Överlevnad till havs

Yann Martel fick Bookerpriset för sin roman Berättelsen om Pi 2002. Den indiske pojken Pi växer upp i en familj som driver ett zoo. Han är redan tidigt väldigt religiöst intresserad och utövar såväl kristendom som hinduism och islam. Familjen är bekymrad. Under en båtresa mot Kanada dit familjen ska flytta förliser fartyget Tsimtsum. Pis familj och de flesta djuren följer fartyget i djupet. Pi blir ensam kvar i en livbåt med en hyena, en zebra och Richard Parker som är en kungstiger. En orangutang kommer flytande på en vrakspillra och förenar sig med det egendomliga sällskapet i livbåten. Pi får utkämpa en hård kamp för sin överlevnad. Han får överge både religiösa principer  och sina vegetariska vanor. Till slut blir det en seg uppgörelse mellan Pi och Richard Parker. 
Pi fäster sig vid tigern, men denne är helt likgiltig för den unge mannen som faktiskt förser honom med både mat och vatten.
Det blev en givande diskussion i bokcirkeln. Berättelsen om Pi medger inga mellanlägen, det var alldeles tydligt. De som tyckte om den tyckte alldeles kolossalt mycket om den. Vi andra hade haft ganska tråkigt under läsningen. Någon pekade på de omfattande zoologiska kunskaperna. En annan talade om för högt ställda förväntningar. Jag tycker att det finns vissa bitar i första delen av boken som är riktigt roliga och att det finns många bra formuleringar att stryka under i hela boken. Och  det är intressant att det faktiskt är två berättelser. 
Jag har sett filmen två gånger. Första gången fattade jag inte mycket av det hela, men nu andra gången när jag läst boken kunde jag bättre tillgodogöra mig filmen. Trots ett fantastiskt foto är jag inte särskilt förtjust. Som vanligt var boken bättre. Jag har föreslagit gruppen att alla ska se filmen och så ska vi ta en diskussion till…
Alla var överens om att Berättelsen om Pi är alldeles unik. Vi kunde inte erinra oss att vi träffat på något liknande. Själv tror jag inte att den skulle kunnat vara skriven av en kvinna. Det är den alldeles för pretentiös för.