En smakebit på søndag v. 45 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar söndagens bokutmaning En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

"Sex år efter vår resa (till Afghanistan) skrev jag The Handmaid´s Tale, en filosofisk roman om en amerikansk teokrati. Kvinnorna i boken är klädda lite grann som nunnor, lite grann som flickor i skoluniform och lite grann - måste jag medge - som kvinnan på Old Dutch Cleanser - burken, men också lite grann som i chadorn jag köpte i Afghanistan med dess motstridiga associationer. Som en person i boken säger, det finns frihet att och frihet att inte. Men hur mycket av det förstnämnda skulle man behöva ge upp för att försäkra sig om det andra? Alla kulturer har varit tvungna att brottas med det, och vår egen är inget undantag, något som vi nu märker. Skulle jag ha skrivit boken om jag aldrig hade varit i Afghanistan? Kanske. Skulle det ha blivit samma bok? Inte troligt." 

Fler smakebitar HÄR.
 

Veckans mening v. 45 2024

MIN

Robert  på bokbloggen Mina skrivna ord  har en lördagsutmaning som går ut på att en väljer en mening ur det en just läser. En mening som av någon anledning fått en att stanna upp.  Min Veckans mening v. 45 kommer från boken Mitt nyfikna jag. Texter 1970 - 2005 av Margaret Atwood.

"Men när jag väl hade den (chadorn) på mig fick jag en egendomlig känsla av att ha förvandlats till en negativ sfär, ett tomrum i synfältet, en sorts antimateria - både där och inte där."

Kapitlet har rubriken När det var fred i Afghanistan. 

Expedition Kanchenjunga

Jag tyckte väldigt mycket om Michelle Pavers roman Evig natt. Skräckromaner är inte min favoritgenre, men Evig natt hade något speciellt. Därför blev jag jätteglad när jag hittade Expedition Kanchenjunga. Ett berg. En Expedition. Evig ondska av samma författare. Jag fick lära mig att efter Mount Everest och K2 är Kanchenjunga med sina 8 586 m världens tredje högsta berg. Den unge läkaren Stephen Pearce har i sista minuten anslutit till den grupp bergsbestigare som med utgångspunkt från Darjeeling tänker bestiga Kachenjunga. Det är han som är berättare; en ganska barnslig ung man utom när det kommer till yrkesutövningen. Året är 1935. Stephens äldre bror Christopher, Kits, är fideikommissarie, redan gift och med ett par barn. Sådan vill inte Stephen bli.  Det finns en rivalitet mellan de båda bröderna. De andra männen i gruppen är äldre men bland kulier och sherpas finns det också yngre män. Relationerna i gruppen är intressanta och kunde gärna utvecklats mer. Stephen har god kontakt med bärarna och tar deras trosföreställningar på allvar. De känner väl till expeditionen som gick före och som förlorade fem män. De har respekt för bergen och de förolyckades andar. Som vanligt upprättas basläger och flera andra mindre läger på högre nivåer. Stephen blir redan från början betänksam. Han har onda aningar. Och snart börjar han höra ljud som inte beror av vind, is eller laviner. Han ser en mörk skugga på långt håll och tror att han blivit tokig. Men Cedric, den lilla envisa hunden, ser och hör också. Att de väldiga bergstopparna inger fruktan och respekt är inte så konstigt. Det är väl skildrat. Kanchenjunga anses vara ett heligt berg. Själva toppen bör inte beträdas; det som finns där uppe ska inte störas. Det respekteras av ett flertal expeditioner som stannar ett par meter under toppen. Ända upp går en japansk expedition 1980. Men jag kan tycka att själva klättringsdelen i Expedition Kanchenjunga tyvärr inte lever. En får ingen känsla av höjd, is, kyla, ansträngning, höjdsjuka och det går för fort. Det är synd. Författaren är väl påläst och redovisar källor och jag tror att om romanen bearbetats en smula hade det kunnat bli en kolossalt spännande berättelse.

Titel: Expedition Kanchenjunga (Thin air)

Författare: Michelle Paver 

Översättare: Birgitta Gahrton

Förlag: Semic

Tryckår: 2016

Antal sidor: 255