Största möjliga tystnad

Omslagsbilden på Dager i stillhetens historie av Merethe Lindström får mig att tänka på den danske konstnären Vilhelm Hammershøi. Men det är fel. 
Ida Lorentzen heter den amerikanska konstnärinnan.
Bilden heter passande nog Hidden Secrets.
För det är vad det handlar om  - saker och ting som det äkta paret Eva och Simon inte talar om.
De har levt ihop länge och nu har Simon gått in i en tystnad - demens? - som gör att Eva känner sig icke - existerande.
En gång har Simon försökt tala med Eva om att han ville avslöja sin hemlighet för de tre döttrarna, men hon avvärjde det hela. Hennes egen hemlighet är ganska obegriplig såväl för Simon som läsarna. Man kommer till en punkt efter vilken det är omöjligt att tala
Simon har varit läkare och Eva lärare. Författaren använder Eva som språkrör.
Marija från Litauen kommer till Eva och Simon som städhjälp. Hon för in liv och samtal i hemmet och de betraktar  henne snart  som en god vän. Och det är ömsesidigt. Men - så börjar det hända saker. 
Merethe Lindström fick Nordiska Rådets Litteraturpris 2012 och även Norska Kritikerpriset. Hon föddes 1963 och har skrivit noveller och romaner sedan 1983.
Det litterära genomslaget kom 1996 med Steinsamlere.
Men det är inte förrän nu hon har blivit översatt till svenska.
Merethe Lindström säger att hon skriver för att förtydliga. Hon är intresserad av relationer och det är det hon skriver om. 
Det som händer i Dager i stillhetens historie händer på det inre planet. Det är människors allra hemligaste gömslen som Merethe Lindström utforskar.
Jag blir nyfiken på att läsa mera. 

Dagar i tystnadens historia har översatts till svenska av Urban Andersson.

Vikingar i ny tappning

Vikingar - hur kul är det på en skala tänkte jag när jag köpte nya numret av litteraturtidningen Parnass som reslektyr. Men ack, så fel man kan ha! Här möter mig ett flertal jätteintressant artiklar om vikingarna ur nya synvinklar. David Borgström på SF - bokhandeln i Stockholm ger sin syn på vad som skiljer fantasyn från andra genrer och om vikingar i fantasy.
"Det finns inte mycket i vår traditionella uppfattning om vikingatiden som är korrekt!" slår professorn i historia Dick Harrison fast i sin artikel.
Thérese Tangen och Elin Järnemo skriver om Jan Fridegård (pseud. för Johan Fridolf Johansson) och hans trältrilogi, som jag älskade när jag var mycket ung. Trägudars land 1940, Gryningsfolket 1944 och Offerrök 1949.  Fridegårds trälar - vikingatidens arbetarklass är rubriken. Trälen Holme är huvudperson. Han kämpar för slavarnas frigörelse. Nya problem blir det när hans kvinna Ausi möter kristendomen och blir frälst. Holme är inte alls intresserad.
Kirsten Thisted skriver om  Vikingen i inuiternas sagor och Elin Järnemo intervjuar Karl Schultz om asatron idag.
Jämtlands nationalskald, Aksel Lindström, inspirerades av Frösöstenen i sin 
s. k.  Frösötrilogi där han beskriver hur kristendomen trängde ut asatron.  Det är inte bara vikingarnas mansvärld som beskrivs. Aksel Lindström tar även upp kvinnoförtrycket.  Den leende guden; Österhus brinner och Husfröjornas nycklar är titlarna i serien.
Detta är endast en del av innehållet i Parnass 2014:1

Tematrio - Norge

Svenska deltagare berättar om norska böcker/författare och norska deltagare  berättar om svenska favoriter. 
HÄR kan du läsa om Lyrans norsk/svenska eller svensk/norska uppdrag.

Olav Hauge, äppelodlaren vid Hardangerfjorden, bodde på en liten gård i hela sitt liv utom några år som han tillbringade på mentalsjukhus med diagnosen schizofreni. Under 70 år skrev han 84 dagböcker och det är de som är hans verkliga biografi, säger Carl - Göran Ekerwald som skrivit en biografi med titeln Det stora självporträttet 2011. Olav Hauge blev storläsare redan som tonåring. Han skrev dikter och var kännare av bl. a. kinesisk lyrik. Hans brevväxling omfattade hela världen. Robert Bly har översatt hans dikter till engelska. Olav H. Hauge (1908 - 1994) var en mycket särpräglad och intressant människa för vilken ensamheten var en lyx och de små tingen i vardagen värda en dikt. 
 

Tomas Espedal är född i Bergen 1961. Han har skrivit många böcker, men det är först hans tionde, Mot konsten, som 2013 översattes till svenska. Mot konsten innehåller på litet utrymme en hel släkts historia samt Espedals egen väg till skrivandet. Det enda han alltid varit säker på är att han vill skriva. På kort tid har både hustrun och modern dött och nu ska författaren vara en god mor åt sin dotter. Han försöker vara författare medan hon är i skolan. Mot konsten är självbiografisk, lyrisk och essäistisk. Den ger mersmak.
 
Merethe Lindström
fick Nordiska Rådets litteraturpris 2012 för Dagar i tystnadens historia. Och det är verkligen tyst mellan Simon och Eva. Det kommer en tidpunkt efter vilken det förefaller omöjligt att tala. In i all denna tystnad kommer städhjälpen Marija från Litauen. Hon är desto mera talför och blir snabbt deras vän. Merethe Lindström säger att hon skriver för att förtydliga. Hon är intresserad av relationer och det är det hon skriver om. Hon utforskar människors allra hemligaste gömslen.

Mary had a little Lamb

När jag läste Virginia Woolf, Ett eget rum lade jag namnet Charles Lamb på minnet.

Om honom säger hon så här: "Av alla döda är Lamb en av de mest kongeniala."

Till honom så här: "Berätta för mig hur du skev dina essäer."

Lyckligtvis fanns det en essäsamling av Charles Lamb (1775 - 1834) i bibliotekets magasin.

Det var genom sina Essays of Elia utg. 1823 som han blev mest känd.

Dessa essäer hade blivit mycket populära i London Magazine.

Charles Lamb hade sinnessjukdom som en skugga i livet. Någon tid var han själv föremål för psykiatrisk vård. Men hans tio år äldre syster, Mary,  fick riktiga vansinnesutbrott. 

1796 knivdödade hon deras mor i ett sådant anfall. Hon slapp fängelse eftersom brodern lovade att ta hand om henne. Han lärde sig att tyda hennes skiftande ansiktsuttryck och visste när det var dags att sätta på tvångströjan och/eller lägga in henne på sjukhuset. Mellan utbrotten var Mary en helt fungerande människa; charmerande och begåvad. 

Tillsammans gav syskonen ut Tales from Shakespeare.

De ville göra Shakespeares dramatik tillgänglig för barn.

Charles Lamb var mycket intresserad av teater och var en flitig teaterbesökare. Men Shakespeare skulle läsas inte ses, tyckte han.

Redan under skoltiden på internatet Christ´s Hospital i London kom Lamb i kontakt med Samuel Taylor Coleridge (1772 - 1834), poet tillhörande den s. k. sjöskolan. De blev vänner för livet.

Charles Lamb älskade London; mest under de livliga veckodagarna. Han gläder sig åt storstadens mångfald och tycker att det vore bättre att vara ledig från arbetet en vanlig dag och inte just på de stillsamma söndagarna.
Han arbetade från sjutton års ålder på Ostindiska Compagniet som kontorstjänsteman. Vid femtio slutade han med en bra pension.

Poeten Sigfrid "Tristan " Lindström översatte Charles Lamb och gjorde urvalet till Essayer.Han beundrade Charles Lambs causerier redan innan han kände till vilken vardagshjälte Lamb verkligen var.

Sigfrid Lindström säger att det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör Lambs essäer så förhäxande (ja, han använder ordet förhäxande). Man kan slå upp dem och läsa på måfå gång på gång och de förefaller lika fräscha.

Lamb tycker om små, vardagliga ting som bär på minnen. Han ser redan som ung hellre bakåt än framåt. Jag tycker att rubrikerna på essäerna ibland säger mycket litet om vad de egentligen handlar om. Gammalt porslin handlar egentligen om fattigdom, men tar avstamp i figurerna på en ostindisk tekopp.

Andra kapitlerubriker: Kort avhandling om stekt spädgris; En ungkalrs klagan över gifta personers beteende (Charles Lamb var ungkarl i hela sitt liv); Den pensionerade (här dras följande slutsats: Människan kan aldrig ha för mycket tid för sin egen räkning, och ej heller för litet att göra.)

I De två människoraserna delas människosläktet in i  människor som lånar ut och människor som lånar.

"Läsare, om du till äventyrs är den lyckliga ägaren av en liten boksamling så visa den icke i onödan;..."

E. V. Lucas, som skrev en biografi om Charles Lamb, kallar honom "den mest älskvärda gestalten i den engelska litteraturen". 

Essäerna och vänbreven ger den bästa bilden av personen och författaren Charles Lamb.
Jag måste säga att jag blev riktigt förtjust!

Veckans kulturfråga v. 8 2022

enligt O: Veckans kulturfråga: Tänker vi köpa något på bokrean

Egentligen inte. Men så hörde jag över nätet Lina Wolff tala om sin översättning av Garcia Márquez Hundra år av ensamhet på Göteborgs stadsbibliotek. Och så blev jag så sugen på omläsning av en av mina verkligt stora läsupplevelser. Karin Alins översättning från 1970 har jag läst. För, som Lina Wolff sade, det är roligt att jämföra översättningar. 

Åsa Larssons senaste bok från 2021 och sista om Rebecka Martinsson, Fädernas missgärningar låg i stora högar i mataffären till det facila priset 69:-. Det kunde jag inte motstå. Särskilt inte som jag står som nr 49 i bibliotekskön.

För det häpnadsväckande priset 49:- kunde en tillskansa sig ett ex av 100 svenska dialekter av och med Fredrik Lindström. Med boken kommer en ljudmodul som gör det möjligt att höra på hur en dialekt låter samtidigt som man läser om den. Fantastiskt. Men stackars bokhandlarna. Till saken hör att ortens bokhandel inte har någon rea.

Odla med Kulturkollo

Kulturkollo: Vilken är din grönaste favorit i Kultursvängen? Är det Kollo-Lottas gröna klänningar? Är det Monets prunkande trädgårdar? Kanske sveper din favoritfilm med kameran över böljande fält? Eller är det kanske rent av så att du är en hejare på att återvinna dina gallrade böcker genom att bygga odlingslådor av dem? Kort sagt, välj din kulturella favoritträdgård/växtlighet och delge oss ditt val! Som vanligt går det lika bra att posta på instagram som i egen blogg eller här i kommentarerna.

Nu grönskar det

Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål,
till brädden fylld med vin.
Så drick, min vän, drick sol och doft,
ty dagen den är din.

Långt bort från stadens gråa hus
vi glatt vår kosa styr,
och följer vägens vita band
mot ljusa äventyr.
Med öppna ögon låt oss se
på livets rikedom
som gror och sjuder överallt
där våren går i blom! 

Träd med kottar i Hyde Park samt smörblommor och hundkäx. Grönskan är underbart fräsch överallt. Och solen skiner. Text: Evelyn Lindström / Musik: J.S. Bach

Vindsröjning

Veckotidningen Såningsmannen grundades 1905 av Johan Lindström Saxon. 1987 slogs den samman med Hemmets Journal.
Titeln är enligt grundaren tagen från en norsk dikt. Såningsmannen var samhällsorienterad och ville höja bildningsgraden hos människor och öka den politiska medvetenheten.
Den tog avstånd från fascism, tobak, alkohol och vaccinationer!



Den svenska veckotidningen Hemmets Journal började komma ut 1921. Förebild var den danska veckotidningen Hjemmet som grundades 1904.





1921 - Att gå med bara ben är galenskap!

Moderedaktören ondgör sig över ”de strumplösa damerna”. Att gå med bara ben och endast skor på fötterna är inget mindre än galenskap. ”Med generösa pälsverk på överkroppen påminner de inte så lite om våra första förfäder som klädde sig i hudar av vilddjur.” Serie: Knoll och Tott

Veckans kulturfråga v. 16 2021

enligt O: Veckans kulturfråga v. 16:

Vad betyder böcker och läsning för dig?

Hur uppmärksammar du Världsbokdagen på fredag?

Böcker och läsning har alltid betytt mycket för mig. Jag växte upp i en läsande familj och jag började tidigt att botanisera i föräldrarnas och min morfars och morbros hyllor. Böcker berikar på alla sätt. En lär känna andra människors tankar och förflyttar en till andra miljöer. Böckerna talar till en - och med varandra - och lyssnar på en när ingen annan gör det. På senare tid har jag även lärt mig att somliga böcker går bra att lyssna till. 

På Världsbokdagen kommer jag att lyssna till Pi när det tillkännages vem som får Sveriges Radios Romanpris, Novellpris och Lyrikpris

De nominerade till Sveriges Radios Romanpris 2021:

 

Splendor av Stefan Lindberg.

Caesaria av Hanna Nordenhök.

Dagarna, dagarna, dagarna av Tone Schunnesson. 

Tritonus av Kjell Westö

 

De nominerad till Sveriges Radios Novellpris 2021 

Missing People av Karin Smirnoff

Borlängechampagne av Gustav Tegby

Áddjá och renen av  Simon Issát Marainen

John Lennons glasögon av Björn Runge

Syskonen av Margareta Lindholm

 

De nominerade till Sveriges Radios Lyrikpris 2021  

 

Helena Boberg, Konsten at med hvissa metodiska rörelser hemkalla en hädangången til lifvet, 

Krister Gustavsson, Toposatopicus, 

Anna Hallberg, Under tiden 

Birgitta Lillper, Kälda 

Börje Lindström, På kyrkogården i södra Lappland

Äntligen åter: På minuten!

Imorgon, lördag 17 september, är det äntligen dags igen! P1 15.03
Jag tröttnar aldrig på dem; Fredrik Lindström, Kajsa Ingemarsson, Pia Johansson och Hans Rosenfeldt.
Programledare: Ingvar Storm.
Överdomare: Bibi Rödöö
Enmanzbandet Erland

Helgfrågan v. 8 2022

Mias helgfråga v. 8: Vad får vi inte missa på bokrean? 

Jag hänvisar till ett tidigare inlägg: Garcia Márquez, Fredrik Lindström och Åsa Larsson. Vid närmare läsning av reakataloger hittar jag dessutom nobelpristagaren Abfulrazak Gurnah, Någon titel; Stöld av Ann - Helén Laestadius samt Genki Kawamura, Om alla katter i världen försvann

En smakebit på søndag

"Du - - -
Lilla mamma med dina storblommiga klänningar och sjalett om håret, med skrattgropar i kinderna och små spretande gula framtänder, du som var mitt enda fäste i världen, min famn och min sorg, dig som jag skulle flytta hem till om allting rasade samman. Du som jämt stod på farstubron och väntade när jag kom med skolbussen de första åren, vi som bakade vetebullar och pepparkakor ihop och åkte till Järnavik och badade om somrarna, och upp till Hunnamåla och tittade på Mien som magister Lindström hade berättat om i skolan, den runda sjön som bildats av en meteorit på dinosauriernas tid, kanske hundra miljoner år innan människorna kom till jorden. - Menar du det, Urban? sa du och kisade ut över vattnet, försökte liksom frammana det hela för din inre syn. Är det verkligen möjligt? Gick dinosaurierna här då?
Hur kunde det bli som det blev mellan oss mamma? Varför var allting så svårt?"

Från sidan 6 i Lugnet av Tomas Bannerhed.

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Utan spoilers förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR.

Jerusalem revisited

Det gick snabbt att läsa om Jerusalem. Jag kom inte ihåg mycket från min första läsning någon gång i den avlägsna ungdomen. Det finns mycket att lära  av berättelsen om väckelserörelsen i Dalarna i Nås socken som kom 37 människor att sälja allt de ägde för att resa till det heliga landet och leva i celibat och dela all egendom för att invänta Jesu återkomst. Läsaren delar livet bland storbönder och småfolk i Dalarna under slutet av 1800 - talet och livet i Jerusalem som inte riktigt blev som dalfolket väntat sig. Släktgårdarna betydde mycket för familjerna. En av Ingemarssönerna "säljer" till och med sin tilltänkta för att rädda släktgården. Stor - Ingmar är en välsedd man som anses vara redlig och pålitlig. Folk vänder sig till honom med allehanda problem som en kanske tycker hade varit naturligt  att prästen fått reda. Kvinnorna i romanen är underställda männen, men de tänker för sig själva och driver ibland igenom sin vilja. Första delen, I Dalarna, tycker jag bäst om. Här har Selma Lagerlöf fast mark under fötterna. Visserligen gjorde hon en studieresa till Jerusalem tillsammans med Sophie Elkan , men det är inte samma känsla av närvaro i andra delen, I det heliga landet, som i första delen, I Dalarne. I Dalarne kom ut 1901 och I det heliga landet 1902. Händelserna som beskrivs ägde rum 1896. 1909 arbetade Selma Lagerlöf om andra delen och den lär nu skilja sig väsentligt från originalupplagan. Författarens egna upplevelser i Jerusalem beskrivs i breven till modern som släpptes fria 1990 och som finns i boken Mammas Selma: Selma Lagerlöfs brev till modern, som kom ut 1998. . Dem ska jag se närmare på. Och så skulle det vara roligt att se Ingmarsspelen någon gång. Rune Lindström skrev bygdespelet Ingmarsspelen efter Selma Lagerlöfs roman. Det framförs varje sommar i Nås. Ying Toijer Nilsson har skrivit ett informativt förord som gärna kunde fått vara lite längre.
Pocketbokens vackra omslag är en detalj av Granatäpple mönster för textil av 
Gocken Jobs.

Klassikerutmaning

Veckans kulturfråga v. 4 2021

enligt O: Veckans kulturfråga v. 4 : Vilken programledare på TV är din favorit

Jag funderar och liksom enligt O själv har jag svårt att säga bara en. Carina Bergfeldt lovar gott. Josefin Johansson i Programmet Smartare än en femteklassare är duktig på att hantera både barn och vuxna och hon har en underbar humor. Men jag tror att det får bli Fredrik Lindström som jag efter år av tillvänjning lärt mig att uppskatta. Han är lingvist och historiker; har en underbar humor och är väldigt allmänbildad. Om någon missat programmet Helt lyriskt som går på onsdagskvällar i SVT 1 kl 21 så se det ikväll. Förra onsdagen tonsatte Albin Lee Meldau Det är vackrast när det skymmer av Pär Lagerkvist samt Gustaf och Viktor Norén Frödings En fattig munk från Skara. Programmet har gått en säsong tidigare. Allt finns på SVT Play.

 

Omatsu - en gatusångerska

Under 1870 - talet växte det fram en sorts populärlitteratur i Japan motsvarande ungefär vår tids chic - lit. Den handlade ofta om farliga kvinnor och hade ursprungligen en verklig händelse som utgångspunkt.
Dokufun, d.v.s. den farliga kvinnan står utanför samhället och utgör en fara. 
Bestsellern Gatusångerskan Omatsus äventyr har däremot ingen verklig händelse i botten, men är utrustad med många rafflande ingredienser och ger dessutom en kulturhistorisk bild av Japan i brytningstiden mellan shogunatet som tog definitivt slut 1886, och Meijiperioden.

Omatsu är kastlös, en hotfull ickemänniska. Hon är osedvanligt vacker och har lätt att förvrida männens huvuden
Den blev sin upphovsmans, Hikosaku Kubota (1846 - 1898, enda stora framgång. Först gick den som följetong i en tidning. Sedan kom den ut som bok i tre delar. Och nu är den översatt till svenska som enda främmande språk. Ellerströms är förlaget. Översättning, inledning och noter: Ulla Frid, Staffan Lindström, Eiko Nordlander och Marie Söderberg, japanologer vid Stockholms universitet och Japaninstitutet på  Handels. 
Boken är också illustrerad med träsnitt
Läs Monica Braws intressanta artikel om gatusångerskan Omatsu  HÄR