Krabbskeppet

 

Krabbskeppet av Takiji Kobayashi kom ut 1929 men det är inte förrän nu den översatts till svenska av Björn Wada. Det är den främsta klassiska japanska arbetarromanen och en kollektivroman. Krabbsskeppet handlar om fartyget Hakkodamaru som var en flytande konservifabrik. Man fångade krabbor, kokade och konserverade dem. Manskapet var en blandning av fattiga arbetslösa från olika håll; rallare, bönder, gruvarbetare och studenter. Deras förman, Akasawa, var en grym person utan minsta misskund med sina underställda hur sjuka och eländiga, hungriga och utmärglade de än var. Manskapet hatar honom. Kaptenen fruktar honom. Förmannen vägrar bistå ett systerskepp i nöd under en våldsam storm. Han lyssnar oberörd till nödropen tills de tystnar. När ett krabbstim identifieras skickas det ut kawasakibåtar som sätter efter dem. Moderskeppet befinner sig i ett eländigt skick efter att ha använts i rysk-japanska kriget. Besättningen bor i det som kallas skitgrottan. Det är trångt, luktar illa och ohyran flyttar in i kläderna och hudvecken på männen. På något sätt växer det fram ett motstånd. Männen börjar maska. Det märks ju mindre när alla gör det. Något börjar växa. "Ni som vill leva, förena er", säger en student. Hakkodamaru utgick från Hakodate i norra Japan och gav sig av emot Kamtjaktkahalvön. Havet ryter och vågorna är jättelika. Männen spyr, svär och förbannar. Och slavar. En gång i månaden kom ett provianteringsskepp med rena kläder, förnödenheter och brev hemifrån. Krabbskeppet är en fantastisk kortroman som skildrar både förfärliga arbetsförhållanden och hur det föds något upproriskt hos männen och något liknande solidaritet tar form. Författaren var själv mycket aktiv inom arbetarrörelsen. Han hade också dragit fram polisens våld i ljuset, vilket inte gjorde honom populärare. Tarkiji Kobayashi slutade sina dagar i en fängelsecell torterad till döds endast 29 år gammal. Myndigheterna berättade att han dött av en hjärtattack. Ingen vågade obducera. Krabbskeppet känns inte som hundra år gammal. Havet skildras ingående som den naturkraft det är men utan onda avsikter. Henrik Johansson, ordförande i Föreningen Arbetarskrivare, har skrivit ett fint förord. Vad det gäller översättningen störs jag av att manskapet benämns som "fiskarna" och inte som de fiskare de faktiskt är. Uttryck som Bra där! och Heja dig! passar inte i sammanhanget.

I epilogen står det: Den här berättelsen är första delen ur Historier om kapitalismens invasion i kolonierna. Något nämns också om hur det gick sedan.

Titel: Krabbskeppet

Författare: Takiji Kobayashi

Översättare: Björn Wada

Förlag: Federativs förlag

Tryckår: 2026

Antal sidor: 127

Hoppas det smakar bra

Författaren Junko Takase föddes 1983. Hon har skrivit tre romaner. Hoppas det smakar bra är den första som översatts till svenska. Junko Takase fick det prestigefyllda Akutagawapriset för den 2022. Hennes förebild är Sayaka Murata som också skrivit om arbetslivet i Japan, Hur mår fröken Furukura, t. ex. och som också är samhällskritisk. Hoppas det smakar bra handlar om en arbetsplats där det tillverkas förpackningar för olika produkter. Jag - berättaren är en framåt flicka vid namn Oshio. Berättelsen kretsar till den söta, bräckliga Ashikawa som ofta får migrän när det ska arbetas över. Å andra sidan bakar hon olika läckerheter åt sina arbetskamrater. Hon bor hemma hos sina föräldrar och har inga andra ambitioner än att gifta sig. Oshio tål inte Ashikawa för att hon är svag. Nitani är mellanchef i företaget. Han och Ashikawa inleder ett förhållande. Det rör sig inte om några djupa känslor. Den ena parten anser sig har funnit sin man och den andra tycker att Ashikawa nog skulle duga som fru. Men han gillar inte att hon försöker avvänja honom från snabbnudlar. Det är väldigt mycket mat i den här boken. Maträtternas japanska namn förklaras inte men är inte svåra att slå upp. Nitani tycker att det hade varit bra om det funnits en tablett som kunde intas i stället för att det ska ägnas så mycken tid åt mat. Snabbnudlarna ger han inte avkall på så länge tabletten inte finns. På företaget finns fast anställda, deltider och timvikarier. Det finns en hierarki men gränserna känns inte så skarpa. Det finns också en tyst kultur; en aldrig uttalad överenskommelse. En går till sitt arbete för att en kan och orkar. Ingen trivs egentligen. Det är en ganska dyster roman innehållsmässigt; berättad med ett okonstlat språk. Det saknas värme. Romanen har gett upphov till diskussioner i Japan. Som läsare skapar en sig en bild av de olika personerna utan att för den skull komma dem nära. Jag skulle gärna läsa något mera av författaren. Hoppas det smakar är svensk - japanske Björn Wadas första skönlitterära översättning. Det hade inte varit fel med en korrekturläsare kan jag tycka.

 

Titel: Hoppas det smakar

Författare: Junko Takase

Översättare: Björn Wada

Förlag: Tranan

Tryckår: 2024

Antal sidor: 163 sidor