om havet!" fräste mor. "Om Alli nu inte tänker gifta sig så måste hon skaffa sig ett yrke som lämpar sig för en kvinna." Fler smakebitar HÄR

Emily forever

Emily är väldigt ung när hon blir gravid. Pablo, d kriminelle barnafadern, har just tagit sin väska, gått ut genom dörren och låst den; förebärande att han måste ordna upp en sak med Ousman. I telefon berättar han sedan att han behöver vara för sig själv och att de ska vara från varandra en tid. Emily vägrar acceptera att hon blivit lämnad. Att Pablo är kriminell förstår hon inte förrän senare. Emily har nu bara sin förtidspensionerade mor. Hon vet inte vad en far är och vilken roll en far ska ha. Emily arbetar i en livsmedelsaffär, Kiwi (ungefär lika med Coop) där föreståndaren månar om henne och försöker underlätta för henne allteftersom magen växer. Emily förefaller väldigt tafatt och avstängd från världen. Men nu tvingas hon till kontakter med socialkontoret, mödravården och så småningom också polisen. Amningen blir ett kapitel för sig. Trots möjligheter till kontakt med andra nyblivna mammor sitter hon tyst och passiv. Jag får lust att ruska om henne. Vid nitton års ålder är en i regel mera vuxen. Emily forever är romanens titel. Det är norska Maria Navarro Skarangers tredje roman och den nominerades omedelbart till ett flertal priser. Det är också den första romanen av henne som översatts till svenska. Översättare är Ninni Holmqvist vilket borgar för kvalitet. Berättaren är allvetande men ändå inte. Kronologin är uppbruten i och med att olika personer får komma till tals. Det ska bli intressant att följa det här författarskapet vidare.

Titel: Emily forever

Författare: Maria Navarro Skaranger

Översättare: Ninni Holmqvist

Förlag: Weyler

Tryckår: 2022

Antal sidor: 193

En smakebit på søndag v. 17 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Stackars hon som heter Emily, i dag, på dagen i dag, har hon varit gravid i hela sju månader, och det är de två nu, Em och den växande magen, Em och barnet, efter att Pablo försvann ut genom dörren för att reda ut en grej, som han kallade det. Ja, så var det, försvann. Eller var det så? Jag måste fixa något, hade Pablo  sagt och låst om sig med en nyckel i rummet i två timmar, Em hade suttit i soffan och tittat på teve, hon hade somnat, vaknat, Pablo fortfarande i rummet, tills han gick ut genom dörren, då med en svart väska hängande över axeln. Emily såg på Pablo innan han gick, Pablo såg på henne, Emily undrade vad Pablo tänkte på, vad han skulle göra, Pablo blinkade åt Emily, stängde ytterdörren, låste ytterdörren, Emily fortsatte titta på teve."   Ur Emily forever av Maria Navrro Skaranger. Weyler.  Fler smakebitar HÄR