Mrs Dalloway

"Åh, om man kunde få leva om sitt liv! tänkte hon och klev upp på trottoaren, eller åtminstone se annorlunda ut. Hon skulle, till att börja med, vara mörk som Lady Bexborough, med hud som hopskrynklat läder och vackra ögon. Hon skulle också, som lady Bexborough, vara långsam  och gravitetisk och ganska stor. Intresserad av politik som en man, med hus på landet; mycket värdig, mycket uppriktig. I stället hade hon sin pinnsmala figur och ett löjligt litet ansikte med näsa som en fågelnäbb. Att hon förde sig väl var sant, och att hon hade fina händer och fötter, och klädde sig snyggt, framför allt med tanke på hur litet hon spenderade. Men allt oftare numera kändes kroppen hon gick runt i ( hon stannade för att titta på en holländsk tavla), kroppen med alla dess förmågor, som ingenting - ingenting alls. Hon hade en allmän känsla av att vara osynlig, omärklig, okänd." 

Ur Mrs Dalloway av Virginia Woolf i översättning av Eva Åsefeldt. 1925