skip to main |
skip to sidebar
det var vi
Golnaz Hasemzadeh Bonde kom från Iran till Sverige som treåring. 2012 kom hennes första bok Hon är inte jag och i år har nästa roman, det var vi, kommit. I den berättas om Nahid som är femtio år och just fått veta att hon har cancer och inte har långt kvar att leva. Nahids vrede och besvikelse är enorm. Hon har haft så många drömmar och så höga förväntningar på livet och hon tycker att hon har gått igenom så mycket svårt att hon kunde ha rätt till lite mera liv. Hon hade verkligen velat göra skillnad. Som ung har hon delat ut flygblad och deltagit i studentdemonstrationer i Iran och till och med blivit fängslad en gång. Då avsvor hon sig både Marx och motståndsrörelsen för att få behålla livet. Tillsammans med pojkvännen Masood och den lilla dottern Aram flyr hon. Nahid och Aram har ett komplicerat förhållande. Nahid älskar sin dotter men tycker inte om att vara mamma. Hon är väldigt hård mot dottern och transporterar sin smärta till henne. Nahid tycker sig ha fått så lite att hon inget har att ge. Jag tycker synd om Aram, men kan känna en viss förståelse för Nahid. Det är viktigt att ta fram förbjudna känslor, säger Golnaz Hashemzadeh Bonde. Författaren rannsakar föräldragenerationen men känner också att de utgjort en brygga mellan olika världar. Hon känner skuld och tacksamhet och en skyldighet att alltid prestera så mycket och så bra som möjligt. Nahid tänker på sin mor som gifts bort när hon var nio år. När hon nu försöker ringa till henne och berätta om sin sjukdom finner hon att modern haft en stroke. Varför har ingen berättat för henne? Alla undanhåller varandra sanningen till ingen nytta alls. Mitt i allt eländet kommer Aram med en nyhet som gör Nahid glad. Förhållandet dem emellan har blivit mera jämställt. Aram vågar till och med ta kommandot ibland. När hon kommer med en röd, vacker och dyr väska till Nahid glömmer modern för en stund sin belägenhet och gläds åt att väskan kommer att passa ihop med de röda stövlarna och handskarna. I det var vi berättas mycket om kvinnornas situation i Iran, om familjerelationer, om skuld, ansvar och kärlek. Vad väger tyngst frihet och demokrati eller en stor familjs värme och kärlek? det var vi är skriven med värme och empati och jag tycker väldigt mycket om den. Ett annorlunda perspektiv på flykt och invandring. Sara Acedo har gjort det vackra duvblå omslaget med alla rötterna. Förlag: Wahlström & Widstrand
Den här har jag läst om vid flera tillfällen tidigare och tror jag skulle vilja läsa. Gillar idén att man inte beskriver flyktingar som automatiskt tacksamma, lyckliga och lättade utan att det finns andra känslor också. Det måste vara ohyggligt svårt att lämna ett liv för ett annat!
SvaraRaderaden var annorlunda skriven. det är inte svårt att förstå Nahids bitterhet och ilska. möjligen skulle hon försöka skona dottern
SvaraRadera