Tisdagstrion v. 19 2026: Vecka 19: Blommor

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 19.    Blommor (i handling, på omslag eller i författarnamn)

1. Vit krysantemum. Två koreanska systrar, Hana och Emi, och deras livsöden  skildras i den internationellt uppmärksammade Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht. De bor på den koreanska ön Chejudo och modern och Hana är fridykerskor, s. k. haenyeo som dyker efter havsöron och annat som går att sälja på marknaden. 

2. Rosens knopp är näktergalens hjärta av Håkan Kjellin. Han berättar i förordet att upprinnelsen till den här boken var ett föredrag som han höll för Stockholmsrosen, en lokalförening till Svenska rosensällskapet. Sedan arbetade han vidare på föredraget och lade ut det på nätet varpå hans bror, Clas Kjellin tyckte att det här borde ju bli en bok.

3. Blomsterberg, Malin i Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind. Skomakardottern Johanna Amanda Blomsterberg är 32 år och 180 cm lång när hon vandrar till fots från Eslöv till Ellen Keys Strand vid Vättern. Hon arbetar som vanlig piga men är specialintresserad av filosofi och litteratur. Ellen Key är hennes idol. Hon överlämnar en bukett rosor till EK, som fattar tycke för den ovanliga kvinnan och anställer henne som hushållerska.

Bonus: Malin Blomsterberg Livet på Strand av Gun Berger. Har inte läst men köar på bibl. 

Evil grandma

Line Baugstø är en norsk författare och journalist. Hon har skrivit en hel rad romaner. Den senaste har titeln Evil grandma. Den handlar om 65-åriga Mona som skaffar sig ett instagramkonto som heter Evil grandma 65. Där vädrar hon en rad förbjudna tankar och tror att hon inte är identifierad. Svärdottern heter Alma och är sex år yngre än sin blint förälskade Thomas, Monas son. Mona gillar inte sin svärdotter. Hennes andre son, Christian, studerar i London. Ingen av sönerna bryr sig så värst mycket om sin mor: Två gånger har hon bjudit dem på en resa till Florida. Två gånger har resan avblåsts. Andra gången för att Thomas och Alma väntar barn. De vill hellre ha pengarna. Monas exmake, Knut, får en inte veta mycket om mera än att det var han som lämnade. Mona arbetar fortfarande men ser fram emot pensioneringen. Varför vet jag inte riktigt. Hon verkar inte ha några fritidsintressen. Bekantskapskretsen räknas på ena handens fingrar. Däremot skulle hon vilja ha en manlig bekantskap. Men hur gör man? Alma ställer till med en babyshower. Mona går motvilligt dit, men innan dagen är slut har hon ställt till med en rejäl skandal. Mona har inte varit så förtjust i småbarnsåren och hon är långt ifrån en förväntansfull farmor. Hon fungerar inte alls enligt alla förväntningar. Usch, inte behöva byta blöjor en gång till. På en liten flicka som ska få namnet Dora, dessutom! Vad är det för fel på Nora som Mona föreslagit? Dora är mera internationellt, säger Alma. Evil grandma är en mycket lättläst bladvändare. Den är väldigt rolig men med mörka underströmmar. Mona serverar beska sanningar som ibland blir lite för mycket även för läsaren. Ibland kan jag till och med tycka att hon är lite tragisk. Men det går över.

Titel: Evil grandma

Författare: Line Baugstø

Översättare: Lie Fredholm

Förlag: Bokförlaget Forum

Tryckår: 2025

Antal sidor: 223

Fem en fredag v. 18 2026

 elisamatilda: fem en fredag v. 18

1. Om du fick välja en ny vana nu direkt, vad skulle det vara? Att träna på egen hand
2. Om du fick slippa något helt, vad skulle det vara? Hushållsnära tjänster
3. 
   Om du fick välja en talang att ha, vilken skulle det vara? Att spela kyrkorgel
4. Om du fick välja något att alltid ha tid för, vad skulle det vara? Äldre ensamma människor
5. Om du fick välja ett beslut att slippa ta, vad skulle det vara? Om jag ska operera min höft eller inte.

Jakob

Jakob är tredje delen i Satu Rämös Nordic noir - serie. Här är det Jakob, den trevlige stickande polisen från Finland, vi följer. Han kom till Island för att göra praktik och blev kvar, först p g a pandemin och sedan av bara farten. Hildur Rúnarsdóttir fick sin första och enda vän och en uppskattad kollega. Det händer väldigt mycket i den här delen. Lite väl mycket tycker jag ibland. Men miljön uppskattar jag, och Hildur är alltid Hildur. Jag har också lärt mig något som jag inte visste fanns tidigare, nämligen den osmakliga hanteringen av blodston som drar in mängder av pengar. Det är ston som görs dräktiga oavbrutet, får sina föl aborterade och tappas på sitt hormonrika blod. Det används sedan till produktionsdjur som får större kullar och ger mera kött. Det har diskuterats mycket men är visst inte ens olagligt. Jakob ligger i segsliten strid med sin exhustru om umgängesrätten till sonen Matias. Och nu lyckas han ställa till det ordentligt för sig under en vistelse i Finland där en domstol ska slita tvisten mellan Jakob och Lena. Hildur får också en rad personliga bakslag. Nästa del, 

Titel: Jakob

Författare: Satu Rämö

Översättare: Marjut Hökfelt

Förlag: Forum

Antal sidor: 398
 

Liken vi begravde

 

Nu har vi diskuterat Liken vi begravde av Lina Wolff i läsecirkeln. Vi var helt överens om att detta är en suverän roman. Vi gillade allt;  det fantastiska språket, det överdådiga bildspråket och de mycket speciella karaktärerna. Någon mera än jag hade också lyssnat på Sissela Benns utmärkta inläsning. Miljön är Hörby. Berättare är Jolly, moderna tiders Victoria Benedictsson om en så vill. Jolly heter egentligen Eleonora och hennes ett år äldre syster Ulrika, men de namnen tycker varken fosterfar eller fostermor om. Ulrika får heta Peggy. Flickornas föräldrar har omkommit i en bilolycka och därför har de hamnat hos det barnlösa paret Jenni och Leif Enarsson som fosterbarn. Enligt fosterfar är fostermor ett ödeland. Det är hennes fel att de inte har barn. Å andra sidan har han ingen vapenlicens vilket är väldigt ynkligt i dessa trakter. Fostermor är en urkraft, en gammaltestamentligt hämndgudinna. Öga för öga, tand för tand. Hon har också ett osvikligt rättvisepatos. De mord som nu äger rum gör det av ett skäl. Fostermor är förskräcklig, men alldeles oemotståndlig. Fosterfar är bara förskräcklig men saknas ändå djupt av sin hustru vid sitt frånfälle. Och äppelträden växer bra på begravningsplatserna. Ett flertal beryktade mord har redan ägt rum i trakten och präglat människorna där. Barnamord är värst. Det sägs att ett gränsland där vatten, skog och slätt möts föder spänningar och motsättningar. Fostermor är den som leder och fördelar arbetet på den förfallna gården. När det kommer ett par flyktingar och söker boende och arbete är hon snar att ställa upp. De unga männen blir till stor glädje och nytta. Miljöer av Hörby - typen finns fortfarande och har alltid funnits lite överallt. Men kanske inte så många med ett så våldsamt förflutet som Hörby. Morden och den stora författarinnan som lämnade Hörby för att ta livet av sig i Köpenhamn har lämnat djupa spår i byn. Jolly är den som stannar kvar. Hon iakttar och tar hand om historieskrivningen för att det inte ska bli eftervärlden som står för narrativet. Alla bör skriva ner sin historia. T. S. Eliot får låna ut ett par rader ur The Waste Land som motto för romanen: The corpse you planted last year in the garden, has it begun to sprout?

Titel: Liken vi begravde

Författare: Lina Wolff

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2025

Antal sidor: 287

Tisdagstrion v. 18: Jan Guillou

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 18: Jan Guillou.

Nu blev det svårt igen i tisdagstrion. 

1. Nordiska boken dag 13 november 2011. Jan Guillou var där och berättade om sin omfångsrika bok Brobyggarna, första delen i en serie, som just kommit ut. Han meddelade att han rensat sitt skrivbord från konstprosa till förmån för faktabaserad prosa. Och han ville inte läsa något. Det var bara dumma författare som läste ur sina böcker

2. Jag såg filmen om Arn - tempelriddaren, för jag var intresserad av 1100 - talet

3. Jag försökte läsa Coq Rouge. Jag kom inte långt. Det var något med språket om jag minns rätt. Men den går att streama på TV4 play.

Litteraturens ABC - bokstaven L

enligt O: Litteraturens ABC - bokstaven L

Berätta om en författare vars för- eller efternamn börjar på L
I bokcirkeln har vi just diskuterat Liken vi begravde av Lina Wolff. Vi var helt begeistrade. Rapport kommer på onsdag.

Berätta om en minnesvärd bok vars titel börjar på L. Jag har läst Löfte i gryningen av Romain Gary (eller Romain Kacew som han egentligen hette), född i Moskva 1914; död för egen hand i Paris 1980. Modern, madame Kacew, är en dramatisk ( för att inte säga melodramatisk), viljestark och fantasifull kvinna av judisk börd. Hon är ensamförsörjare och skyr inga medel i sin strävan att hålla sonen skadelös. Hon är också mycket äregirig å sonens vägnar och han å sin sida lever för att uppfylla hennes önskningar. Alltså försöker han bli sångare, pianist, dansare, diplomat och författare. Mor och son hyser en lika omåttlig som ömsesidig beundran för varandra. Därför blir man förvånad när hon ivrigt förespråkar hans deltagande i kriget. Inte heller tycker hon att det är fel att han duellerar. Både Lermontov och Pusjkin blev ju dödade i dueller! Båda är utrustade med ett välutvecklat sinne för överdrifter och ingen av dem ger någonsin upp. Han blir en framgångsrik stridsflygare och är soldat i sju år och tilldelas bland annat Befrielsekorset av general de Gaulle. Men det är mamma som drar det längsta strået... Det är rörande, upprörande och humoristiskt; skrivet med självironi och distans.

Berätta om en bok som utspelar sig på landsbygden. Det blir Korparna av Tomas Bannerhed, en helt fantastisk bok som omedelbart fick Auguspriset. I tio år har Tomas Bannerhed filat på romanen som handlar om tolvårige Klas och hans familj; mamma Gärd, pappa Agne och lillebror Göran på arrendegården som kallas Undantaget. Miljön är småländsk och tiden är 70-tal. Fadern har psykiska problem och man anar att det kanske är ett arv. Han oroar sig för allt och hans tungsinne lägger sordin på hela familjen. Den veke Klas med flickhänderna har fåglar som sitt allt uppslukande intresse. Han känner instinktivt att fadern förväntar sig att han ska ta över på gården, men han värjer sig. Han vill ut, bort. Livet på landet skildras träffsäkert. Byskolan är nerlagd liksom järnvägen och handelsboden. Man anar att Undantaget står inför en snar förändring. Den lyriska naturskildringen röjer författarens förtrogenhet med skog, sjöar, djur och växter.

En smakebit på søndag v. 17

Mias bokhörna : En smakebit på søndag v. 17 

Sápmi. Jag gillar det ordet bättre än Sameland. Sameland är som om man döpte om Norge till Norrmanland, närmast barnsligt precist, inte lika tilltrasslat som språk och ord egentligen är när man inte konstruerat dem utan låter dem växa fram och bli sig själva över tid. För logiskt. För konstruerat. Nej, Sápmi är ordet, Sápmi, Sápmi.

Ur Sameproblemet av Katherine Nederjord. Översatt av Helena Fagertun

Veckans mening v. 17 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka  i kommentarsfältet!"

"Hildur tog kniven och skar en centimetertjock skiva av lifrarpylsa-korven och smulade ner i den rykande portionen risgrynsgröt. Hon strödde en halv tesked kanelsocker över korvgrötsblandningen."

Min Veckans mening v. 17 blev två, det gick inte att dela på den smaksensationen. De står att läsa i Jakob av Satu Rämö, del tre i Hildur-serien.

Fem en fredag v. 17:

 elisamatilda: Fem en fredag v. 17: Lågmält

1. Vad får gå lite långsammare just nu? Allt. Solen skiner. 
2. Vad gör du i ditt tempo utan att jämföra dig med andra? Vaknar. Äter frukost
3. Vad får vara ”good enough” just nu? Städningen. Som vanligt
4. Vad håller dig sällskap idag? Fåglarna. Maken ibland🐦‍⬛
5. 
   Vad hjälper lite mer än du tror när du är trött? Choklad

Nyss - Nu - Nästa v. 17

 

Bokföring enligt Monika: Nyss - Nu - Nästa v. 17:

"Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor."

Nyss läste jag Liken vi begravde av Lina Wolff. Har ännu inte skrivit något om den. Men det är en det är en gränslös bok fylld av obändig berättarglädje, svart humor och fantastisk formuleringskonst. Tilldrar sig i Hörby.

Nu läser jag Genji. Tusen år med världens första roman av Monica Braw. Så intressant och faktafyllt om högreståndslivet i Japan på 1000 - talet. Ibland träffar Genji på någon vacker kvinna ur de lägre klasserna och då blir det ju även en inblick i deras liv.

Nästa: Antingen blir det Oblomov av Ivan Gontjarov eller Sameproblemet av Kathrine Nedrejord. Det beror på vad läsecirkeln säger.

Tisdagstrion v. 17 2026: Fjällbacka

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 17: Fjällbacka 

Hur tänker han här, Robert? Vad ska jag/vi som inte läser Camilla Läckberg ta oss till? Jag läste Isprinsessan för länge sedan men den lockade inte till vidareläsning.

1. Mitt liv av Ingrid Bergman. Hon lär ha trivts i lugna Fjällbacka. Den 29 augusti 2015 är det 100 år sedan Ingrid Bergman föddes. Norstedts uppmärksammar detta med att återutge hennes memoarer - Mitt liv - som kom ut på svenska 1980. Bergman tillhör de främsta skådespelerskorna genom tiderna, genom filmer som Casablanca, Notorious och Höstsonaten. I Mitt liv berättar hon naturligtvis mycket om sin film- och teaterkarriär, men är också förvånansvärt öppen med sitt privatliv.

2. Lars Lerin har en fastighet på Fläskö utanför Fjällbacka. Han har skrivit boken Pojkarna på sommarön. Sönerna Gabriel och Rafael hittar musslor och eremitkräftor, de fiskar krabbor från bryggan och följer med pappa Lars på måleriutflykter. Hela familjen provianterar och tittar på folklivet i Fjällbacka.

3. Åsa Hellberg har skrivit en hel rad böcker med serietitlarna Systrarna från Fjällbacka och Fjällbackaserien. Tror att Robert brukar läsa Åsa Hellberg, men jag har inte läst något av henne.

Bonus: Hilma Angered-Strandberg kom från borgerlig familj i Stockholm men arbetade som telegrafist i Fjällbacka när hon arbetade med novellsamlingen Västerut som realistiskt skildrar livet i Bohuslän. Hilma Angered - Strandberg [1855-1927] var en svensk författare som även skrev under pseudonymen Lilian.

En smakebit på søndag v. 16 2026

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 16 

"Men hur man än formats av ursprunget och det efterkommande livet så är en sak säker, och det är att man alltid innan man dör bör skriva ner sin historia. Säga att allt kanske inte blev som jag tänkt mig, men så här var det för mig. Nu har jag dessutom sett flera människor dö och om det är något jag förstått så är det att när man väl är borta är det eftervärlden som står för narrativet. Och ligger man kall i sin grav, ja, då är det som ni förstår så dags att sjunga ut då."

Ur Liken vi begravde av Lina Wolff

Veckans mening v. 16 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka  i kommentarsfältet!"

Min Veckans mening v. 16 kommer från Förrädarens hjärta av Olle Lönnaeus som jag just läst.

"Skorna, en korsning mellan marschkängor och sockiplast"

Fem en fredag v. 16 2026: Hur är läget?

elisamatilda: Fem en fredag v. 16: Första gången

1. Vad var det första du gjorde idag? Satte igång kaffebryggaren
2. Vad var det första du köpte för egna pengar? En klocka
3. När var första gången du överraskade dig själv? När jag upptäckte att jag kunde sova någon annanstans än hemma en hel vecka
4. Vad var det första du gjorde som fick dig att känna dig vuxen? När jag som väldigt ung (och väldigt rädd) åkte tåg ensam från Göteborg och hem till Blekinge.
5. Vad är det första lilla steget mot något du länge tänkt på? Jag läser på. I alla lägen

Förrädarens hjärta

Olle Lönnaeus tionde roman har titeln Förrädarens hjärta. Det är en spionroman med en kärlekshistoria som tilldrar sig i Berlin, Kaliningrad och Stockholm. Den tar sin början i Stockholm 24 februari 2022, samma dag som Ryssland angriper Ukraina. Journalisten på Sydsvenskan och författaren Johan Bonde kallas till polisförhör angående ett förmodat självmord på Grand Hotel i Lund. En kvinna som kallar sig Olga Persson har hittats i badkaret med uppskurna handleder. I hennes pass står det Vera Kalitjenko. Bland hennes papper finns Johan Bondes namn. Ja, han kände henne. Och han vet att detta är mord. Inte självmord. Vera och han träffades redan när han var 15 år på ett fredsläger  DDR 1977. Nästa gång de träffas har det blivit 1989. Johan är i Berlin för att rapportera om murens fall. Vera arbetar på ryska ambassaden, men Johan undrar så småningom om hon möjligen arbetar inom säkerhetspolisen. De upplever en häftig kärlekshistoria. När Vera plötsligt försvinner vet inte Johan till sig av bestörtning och sorg. Sedan träffas de återigen i Veras hemstad Kaliningrad. Författaren är politisk reporter på Sydsvenskan och utbildad jurist. Han har rest mycket i östeuropa och intervjuade bl. a. Vladimir Jegorov, chef för den ryska Östersjöflottan i Baltijsk. Jegorov sade detsamma då 1994 som Putin säger nu. Ryssland hotas av Nato och länderna i väst. Att skriva en spionroman i Le Carrés anda är mer krävande än att skriva en vanlig spänningsroman. Jag tycker att Lönnaeus lyckas i sitt uppsåt. Han är politiskt kunnig, en fin skribent som lyckas blanda tidsplanen och de olika miljöerna på ett övertygande sätt. De olika tidsmarkörerna är välvalda. Karaktärerna lever; inte minst en rad bipersoner. Och som vanligt i Lönnaeus romaner finns det fåglar, musik och mat. Jag läser gärna mer av Olle Lönnaeus. Förrädarens hjärta har jag både läst och lyssnat på. Jonas Malmsjö läser. Läsningen bäst.

Titel: Förrädarens hjärta

Författare: Olle Lönnaeus

Förlag: Bokfabriken

Tryckår: 2026

Antal sidor: 350 sidor

Veckans kärleksförklring: Främmande

Klimakteriehäxan: Veckans kärleksförklaring v. 10: Främmande

Det blev sena kärleksförklaringar idag. Dagen har varit fulltecknad och av slutades med en helt underbar konsert med Viktor Norén

Jag ❤️ det japanska järnvägssystemet. Punktligt i alla väder

Jag ❤️ Donkosackerna som jag lyssnade till live en gång i Växjö domkyrka

Jag ❤️ Almodovars filmer

Jag ❤️ danska TV - deckare. Varför är de så mycket bättre än de svenska?

Jag ❤️  norsk Firkløver sjokolade

Jag ❤️  Pizza Siciliana som innehåller sardeller, lök, oliver och ibland kapris

Jag ❤️  Siberian huskies med blå ögon

Jag ❤️ skildringar från Arktis och Antarktis men jag vill inte vara där

Tisdagstrion v. 16 2026: Antiken

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 16: Antiken

1. Madeline Miller, The Song of Achilles. The Song of Achilles av Madeline Miller är en underbar roman som följer händelserna som skildras i Iliaden men som lyfter fram den vackra kärlekshistorien mellan den vackre hjälten och halvguden Achilles och den landsförvisade prins Patroclus. För dem båda är det självklart att Achilles är den förste och främste; den begåvade och gudabenådade som åtnjuter sin moders, sjönymfen Thetis, beskydd.

2. Pat Barker, Flickornas tystnad tilldrar sig under trojanska kriget, det som också skildras i Iliaden  av Homeros och Aeneiden skriven av Vergilius. "Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Achilles" lyder de berömda inledningsorden i Iliaden. Och visst är han vred, Achilles, i Flickornas tystnad. Vacker och våldsam är han. Alla de stora hjältarna är arga. De dricker och är bullriga och slåss varje dag utanför Troja.

3. Maja Lundgren, Pompeji, som jag läste innan bloggen fanns. Jag gillade boken. Pompeji år 78-79, alldeles före katastrofen. Publius Paquius Proculus, tidigare borgmästare, tampas med svåra familjeangelägenheter. Mimerskan Methe är olyckligt kär. Den kristna Maria får problem när det dyker upp brev från Paulus.  Maja Lundgren berättar fantasifullt och levande om de människor som en gång rörde sig på Pompejis gator och torg, i patricierhus, på värdshus och bordeller. Det är en lustfylld och vanvördig berättelse, rik på både egensinniga karaktärer och vilda upptåg.

Tågdrömmar

 

Tågdrömmar av Denis Johnson kom ut redan 2002  men finns först nu 2026 i svensk översättning av Enrique de Grigorio. Robert Grainier vet inte vilka hans biologiska föräldrar är eller vad som hänt dem eller var han kom ifrån. Egendomligt nog frågar han inte sin faster, som han växer upp hos, eller sina kusiner om sin bakgrund. Men han har räknat ut att han föddes någon gång under 1886. Han dör 1968 vid 82 års ålder efter ett hårt liv som skogshuggare och rallare. Han är en ensam människa utan framträdande intressen eller speciella vänner. Robert Granieri har gott rykte som arbetskraft. Han dricker inte och bråkar inte. Någon framåtanda har han inte. De män han möter på sina olika arbeten är mestadels hemlösa ungkarlar. Några kommer att betyda mer för Robert än

andra.

Gladys träffar han under ett kyrkbesök. Det är hon som tar kontakt. Snart är de oskiljaktiga. De bygger sig ett hus i skogen vid en liten sjö. Och sedan kommer lilla Kate. Roberts lycka är fullkomlig och han vill egentligen inte gå till sina skogsarbeten och vara borta från dem i veckor. En dag när han kommer hem har deras hus brunnit ner i en stor skogsbrand. Gladys och Katie är försvunna. Roberts värld imploderar. Han sover på bara marken på deras tomt och väntar på att mor och dotter ska komma tillbaka. Han sörjer omåttligt. Sorgen äter upp honom levande. Till slut bygger  han sig ett nytt hus. En röd hund anmäler sig som sällskap tillsammans med sina valpar som ser ut att har vargblod i ådrorna. En följer Robert Granieris liv i det lilla och USA:förändring i det stora. Innan RG dör 1968 har han hunnit åka flygplan och se TV. Eftersom han är ganska utsliten redan i 40 - årsåldern har han tur som av en händelse får möjlighet att köpa två hästar och en vagn. Han blir speditör och kan så småningom dra sig tillbaka i sin ensliga stuga och tillbringa sina sista år i lugn och ro och fundera över vad ett människoliv är och vad det är värt. På Netflix kan en se filmen och lyssna till Nick Caves låt Train Dreams. För en enda gångs skull tyckte jag nästan bättre om filmen . Men utan bok ingen film. Tågdrömmar är en pärla.

Titel: Tågdrömmar

Författare: Denis Johnson

Översättare: Enrique de Grigorio

Förlag: Faethon (i serien Omega, som samlar texter från alla tider vars kännetecken är att de når bortom tiden.)

Tryckår: 2026

Antal sidor: 95

En smakebit på søndag v. 15 2026

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 15

"Hans ytterdörr hängde skevt i sina gångjärn och underkanten skrapade dramatiskt. Ett olyckligt solfjäderformat märke syntes på klinkern. Han öppnade dörren, den utstötte sitt lilla skrapljud, och till hans förvåning stod två unga polisinspektörer från hans gamla avdelning där. Han blev överraskad och lite oroad, men han kände genast igen dem. Han kom inte ihåg deras namn, men nästan. Hur kunde han missta sig? De var klädda i den där typiska civila stassen som tydligt signalerade att de inte var civila. De hade de där slarvigt rakade ansiktena hos män som steg upp tidigt och det fanns en aura kring dem, som oavsett vad han tyckte om det förde honom tillbaka till hans egna dagar som ung polis, den osannolika oskulden."

Ur Gamla synders skull av Sebastian Barry. Översättning: Daniel Gustafsson