lördag 13 december 2014
Hur var det möjligt?
Under en längre tid har jag umgåtts med författaren Jung Chang, hennes föräldrar, syskon och mormor. Vilda svanar (1992) har undertiteln Tre döttrar av Kina. Boken tilldrar sig under den långa marschen, det stora språnget och kulturrevolutionen. Mao (1893 - 1976) är envåldshärskare och han kräver total underkastelse. Han var okunnig om ekonomi och saknade verklighetsförankring och förmåga till empati. Landet skakas av strider med Japan och Korea och dessutom inbördes mellan kommunister och Koumintang, och mellan olika rebellfraktioner. Mao härskar genom att sprida fruktan och att hålla de stora massorna i okunnighet. Han avskyr intellektuella och välutbildade. Om detta vet världen inte mycket. Jung Changs familj lider som alla andra av hungersnöd, köld, hårt arbete, ständiga kampanjer och förhör. Båda föräldrarna är hängivna kommunister och Jung Chang blir under en tid rödgardist. Fadern låter allt och alla stå tillbaka för partiet. Modern stöttar honom in i det sista trots att han många gånger försatt henne och barnen i omöjliga situationer. Modern är den verkligt starka kvinnan i Jung Changs berättelse. Trots sin utsatta position lyckas hon stötta inte bara den egna familjen utan även många andra. Vilda svanar är en historielektion som svider. Jung Chang berättar lättfattligt om komplicerade politiska förvecklingar; hon skildrar sin egen familjs öden som liknar många andras och sin egen strävan efter att få studera och resa. Man förstår hennes andlösa lycka när hon får läsa engelsk klassisk litteratur, Austen, Brontë och Dickens så gott som ensam i biblioteket. 1978, vid tjugosex års ålder, tar hon sig ut ur landet med hjälp av ett stipendium. Efter att ha läst Vilda svanar blev jag nyfiken på Mao. Den sanna historien (2006) som Jung Chang skrivit tillsammans med sin man John Halliday. Dessutom måste jag naturligtvis läsa några visdomsord i Maos lilla röda. Och eftersom jag under läsningen av Vilda svanar undrade hur man betecknar en personlighet som Maos tänkte jag läsa vad David Ingvar tycker i Tio hjärnor
Etiketter:
David Ingvar,
Jung Chang,
Mao,
Maos lilla röda,
Tio hjärnor,
Vilda svanar,
Vittneslitteratur
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilken djupdykning! Så vill jag också läsa - du ger mig inspiration.
SvaraRaderaså roligt, Mrs B! jag blev så förundrad över denna enda människa som måste ha lidit av storhetsvansinne och drev alla miljonerna människor att dyrka och lyda och utöva självkritik, så jag måste läsa mera
SvaraRaderaIntressant läsnin! Dessa rädda diktatorer som är rädda för alla, hur kul har de??
SvaraRaderaMao litade ju ofta inte ens på sina närmaste män. däremot insåg han att han behövde dem.
Radera