måndag 12 februari 2024

Selfie v. 7 2024: Om kärlek


Klimakteriehäxan: Selfie v. 7: Om kärlek

1. Kärleksfilm! Doktor Zjivago och Borta med vinden


2. Kärlekslåt!   So long, Marianne av Leonard Cohen


3. Kärlek till barn Lyckans minut 
av Erik Lindorm


4. Kärleksbok! Driver dagg faller regn av Margit Söderholm; Svindlande höjder av Emily Brontë


5. Kärleksmat! Kräftstjärtar 
och svartpeppar på rostat bröd

6. Kärleksdryck! Något rosa bubbel

söndag 11 februari 2024

En smakebit på søndag v. 6 2024


astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i  En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås

"Det var ingen idé att stångas med min mor. Det var heller inte tal om att försöka smyga bakom ryggen på henne: hon hade ögon i nacken och små fåglar viskade i örat på henne. Brian skulle jag bli tvungen att göra slut med. Det grät jag en skvätt över: Old  Spice - rakvatten och cigarrettlukt och nytvättade vita T - tröjor, farväl tunga andetag på bio under dansnummer i musikaler, farväl mata Brian med de extra pomfritten från min hamburgare och sedan få flottiga, potatissmakande kyssar... Han kysstes så bra, han var så stadig att krama och han älskade. mig - fast han aldrig sa så, vilket var beundransvärt. Att säga det hade varit mjäkigt."         Fler smakebitar HÄR

Min smakebit kommer ur Gammal kärlek av Margaret Atwood. Novellen Min onda mor. I översättning av Inger JohanssonNorstedts förlag. 

lördag 10 februari 2024

Veckans mening v. 6 2024

MIN

Robert på bokbloggen har en lördagsutmaning på sin bokblogg Mina skrivna ord som han kallar Veckans mening. Vi bjuder varandra på en mening ur det vi just läser; en mening som av någon anledning fått oss att stanna till lite. Min Veckans mening v. 6 kommer ifrån Min onda mor en novell i Margarets novellsamling Gammal kärlek
"Jag älskade inte gymnastikläraren, en tanig kvinna med tranhals som gärna hunsade oss, men jag kunde inte föreställa mig henne plockande giftiga svampar i fullmånens sken, såsom jag visste att de borde plockas."

fredag 9 februari 2024

Fem en fredag v. 6 2024: En vecka kort

elisamatilda: Fem en fredag v. 6: En liten vecka

  1. Vad hände i måndags?  Jag tvättade. Vi handlade. Jag simmade några ärenden på stan och kom hem plaskvåt om fötterna.
  2. Vad tyckte du om tisdag? Ingen lyckad dag. Den ägnades åt sökande efter helt försvunnen bok. Familj och vänner anklagas i tur och ordning för att ha lånat. Det hade de inte.
  3. Blev onsdag en lillördag? Nej. Vet inte riktigt vad en förväntas göra en lillördag. Dansade gjorde vi inte, den saken är klar. Men dagen gick åt till energiskt planerande av höstens arrangemang. Lokaler bokades. Föreläsare tilltalades. Medarbetare informerades.
  4. Hur kändes din energi under torsdagen? Andra dagen i rad med för årstiden ovanligt vårlig energi. Kanske har mars smugit sig på ändå? Ekonomin för hösten diskuterades med kassören. Papper sorterades. Nästa föreläsare för våren påmindes.
  5. När gör du fredag idag? Jag gör tidig dag idag och slutar redan kl 18!

torsdag 8 februari 2024

Helgfrågan v. 6 2024


Mias bokhörna: Helgfrågan v. 6: Vilken bok skulle du vilja läsa om igen för första gången?

                                          Kapten Nemo.Wikipedia
Det finns faktiskt två stycken som jag minns särskilt väl. Den första är En världsomsegling under havet av Jules Verne. Jag var kanske i 10 - årsåldern och hade en irriterande halsfluss och var mycket uttråkad. Då fick jag den spännande boken om kapten Nemo och hans personal i u- båten Nautilus. Jag fick också fortsättningen Den hemlighetsfulla ön.

När jag var ca 15 år fick jag Solen är mitt öde av Marguerite Steen i födelsedagspresent. Det var en stor, tung dubbelspaltig bok och den var olidligt spännande. Och den handlade om kärlek. Jag läste och läste i den doftande julinatten med gardinen lojt böljande i den svaga nattvinden medan timmarna gick och gick. 

Bonusfråga: Har du tittat i reakatalogen? Det har jag och jag hittade Vargarna från evighetens skog och Det tredje riket av Karl Ove Knausgård 

onsdag 7 februari 2024

Veckans kulturfråga v. 6 2024: Kulturella höjdpunkter i januari

enligt O: Veckans kulturfråga v. 6: Kulturella höjdpunkter i januari.

En höjdpunkt i januari var läsningen av Trilogien av Jon Fosse. Jag läste den på nynorska för jag ville komma så nära originalet som möjligt. Det hade varit roligt att lyssna på en nynorsk inläsning. Jon Fosses enkla, kärva språk tilltalar mig liksom musikaliteten och omtagningarna. En annan höjdpunkt var Ingvild Rishøis första roman Stargate som dottern så påpassligt gav mig i julklapp. Författarens lojalitet med barn är ett genomgående drag. Berättelsen är mörk men saknar alls inte humor. Som läsare tänker en på HC Andersen, Bibeln, Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf. Författaren slösar inte med orden. Språket är väldigt effektivt. Ingvild H. Rishøi förstår i alla lägen att välja de exakt rätta orden och då behövs det inte så många. Januari bjöd också på två överraskningar. Alberte och Jakob av Cora Sandel läste jag för många år sedan och hade jättetråkigt. Framför allt gillade jag inte Alberte. Nu läste jag om boken och tyckte inte alls att den var tråkig. (Men jag gillar fortfrande inte Alberte.) Den andra överraskningen var den långa romanserien om Familjen Winther. Jag hade låtit mig förledas av omslagen och i viss mån titlarna och tänkt feel - good. Men fullt så enkelt var det inte. Familjen Winther handlar framför allt om flera generationer kvinnor, men även om klass, kvinnokamp och generationsmotsättningar. Jag började lyssna och sögs genast in av berättelsen driv. Och nu har jag redan kommit till del sju, Familjeband. Tack för tipset enligt O! Filmstudion inledde stort med Min enastående mamma, en italiensk hbtq - film som delvis bygger på regissörens, Emanuele Giuliani, egen uppväxt. Hans biologiska kön var kvinna men numera är han en man på 58 år. Mamman spelas av Penelope Cruz, som påminner om en ung Sophia Loren. Hon är enastående på så vis att hon håller sin dotter Adriana om ryggen när hon trevar sig fram mot sin egentliga identitet. Hon känner sig mera besläktad med pojkar, klar sig som en pojke och leker som en sådan. Pappan dundrar och skriker och gör sekreteraren sin kur.

Familjen Winther

Det var enligt O som satte mig på spåret. Ganska snart hade jag lyssnat mig igenom sex delar av serien om Familjen Winther. Helt otroligt eftersom jag egentligen inte gillar Viktoria Flodström som uppläsare. Rösten är lite metallisk och hon läser för snabbt. Men själva storyn fångade mig omgående. Och  det handlar om flera generationer kvinnor. Och det handlar om klass, miljö och levnadssätt. Och så småningom begynnande kvinnokamp. 

"Katrine Wessel har arbetat både som journalist och redaktör, men är nu författare på heltid. Hon växte upp i Trondheim och har länge drömt om att skriva historiska romaner som utspelar sig där. Hon bor i Bærum med man och barn, men tillbringar mycket tid på familjens landställen i Sverige och på Sørlandet." Så står det på förlagets webbsida  

Första delen i serien har titeln En ny tid. Vi är i Trondheim i slutet av 1800 - talet. Karl och Cecilia Winther hör till överklassen i staden; Cecilia är stilikon. Hon är väl medveten om sin roll som hustru och mor; kvinnor ska ha smala midjor och följa regler. Hon gillar inte kvinnor med moderna idéer. Paret Winther har varit gifta i tjugofem år och har tre barn. Christian är äldst. Han är en äventyrlig man som har svårt att hålla i pengar. Han kommer väldigt dåligt överens med sin far men har i hög grad sin mors öra. Fredrik är näst äldst. Han är mera försiktig av sig och dras med en hälta sedan en sjukdom i barndomen. Yngst är den bortskämda livliga Rose som gör föräldrarna förtvivlade genom att förälska sig i alldeles fel man. Rose skickas till mormor och morfar på Oaktree Manor i Sussex. Som om det inte vore nog med det så förälskar sig Christian i den frispråkiga Ellinor som gillar politik, är för fri kärlek och kvinnors rättigheter. Hon är dotter till en pälsvaruhandlare och dessutom står hon bakom disken, vilket ju är oerhört i en familj där en bör ha släktträd som sträcker sig århundraden tillbaka i tiden. Karl och Cecilia Winther har en del att tampas med. Bakom kulisserna döljer sig en del annat som så småningom kryper fram.

Jag tycker att berättelsen flyter fint och har ett driv. Språket är bra vilket en kanske delvis bör tacka översättaren, Eva - Maria Gelotte, för. Det är kvinnorna som finns i förgrunden. Jag fäster mig särskilt vid Cecilia Winther utan att känna henne närmare. Men det finns fler att sympatisera med i den här berättelsen. To be continued.