måndag 25 oktober 2010

Dansk läsecirkel.

Vi är några stycken som läser Dengang med hunden av Pia Juul. Ett par noveller blev det första gången: De gales hjem och En flinker fyr.
På stapplande danska läste vi varsitt stycke av respektive novell. Lyckligtvis har vi en dansk kvinna med i cirkeln och hon är vänlig nog att rätta till våra värsta uttalsfel.
När vi läst novellerna diskuterades innehållet; vad står där; vad står där inte; hur gör Pia Juul för att berätta så mycket med så få ord?
I den ena novellen, En flinker fyr är och förblir man oviss om utgången. Det handlar också om relationer. Så är det ofta hos Pia Juul.

I den andra, De gales hjem, är det människans grundläggande ensamhet och hemlöshet som är temat. Detta är också något genomgående hos författarinnan.
De korta novellerna inbjuder till omläsning. Man blir ofta förbryllad. Ibland gör slutet att något enstaka ord i tidigare skede i novellen får en annorlunda och avgörande betydelse.
Pia Juul åstadkommer stora rörelser med små medel.
Hon är en väldigt skicklig och spännande författare som det är värdefullt att närma sig på originalspråket.
Arrangör: Föreningen Norden

fredag 22 oktober 2010

Mrs Gaskell (1810 - 1865) 200 år



En svunnen värld av sot och rök

"Många framstående författare och tänkare - som Disraeli, Carlyle och Engels - skrev i mitten av 1800-talet om industristaden Manchester. Men det är Elizabeth Gaskells romaner som har förblivit levande litteratur. Den 29 september skulle hon ha fyllt 200 år."

Vem minns inte TV-serien om människorna i Cranford: en småstadsidyll (1851-53)?

Eller Hustrur och döttrar (1865)?

Men dessförinnan skrev den socialt engagerade prästfrun Elizabeth Gaskell om de fattiga arbetarna i Manchester, de ensamstående mödrarna och prostitution i en tid då man inte talade om sådana ämnen. I alla fall skulle inte en kvinna göra det.

Mary Barton (1848) och Ruth (1853) är exempel på stadsromanerna.

THE GASKELL WEB

THE GASKELL SOCIETY OF JAPAN

Fynd i bokhyllan

onsdag 20 oktober 2010

Tre starka kvinnor


Marie N´Diaye är född 1967 i norra Frankrike men hennes far var från Senegal.
I hennes uppmärksammade roman Tre starka kvinnor som består av tre delar handlar det om en kvinna som återvänder till Senegal för att hörsamma sin fars enträgna kallelse, en europé som gift sig med en afrikansk kvinna och Khady Demba som är barnlös änka och kastas ut av mannens familj och försöker ta sig till Europa. Hon är den som lyckas ha den starkaste självkänslan, men det räcker inte långt.
Norah i den inledande berättelsen är den som nått högst på samhällsstegen trots sin barndom i skuggan av en allsmäktig fader. När hon nu återvänder till sitt ursprung avslöjas fasansfulla förhållanden. Som läsare deltar man helhjärtat i hennes förflutna och nuvarande. Problemen finns inte bara i barndomshemmet och ursprungsfamiljen, nämligen.
Romanen handlar hela tiden om förhållandet mellan män och kvinnor, föräldrar och barn och Afrika och Europa.
Boken fick Goncourtpriset 2009 och räknas också som författarinnas litterära genombrott.
2001 fick hon även Prix Fémina för romanen Rosie Carpe.
Det är raskt marscherat.

SNÖBLANDAT REGN

Först kom sidensvansarna. Sedan det snöblandade regnet. Snön föreföll så avlägsen tidigare idag. Så fel man kan ha!

Sidensvansar

En hel flock sidensvansar i en rönn mitt på blanka onsdagseftermiddagen!
Dock ingen snö i alla fall.
Foto: Steve Dahlfors

Högläsning: Piraten


Jag undrar om Fritiof Nilsson Piraten -sällskapet (www.piratensällskapet.se) har en aning om vilken fantastisk ambassadör det har i Gösta Holmberg?

Igår berättade han om Piraten och läste högt ur
Bock i örtagård och Historier från Färs.

"Jag vet inte om det är sant. Det kan vara en skröna", var omkvädet genom hela föreställningen.
Åhörarna kvittade det lika.
Med en blandning av majestät och spefågel läste och berättade Gösta Holmberg med utmärkt diktion och dito skånska och med ett kongenialt kroppsspråk.
Några förträffliga Sten Broman-imitationer följde med av bara farten.
Bland åhörarna syntes ovanligt många herrar. Något vidare handarbete blev det inte.
Men det kan delvis bero på att vi glömde tända belysningen. Vad vet jag?