"Sedan många år hade allt i Combray som inte stod i samband med sänggåendets drama upphört att existera för mig, men en vinterdag hände det då jag kom hem att min mor, som såg att jag var frusen, ville ge mig en kopp té. Detta var emot mina vanor, och jag tackade först nej men ändrade mig sedan, jag vet inte varför. Hon skickade då efter ett av de små runda bakverk som kallas madeleinekakor och ser ut att vara gräddade i räfflade snäckskal. Beklämd av en grå och dyster dag och av tanken på en lika dyster morgondag förde jag mekaniskt till läpparna en sked té, i vilken jag blött upp en bit kaka. Men i samma ögonblick som det med kaksmulorna blandade téet rörde vid min gom, spratt jag till, på helspänn inför något ovanligt som försiggick inom mig."
Från sid. 56 - 57 i Swanns värld. På spaning efter den tid som flytt. 1 av Marcel Proust










