Solnedgång

Osamu Dazai levde sitt korta liv, 36 år, som en rockstjärna typ Kurt Cobain och Jim Morrison. Den 13 juni 1948 tog han sitt liv; alltså på dagen 78 år sedan.

I romanen Solnedgång, som kom ut 1947 och blev hans genombrott, skildrar han hur Naoji, som hade tvingats avbryta sin författarkarriär för att gå ut i kriget, nu kommit hem till mor och syster som ett vrak och en opiummissbrukare. Systern Kazuko är den som berättar. Familjen tillhör överklassen (liksom Osau Dazai) som efter kriget får kännas vid en demokratisering och en förlust av mark. Japan i stort har tappat ansiktet i och med förlusten i kriget. Syskonens mor ”den sista vackra, aristokratiska kvinnan i Japan", behandlar sin dotter som sin personliga tjänarinna och gör ingen hemlighet av att hon håller sonen högst. Mor och dotter säljer smycken och kläder för att finansiera Naojis missbruk. Han tillbringar större delen av tiden tillsammans med författaren Uehara Jiro, som blir någon slags mentor för honom. Uehara är ingen lämplig vän för Naoji. Kazuko får plötsligt en idé. Åren går och hon har inga barn. Hon tänker be Uehara att bli far åt ett barn. Hon har läst alla hans böcker och finner en del av intresse. Kazuko är annars ingen läsande kvinna. Hon vill bara vara Ueharas älskarinna. Hon vill inte förstöra något för Ueharas trevliga fru och rara dotter. "Människan är född till att älska och göra revolution. Gud lär inte straffa mig. Jag är inte det minsta ond. Jag älskar honom verkligen och bryr mig inte." Kazuko är den som anpassar sig efter nya förhållanden. Hon väljer kärlek och gör sin egen revolution som ensamstående mor i Japan. 80 år gammal kommer Solnedgång äntligen ut på svenska i översättning av Lars Vargö. Den 13 juni 1948 kastar sig Osamu Dazai i floden Tamagawa i Tokyo tillsammans med sin älskarinna Tomie Yamazaki. Han har försökt begås självmord många gånger tidigare men misslyckats. Varje år samlas hans fans den 13 juni vid hans grav för att minnas. Frans Wachtmeister har skrivit efterord. En lista med ordförklaringar finns. Jag tycker mycket om den här sorgliga boken. Kazukos handlingskraft väger upp det dystra. 

Titel: Solnedgång

Författare: Osamu Dazai

Översättare Lars Vargö

Förlag: Bokförlaget Tranan (Tranans klassiker)

Tryckår: 2026

Antal sidor: 174

Ett år av apokalyptiskt tänkande

Ett år av apokalyptiskt tänkande är en serieroman av Linda Spåman. Linda och hennes pappa, Walter, är bästa vänner. De har lovat att alltid ställa upp för varandra. Så när  pappa får ALS och det går upp för honom vad saken gäller bestämmer han sig raskt för att sätta punkt för sitt liv medan han har några krafter kvar. Men lite hjälp behöver han och då är det så klart Linda som får ställa upp. Själva historien berättas av Linda för Döden medan båten med faderns döda kropp förs över floden Styx till dödsriket. Döden är en lyssnande och klok terapeut som då och då ställer de rätta frågorna. Ibland lägger sig även pappa i samtalet. Linda Spåman lyckas med konststycket att få fram både Lindas och pappas existentiella ensamhet. ALS - teamet som kommer erbjuder pappa andningshjälp och berättar att en kan ha ett bra liv även sängliggande. Men så har inte pappa tänkt sig det hela. De lyckas bara reta upp honom. Först hade han tänkt att vända sig till Dignitas i Schweiz, men när han förstår att i så fall behövs det intyg både från läkare i Sverige och Schweiz faller den möjligheten. Han orkar inte ens tänka tanken. Linda Spåman är både osentimental och humoristiskt. Hon vet ju vad hon talar om eftersom hon varit med själv. Teckningarna är både rörande och fula och stämmer väl överens med innehållet i romanen. Jag kan tänka mig att den här romanen skulle kunna bli utgångspunkt för diverse diskussioner; om anhörigvård, dödshjälp, sjukvården, sjukvården, sjukvården. Ska en människa verkligen behöva ta till sådana medel som Walter för att få avsluta sitt liv?

Titel: Ett år av apokalyptiskt tänkande

Författare: Linda Spåman

Förlag: Galago

Tryckår: 2025

 Antal sidor: 244 s.

Blomsterdalen

                                                                                   Nordiska Rådets litteraturpris 2021 tilldelades grönländska Niviaq Korneliussen för romanen Blomsterdalen,

som trots den poetiska titeln är en mörk och förtvivlad roman som berör djupt. Den namnlösa protagonisten kommer från södra Grönland och har en älskad flickvän som heter Maliina och som även hennes föräldrar tycker mycket om. Den namnlösa beslutar trots det att åka till Århus i Danmark och studera antropologi. Det blir en kulturkrock och hon har svårt att finna sig tillrätta. Det grönländska raka och opolerade språket stöter danskarna. "Nu låter du som en dansk", är ett uttryck som används i Grönland när någon sagt något dumt. Studierna blir det inte mycket med. När Maliinas kusin begår självmord åker den namnlösa hem för att stötta. Kusinens föräldrar har flyttat in hos den namnlösas mor och far. Värmen i familjen är påtaglig och toleransen mot hbtqi - personer är överraskande. Självmord är ett stort problem på Grönland. Huvudpersonen funderar mycket över detta. Så många av hennes vänner har valt den utvägen. De som gjort självmordsförsök får vänta i månader på att få hjälp. När midnattssolen börjar lysa i juni ökar antalet självmord. Det är lättare att leva i mörkret. Utanförskap och längtan bort gör att vissa människor drar sig undan samhället och blir fjällgångare. De bosätter sig i någon grotta i fjällen och lever sina liv i ensamhet. Blomsterdalen är en begravningsplats vaktad av korpar och vilda hundar. Det finns inga namn på gravarna; endast nummer. All utsmyckning på gravarna är plastblommor som lyser grällt i snön. En får veta en del om livsstilen på Grönland; om den trögflytande sälsoppan med ris och lök och som efterrätt kråkbärspaj. Bananerna som flygs in från Island kostar 16 kr styck. Slamsugaren tömmer latrinen direkt ut i havet. Romanens protagonist mår inte särskilt bra och hennes kontakt med verkligheten släpper alltmer. Jag blev väldigt oroad och berörd av den här berättelsen. Stämningen är väldigt speciell och påminner om den i Kim Leines romaner. Det finns ett driv och en energi i Blomsterdalen som river en med sig även i de mörkaste avsnitten. 

Titel: Blomsterdalen

Författare: Niviaq Korneliussen

Översättare: Johanne Lykke Naderehvandi

Förlag: Norsteds

Tryckår: 2023

Antal sidor: 285