skip to main |
skip to sidebar
""Brevet från Mademoiselle ligger och väntar i postfacket när jag kommer från dagens sista föreläsning, europeisk historia, grundkursen. Jag sliter upp det och läser medan jag springer upp för trapporna till studentlyan på översta våningen. Välkommen till Mademoiselle! Ni är en av de tjugo lyckliga som blivit valda. Juni 1953 kommer att bli en oförglömlig månad för Er. Vi på Mademoiselle önskar att ni beaktar följande: Mademoiselle är modetidningen för den moderna kvinnan som är mån om att vara både snygg och smart. Under Er tid hos oss kommer Ni inte bara att ge avtryck i tidningen utan överallt Ni rör Er. Ni är praktikant under fyra veckor, men ni måste klä er som om Ni var anställd. Tänk på att ni under Er månad hos oss inte endast kommer att sitta på vår luftkonditionerade redaktion. Ni kommer även att göra studiebesök, gå på luncher och middagar och framför allt bli fotograferad. Kvällstid ägnar vi oss åt kultur och representation. Ni kommer att vilja vara tiptop dygnet runt."
Från sidan 15 i Körsbär i snön av Sanna Tahvanainen.
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
" När jag föddes existerade inte namnet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Vi var de minst betydande av de mindre betydande av gudinnorna och våra krafter så blygsamma att de med nöd och näppe kunde garantera vår odödlighet. Vi talade med fiskar och skötte blommor, lockade droppar ur molnen och salt ur vågorna. Det ordet, nymf, stegade upp längden och bredden på vår framtid. På vårt språk betyder det inte bra gudinna, utan även brud. Min mor var en av dem, en najad, beskyddare av källor och vattendrag. Hon fångade min fars intresse när han var på besök hos hennes far, Okeanos. Helios och Okeanos satt ofta vid varandras bord på den tiden. De var kusiner och jämnåriga, men såg inte ut att vara det. Min far glödde som nysmidd brons, medan Okeanos var född med rinnande ögon och ett vitt skägg som nådde honom till midjan. Men de var båda titaner och föredrog varandras sällskap framför de nya gnälliga gudarna på Olympen, som inte hade sett världens skapelse."
Från sidan 7 i Kirke av Madeline Miller. Övers.: Niclas Nilsson.
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.
"Tidsresenären - för det är praktiskt att kalla honom för det - höll på att förklara ett mycket komplicerat problem för oss. Hans grå ögon lyste och tindrade, och hans vanligtvis bleka ansikte var fyllt av färg och liv. I eldstaden flammade brasan, och den mjuka strålglansen från silverlampetterna fångade kolsyrebubblorna som dansade och blixtrade i våra glas. Våra stolar, som var gjorda efter hans eget patent, verkade omfamna och smeka oss snarare än att bara underkasta sig att bli suttna på. Där fanns den där lyxiga avslappnade atmosfären efter en god middag när tankar tillåts ströva fritt utan krav på exakthet. Han förklarade problemet för oss - och poängterade vikten av sina tankar genom att gestikulera med ett magert pekfinger - medan vi lojt satt och beundrade hans kreativa tankebanor. Han tog sin nya paradox väldigt allvarligt. (Det var i alla fall som en paradox vi tänkte på den.) "Lyssna noggrant nu", sa han. "Jag måste vända upp och ner på ett par föreställningar som är allmänt accepterade. Den geometri till exempel som ni fick lära er i skolan är baserad på ett missförstånd."
Från sidan 7 i Tidsmaskinen av H. G. Wells
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakprov av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR
Från sidan 9 i När ljungen blommar av debuterande Petra Rhodin. Hoi förlag.
Varje söndag bjuder vi varandra på en smakebit utav det vi just läser . Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på bokbloggen Betragtninger och som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.
"Ett stulet pass kan ta dig en bit på vägen. I mitt fall var det förbi tullen på Heathrow där jag stod i EU - kön och hoppades att jag skulle slippa fejka en svensk accent när en tjänsteman med tom blick kontrollerade mina papper. "Du ska vara här i tre veckor." Hon kastade en blick på mitt landing card. "Och varför är du här?" "Semester." Det finns vissa fördelar med att vara en 1,80 centimeter lång blondin som stiger av ett plan från Reykjavik. Tulltjänstemannen nickade, sköt tillbaka passet över disken och bytte fokus till personen som stod bakom mig. I en vittnesidentifikation skulle man kunna förväxla mig med kvinnan i det svenska passet: vi var båda långa med axellångt stripigt blont hår och gråblå ögon. Den största skillnaden var att Cassandra Neary från New York kunde åtalas för medhjälp till fler än ett mord. Dagny Ahlstrand från Uppsala, Sverige, var missbrukare, men så vitt jag visste hade hon ännu inte mördat någon. Inte än."
Från sidan 10 i Skarpt ljus av Elizabeth Hand.
Fler smakebitar HÄR
En smakebit på söndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger - tanker om bøker
som håller i trådarna.
"Mamma lever än idag. Hon säger inget mer men skulle ha mycket att berätta. Jag däremot har ältat historien så länge att jag knappt minns den.För den går ett drygt halvsedkel tillbaka i tiden. Det var en händelse som ägde rum och blev ett allmänt samtalsämne. Folk talar fortfarande om den, men bara om en människa som dog, trots att de döda var två. Ja, just det, två. Och utan att skämmas det minsta! Varför då? Varför låtsas de inte om den andre? Jo, den ene var en skicklig berättare och fick alla att glömma det brott han hade begått, medan den andre var en analfabet, en stackare som Gud tycks ha skapat enkom för en kula, för att förpassas åter till stoftet, en anonym människa , en människa som inte fått så mycket som ett förnamn. Jag ska genast säga att den andre döde, han som mördades, var min bror. " Från sidan 9 i Fallet Mersault av Kamel Daoud. Fler smakebitar HÄR.
"Det här är vad jag har: Fyra Alvedon som är brutna i åtta delar och sju tabletter antibiotika, som gick ut för några månader sedan, och trettio meter vaxad tråd som fungerar till det mesta, att fiska eler sy med. Tre konservburkar päronhalvor och två med blandad frukt. I en svart liten påse ligger mina vattenreningstabletter och nar jag använder dem brusar de ilsket och gör sig till, men på en halvtimma har de rensat bort bakterier och virus. kvar finns då rent vatten, en ljummen klunk att njuta av strax innan jag somnar, men inget som hindrar drömmarna. På botten i ryggsäcken ligger resten i en röra. Här har jag en näve björknäver och tunna grenar, de där små kvistarna som växer längst ner på en gran, och ett paket tändstickor med exakt arton stickor. Någonstans finns sju plåster, en gasbinda, en röd visselpipa och en flaska buteljeraat vatten som frestar mig ibland. Varje morgon önskar jag att ryggsäcken var tyngre, att den vägde lite mer än dagen innan, men istället blir den allt lättare, och så kommer det att fortsätta tills bara luften i den återstår. Då kommer det att vara över. "
Från sidan 7 i Vintern av Conny Palmkvist.
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstår. Den här veckan håller Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten i trådarna. Fler smakebitar HÄR
 |
| Wahlström & Widstrand |
"En dag 2002 hade min mor kommit på mig när jag dansade för mig själv på mitt rum. Jag hade försökt röra mig så tyst som möjligt, inte väsnas , inte flåsa för högt, jag hade ingen hög volym på musiken heller men hon hade ändå hört något genom väggen och kom för att se vad som stod på. Jag hoppade till, andfådd och med hjärtat i halsgropen, med andningen i halsgropen, jag vände mig om mot henne och väntade. Jag väntade på en tillsägelse eller försmädlig kommentar men istället log hon och sade att jag var som mest lik dig när jag dansade. Jag frågade: "Har pappa dansat?" Att din kropp hade gjort något så fritt, något så vackert och så oförenligt med din fixering vid manlighet fick mig att förstå att du kanske en gång hade varit en annan. Min mor nickade: "Din pappa dansade ju hela tiden! Vart han än skulle. När han dansade tittade alla på han. Jag var så stolt över att han var min karl!" Jag sprang genom huset och gick ut till dig på gården där du stod och högg ved till vintern. Jag ville veta om det var sant. Jag ville ha bevis. Jag berättade vad hon nyss hade sagt och du slog ner blicken och sa med släpig röst: "Du ska inte tro allt trams din mamma berättar." Men du rodnade. Jag visste att du ljög."
Från sidan 16 i Vem dödade min far? av Èdouard Louis
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger~ tanker om bøker som
håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
"Du - - -
Lilla mamma med dina storblommiga klänningar och sjalett om håret, med skrattgropar i kinderna och små spretande gula framtänder, du som var mitt enda fäste i världen, min famn och min sorg, dig som jag skulle flytta hem till om allting rasade samman. Du som jämt stod på farstubron och väntade när jag kom med skolbussen de första åren, vi som bakade vetebullar och pepparkakor ihop och åkte till Järnavik och badade om somrarna, och upp till Hunnamåla och tittade på Mien som magister Lindström hade berättat om i skolan, den runda sjön som bildats av en meteorit på dinosauriernas tid, kanske hundra miljoner år innan människorna kom till jorden. - Menar du det, Urban? sa du och kisade ut över vattnet, försökte liksom frammana det hela för din inre syn. Är det verkligen möjligt? Gick dinosaurierna här då?
Hur kunde det bli som det blev mellan oss mamma? Varför var allting så svårt?"
Från sidan 6 i Lugnet av Tomas Bannerhed.
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Utan spoilers förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR.
"1976, höst
Efter livets höst anträds den sista resan. Fridfull och uppsluppen. Tid, plats och rymd smälter samman, krymper ihop i det osynliga. Här och där blir ett. Idag och igår. Nära och fjärran. En färd, välgörande och förutan mål, utan hast, utan hinder och trötthet och möda. En färd fri från avund, svartsjuka, fiendskap, bitter nöd och krig. En ädel själs önskan. En avfärd hett efterlängtad. Memduh Selim. Den vördnadsvärde Memduh Selim från Van inväntar sin avfärd. Han ligger utsträckt på sin säng. Blicken förlorad i fjärran, ett leende vilar över hans ansikte. Men han förblir döv och stum. Hans vidöppna ögon liknar två stora pärlor. De svarta pupillerna förlorar sig i tomheten över honom. Så som i en dröm. Årens fåror röjer ingen oro. Håret vitt och glest. Ansiktets hud stramar över kraniet. Tunna läppar. Också halsen fårad. En gammal skrumpnad man."
De anhöriga samlas omkring honom. Men Memduh Selim, drömmarnas mästare, svävar mitt inne i en färgrik dröm...
Från sidan 15 i Skuggan av en förlorad kärlek av Mehmed Uzun
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers förstås. Den här veckan är det Astrid Therese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR.
"Vi kom dite ungefär en timme efter att sköterskan ringt. Det var mörkt i trapphuset, luften liksom surrade; på trappsteg och avsatser stod och satt olika okända människor som fått veta att hon dött och skyndat dit för att erbjuda sina begravningstjänster och hjälp med det juridiska: vi tar hand om allt från bår till byråkrati. Vem hade egentligen underrättat dem - polisen, läkarna? En följde med in och stod där i lägenheten utan att ta av sig jackan. Faster Galja hade gått bort kvällen mot den 8 mars, en högtidsdag som på sovjettiden alltid hade firats med blomsterkvastar av silverakacia och gulliga gratulationskort; en helg då släkten brukat samlas för att duka upp ett stort middagsbord, då man ställt fram bubbelvatten i mörka bägare av rubinglas och serverat fyra sorters sallad, alltid desamma: morotssallad med valnötter, rödbetssallad med vitlök, ostsallad och så legymsalladen, som fullbordade harmonin. Men det låg nu säkert trettio år tillbaka i tiden, man hade slutat med middagarna långt innan mina föräldrar flyttat till Tyskland och Galja blivit kvar i Ryssland med sin förbittring och alla dessa tidskrifter, där man vid det laget hade börjat trycka allehanda oroande saker som horoskop, recept och ständigt nya rön om naturmediciner."
Från sidorna 12 och 13 i Minnen av minnet av Maria Stepanova
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser - utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.
"Det gamla huset hukar uppe på kullen, färgen flagar vit, burspråk och svarvade träräcken överväxta med klätterrosor och giftsumak. Revor från rosorna har bänt loss fjällpanelen som nu hänger intrasslad i rosenstockarna. Grusuppfarten är full av grönmöglade hylsor. Martin Alveston kliver ur pickupen och ser sig inte om efter Turtle som sitter kvar i bilen utan går upp på verandan, arbetskängorna låter ihåliga mot golvbrädorna, en stor man i flanellskjorta och Levisjeans, öppnar skjutdörrarna av glas. Turtle väntar, sitter och lyssnar på den tickande motorn, och sedan går hon efter honom in i huset. I vardagsrummet är ett fönster igenspikat, plåt och tremillimeters plywoodskiva uppskruvad på ramen och tapetserad med måltavlor. Kulhålen sitter så tätt att det ser ut som om någon har satt ett kaliber 10 mot den och skjutit bort mittpartiet; kulorna glimmar i sina skrovliga hålor som vatten i en brunn. Hennes pappa öppnar en burk bruna bönor på den gamla spisen och drar en tändsticka mot tummen för att tända gasen som flämtar och sakta vaknar till liv, brinner orange mot de mörka redwoodväggarna, de olackade skåpen, de fettfläckiga råttfällorna."
Från sidan 7 i Min älskade älskling av Gabriel Tallent
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan håller Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger i trådarna.
Fler smakebitar HÄR.
"Min rättegång börjar på samma sätt som mitt liv gjorde med en stormby av armbågar, knuffar och spott. Från fängelsecellen för de mig över åhörarläktaren, nerför trappan och förbi bordet som kryllar av advokater och notarier. Runt omkring mig ett hav av ansikten som svämmar över, deras muttranden stiger och blandas med advokaternas viskningar. Huvuden vänds när jag kommer in. Varenda blick är ett spett. Jag duckar, tittar ner på mina kängor, knäpper händerna för att lugna de förfärliga skakningarna. Det verkar som om hela London är här, men så är mord också den historia som den här staden tycker bäst om. De är alla uppsvällda i samma sinnesstämning, de är alla upphetsade av "den känsla som framkallats av dessa de grymmaste av mord". Det var så det stod i The Morning Chronicle, som såg som sin uppgift att samla in just den känslan som en bläcksvart skörd.jag har inte för vana att läsa vad tidningarna skriver om mig, för tidningarna är som spegeln jag såg en gång på en marknad nära The Strand, som tänjde ut min spegelbild som en sträckbänk och gav mig två huvuden så att jag nästan inte kände igen mig själv. Om ni någonsin haft oturen att bli omskriven förstår ni vad jag menar."
Från sidan 9 i Frannie Langtons bekännelser av Sara Collins.
En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. En regle gäller: Inga spoilers. Den här veckan administreras utmaningen av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger.
"På sensommaren 1922 ägnade sig min farmor Desdemona Stephanides inte åt att förutsäga födslar utan dödsfall, i synnerhet sitt eget. Hon stod i sin silkesodling högt uppe på berget Olympos sluttningar i Mindree Asien när hennes hjärta utan förvarning hoppade över ett slag. Det var en påtaglig förnimmelse: hon kände hur hjärtat stannade och kramades ihop till en boll. Sedan när hon stelnade till, började det galoppera med rusande slag mot bröstkorken. Hon gav till ett kort, förvånat skrik. Hennes tjugotusen silkesmaskar som var lättpåverkade av mänskliga känslor, slutade att spinna sina kokonger. Kisande i det dunkla ljuset sänkte min farmor blicken och såg tydligt hur tunikan över brösten fladdrade till; och i det ögonblicket, när hon erfor revolten inom sig blev hon det hon skulle komma att förbli under resaten av sitt liv: en sjuk människa fjättrad i en frisk kropp. Så i den fasta förvissningen att hennes liv var slut, gick hon trots att hjärtat redan hade börjat slå lugnare, ut ut silkesodlingen för att kasta en sista blick på den värld hon inte
skulle komma att lämna på ytterligare femtioåtta år."
Från sidorna 31 och 32 i Middlesex av Jeffrey Eumenides.
Fler smakebitar HÄR
"När jag hade berättat för pappa att jag tänkte börja på college hade han sagt att en kvinnas plats var i hemmet och att jag borde lära mig om örter - "Guds eget apotek", hade han kallat det medan han log för sig själv - så att jag kunde ta över efter mor. Han hade sagt mycket mer än så förstås, om hur jag lustade efter människans kunskap istället för Guds, men jag bestämde mig för att ändå fråga honom om trigonometri. Här fanns ett korn av mänsklig kunskap som jag var säker på att han besatt. Jag klottrade ner talet på ett nytt papper. Pappa tittade inte upp när jag kom in, så långsamt och försiktigt sköt jag fram pappret ovanpå ritningarna. "Pappa, kan du lösa det här?" Han tittade strängt på mig, sedan mjuknade blicken. Han snurrade på pappret, kisade mot det ett ögonblick och började rita, siffror och cirklar och stora svepande bågar. Hans lösning såg inte alls ut som den i läroboken. Den såg inte ut som något jag någonsin sett. Det ryckte i hans mustasch: han muttrade. Sedan slutade han att klottra, tittade upp och gav det rätta svaret."
Från sidan 132 i Allt jag fått lära mig av Tara Westover
En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
"Om det bara ville regna, tänkte Ingmar där han stod böjd över den praktfulla Madame Hardy och lät fingrarna vandra längs med bladen. De gamla grenarna var beskurna sedan länge och överallt sköt det nya skott. I slutet av månaden skulle det komma vita, ibland ljusrosa blommor och omsluta det lilla gröna ögat i mitten. Mjuka blad som skyddade knoppen där inne. Växtbädden hade fått ordentligt med kogödsel i en väl avvägd blandning av jord och sand så att marken omkring busken fick den där riktigt leraktiga konsistensen. Allting var förberett, det fanns inte mycket mer att göra, ändå tyckte han om att stå där och ägna sig lite åt henne. Hon var en tålig och pålitlig ros som sällan drabbades av sjukdomar eller skadedjursangrepp. Perfekt placerad på en halvskuggig plats som gav all näring hon behövde. Om det bara inte hade varit så torrt."
Från sidan 5 i Regnmannen av Jonas Karlsson.
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR.
"Jag kunde inte känna igen min mamma där hon låg på hospicerummet med de äggula väggarna. Hennes hud stramade över kinderna och den kala hjässan, och munnet var som ett sårigt streck i ansiktet, ögonen var stora och svarta och stirrade utan att blinka. Hon är död, tänkte jag, medan rummet snurrade och lukten av sjukhussprit stack i näsan. Jag hade inte nått fram i tid. Bakom mig kunde jag höra min faster Kirsten hänga upp en kappa över en galge. "Visst känns det bra att Christina är här Ingelise", sa hon med sin sjuksysterstämma som fick mig att tänka på nystrukna lakan, och till min förvåning gav mamma ifrån sig ett ljud. Ett djupt aaah, som kunde betyda vad som helst. Jag tog stöd mot väggen, tills rummet stod stilla. Mamma blinkade fortfarande inte. Det finns inga fler ord i henne tänkte jag. Hon kommer inte att berätta för mig vad som egentligen hände, hon kan inte anklaga mig mer, vem är hon ? Och jag såg mig själv utifrån, alltför färggrann och uppseendeväckande i mina perforerade guldskor. Min pappa prasslade med Jyllandsposten borta vid fönstret och reste sig. Han var grå i ansiktet, grå som sin pullover. Hans armar hängde slappt utmed sidorna. "Jag sa till din mor att hon inte fick dö på din recnsionsdag, och det gjorde hon inte heller, sa han. Visst stämmer det Kirsten? Vi sa till henne att hon måste vänta tills Christina kommer." Från sidan sju i Den som lever stilla av Leonora Christina Skov
Varje söndag bjuder vi varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
"Hon sitter vid fönstret. Ett mjukt morgonljus silar in genom den glesa gardinen.Grannarna står och pratar, pekar upp mot himlen. Vad tittar de på? Vad pratar de om? Hon öppnar försiktigt fönstret på glänt. Doften av syren väller in. Bedövar henne, påminner henne om Uppsala. Om livet. Hon sätter papper i skrivmaskinen. Nu ska den bli av. Boken om vad som hände i hennes liv, vad som gjorde henne vingklippt. Hon börjar:" Hela denna historia..." Nej. Hon backar, kryssar över, börjar om: "Mina syskon, som eicke fått del av detaljer eller namn - bara fått veta vad som bröt her mig - villejag skulle en gång när jag är borta få full klarhet." Hon sluter ögonen. Ska hon börja med Ellen Key och sommaren hos henne? Ellen Key hänger på väggen och tittar lugnt ner på henne från sitt svart - vita fotografi med dedikation. Eller ska hon börja med Hjalmar Branting? Kampen mot orättvisor och klassamhälle. En kamp som fördes med idealitet och offer. Brantings porträtt hänger bredvid Ellen Key. Hon tänker på hans begravning, då hon fick porträttet av Tage Erlander. Tage Erlander - hon blir het av ilska. Hon plockar fram hans brev och läser det återigen."
Från sidan 9 i Fallet Sigrid Gillner av Eva F Dahlgren
Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att avslöja för mycket. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
På söndagarna bjuder vi varandra en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här söndagen är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i tyglarna.
"Mitt första minne, som kanske bara är påhittat, är av de två hästarna, som min morfar ägde, Brunte och Fuxen. De står tätt invid varadra vid muren som skiljer Skogen från Lagårdsbacken, med mularna hängande över grinden. Framför dem står jag, en mycket liten flicka i - gul? - bomullsklänning.Jag är rädd. Det hela kan mycket väl vara påhittat. Jag har beslutat att skriva ett stycke varje dag tidigt på morgonen innan jag börjar med något annat. Det är augusti. Vattnet nedanför fönstret är oroligt och djupt blått. Det räcker för idag.
Andra dagen. En sommar, mycket senare, hade mina morföräldrar en finsk, mager kvinna i köket, hon var nästan döv. Hon kunde läsa på läpparna. När hon upptäckte att min unga moster lät mig röka turkiska cigaretter - märket Istambul - i skogen och ibland närmare köket, ville hon ställa sig in och bjöd mig på Camel vid diskbänken. De var alldeles för starka, jag hostade och ville inte ha, hon blev ledsen. Jag var nio år. Jag bevarar minnet av henne insvept i en viss tragik. Vem var hon, varför var det så viktigt att ställa sig in hos barnet som var jag?"
Från sidan 7 i Vindspejare av Agneta Pleijel.
Fler smakebitar HÄR
"Dagen då mordet begicks sänkte sig himlen över Slaughterford nästan ända ner till trädtopparna och regnet skvalade. Det var ett ymnigt sommarregn som gjorde allt genomblött, det första på flera veckor. Byborna vaknade till ovädret och hävdade sedan att de hade begripit att det var fara å färde. De var skrockfulla människor, benägna att tolka allt som tecken och förebud och att tro det värsta om alla. Sid Hancock på Honeybrook Farm påstod att vattnet i By Brook hade blivit rött. Det nickades dystert, även om mordet inte hade begåtts tillräckligt nära ån för att blodet skulle kunna rinna ner i vattnet. Woolly Tom, som hade en fårskock på en liten gård uppe på åsen, sa sig ha förstått att döden var i faggorna när en av hans tackor hade fött ett lamm med två huvuden tidigare samma vår. Ända sedan dess hade han gått runt med en torkad kanintass i fickan, för den händelse skuggan försökte falla över honom. Döden var ingen sällsynthet i Slaughterford. Men den är sortens död var det."
Från sidan 7 i Gömstället av Katherine Webb
En smakebit på søndag är en läsutmaning som innebär att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, givetvis. Denna veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
Inlägg
