Brun flicka drömmer

 

För några dagar sedan läste jag Genom märg och ben av Jacqueline Woodson och undrade i mitt stilla sinne varför hon fick Alma - priset 2018. Jag bestämde mig för att läsa Brun flicka drömmer som är den titel jag framför allt förknippar med författaren. Jag laddade ner den till telefonen och sedan läste jag. Och läste. Och läste. Klart att Jacquelina Woodson skulle ha Alma - priset! Brun flicka drömmer är en oemotståndligt charmerande prosalyrisk berättelse om en uppväxt i Grenville i South Carolina och Brooklyn, New York. Boken är placerad bland lyriken på ungdomsavdelningen. Jackie berättar om sina tre syskon, sin mor och sin far; mormor och morfar; morbror Robert och moster Kay. Fadern är från nordstaterna och modern från södern. I södern går en barfota i den röda jorden medan trottoarerna brinner i Grenville, Ohio, så där går en med skor. Det är en varm och fin familj även om modern och fadern bokstavligen och bildligen drar åt var sitt håll. Morfar är Jackies speciella bundsförvant och hon är den som är nära honom när han ligger för döden. Men allt är inte idyll. Rasismen sticker upp sitt fula tryne allt som oftast. Mormor är pragmatisk och tycker att hon kan sätta sig längst bak i bussen även om det nu är lagstadgat att hon inte behöver göra det. Den yngre generationen utmanar de vithyllta på ett annat sätt. Berättelsen följer ingen kronologi. Författaren gör nedslag i sitt liv fram till cirka fjorton års ålder. Det är så minnet fungerar, säger hon. Brun flicka drömmer är en originell berättelse. Formen är genialisk och översättaren Athena Farrokhzad har alldeles säkert gjort ett gott arbete. En blir glad av Brun flicka drömmer.