Bilden lånad från den Virtuella floran |
Höstdagjämning
Nu blommar heden violett av ljung,
rött skifta nyponen bland snårens taggar,
och över åkern vitnande och tung
för svalnad blåst den mogna säden vaggar.
Jag känner höstens närhet. Snart den skall
med praktfull färgglöd skog och park förgylla,
till dess att vid de sista lövens fall
allt svartnar och blir ett med regndränkt mylla.
Det är, som om ett vemodsmängt förbi
mig redan nådde ur den luft jag andas,
och ändock hör jag ock en melodi,
som sjunger ljust och ljuvt, med vinden blandas
Natan Söderberg (1869 - 1937)
Vackra ord!
SvaraRaderavackert och vemodigt, Lena
Radera