Tisdagstrion v. 34: Västkusten

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 34: Västkusten

1. Ett köpmanshus i skärgården av Emelie Flygare - Carlén. Romanen skildrar fiskarbefolkningens hårda villkor på Svartskär i Bohuslän under 1830 - talet. Fiskarena utnyttjas och luras av köpmännen som däremot lever gott. Författarinnan känner sin miljö väl. Hon föddes i Strömstad 1807 (och dog där 1897) som den yngsta av fjorton (14!) syskon. Fadern var köpman och sjökapten och familjen var tämligen välbärgad. Ett köpmanshus i skärgården är realistisk och feministisk. Emelie Flygare - Carlén var starkt influerad av Fredrika Bremer som hon beundrade mycket och till och med bad om råd.

2.  Jag går över det frusna gräset av Margareta Lindholm, en tunn liten bok med ett klart, avskalat språk i skarp kontrast mot det dramatiska innehållet som jäser underytan.
Saga är försöksutskriven från det mentalsjukhus där hon vistats i femton år. Hon hamnar i källaren hos en prästfamilj där hon ganska snart blir prästfruns förtrogna.

3. Sommarleken av Ellen Mattson, en suggestiv berättelse från Bohuslän på 70 - talet. Det handlar om segling, sommarlov och tonårsliv, om längtan efter att få höra till och beundran som övergår i besatthet. Sandra tillbringar sommaren med sin farmor i henne gamla hus tillsammans med tre andra barn.
De tre syskonen kommer från en överklassmiljö, som är helt främmande för Sandra.

Veckans kulturfråga v. 33

enligt O: Veckans kulturfråga v. 33: Vilka böcker skulle du vilja ge en sexa i betyg (på en skala 1- 5)?

En titel kan jag säga direkt eftersom jag så nyligen läst den. Bruno Liljefors: en biografi av Fredrik Sjöberg. Full av kunskaper, rolig och entusiastisk och med fina bilder. Pizzeria Roma av Elin Persson har jag också läst nyligen. Magnus Karlsson är strax över sextio. Han är svetsare med hög arbetsmoral och stark solidaritetskänsla med arbetskamraterna. Men nu krånglar kroppen. Ryggeb och nacken är svetsarens svaga punkter.  Lennart Jähkel läser alldeles utmärkt. Jag gillar ofta landsbygdsskildringar. Omöjliga varelser av Katherine Rundell fängslade mig mycket efter att jag stigit över en viss tröskel alldeles i början. Det är en mycket omtalad fantasybok placerad på slukaråldershyllan Hcg på ungdomavdelningen. Den kunde precis lika gärna stått på vuxenavdelningen. Egentligen borde biblioteken ha någon hylla för allåldersböcker. Omöjliga varelser förde mig långt utanför min comfort zone.

En smakebit på søndag

I En smakebit på søndag bjuder en på ett smakprov ur något en just läser. Utan spoilers, så klart.

"Mer än två år hade förflutit. Det var vår. Icke så att träden stod gröna, men så att skott och hjärtblad tog växt, och så att alla knoppar svällde. Selma satt ensam vid sin mans skrivbord och summerade upp en sida i en räkenskapsbok. Hon hade en redig stil, ett gott räknehuvud och sinne för affärer. Därigenom hade hon småningom lyft sig upp till rangen av handsekreterare, och det hände som oftast att mannen låg på soffan och dikterade, medan hon satt vi bordet och skrev. Det var så bekvämt, och så tycktes det göra henne ett nöje. Det var detta som gav deras liv en anstrykning av gemenskap."

Ur Pengar (1885) av Victoria Benedictsson. Med efterord av Lina Wolff. Bakhåll förlag 

Veckans mening v. 33 2025

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord skriver så här: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på." Min Veckans mening v. 33 kommer från Pengar av Victoria Benedictsson. 

"Den gamla pärlfärgade sängen som han för intet pris ville avstå ifrån kunde icke förlikas med den moderna korgstolen vid skrivbordet, den högryggade länstolens brunbetsning tog sig farfarsaktig ut mot den broderade sängmattan med dess glada färger."

Fem en fredag v. 33 2025: Övergång

elisamatilda: Fem en fredag v. 33: Övergång

1. Vad känns mest nytt i ditt liv just nu? Träningscykeln
2. Vilken färg känns som mest ”du” just nu? Grön
3. Vad är det första tecknet på höst för dig? Gula löv
4. Vilken vana vill du ta med dig in i hösten från sommaren? Altanfrukost
5. Vilken höstrutin längtar du efter att återuppta? Filmstudion

Bruno Liljefors: en biografi

Så länge jag kan minnas har djur - och naturmålaren Bruno Liljefors (1860 - 1939) funnits med i mitt liv på något sätt. Han fanns ofta på bilder hemma hos folk, på utställningar och muséer. Det senaste jag sett av honom var på Thielska galleriet. Jag kan inte påstå att jag är specialintresserad av konstnären, men när jag såg att Fredrik Sjöberg är författaren till den nya biografin  Bruno Liljefors: en biografi ställde sig saken annorlunda. Fredrik Sjöberg är alltid intressant och rolig att läsa. Och boken är gedigen med massor av fina illustrationer, breda fina marginaler, litteraturförteckning, register och en förteckning över den konstnärliga kvarlåtenskapen. Författaren har lagt ner åtskillig möda på boken det är alldeles uppenbart. Men så har det blivit bra också. Och det är mer än en biografi. Fredrik Sjöberg skildrar tiden och samhället; vännerna och miljön. Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Larsson, ABC - konstnärerna följdes åt. Albert Engström hängde på. Ernest Thiel och BL blev väldigt goda vänner. ET hade gott om pengar och räddade BL mer än en gång. Bruno Liljefors kunde omöjligen handskas med pengar. Hur mycket han än tjänade så var utgifterna på något sätt alltid större. Redan tidigt hade han ögonen på den purunga Signe Ottosson, en av fyra flickor som bodde i samma trappuppgång som BL och hans tre bröder. Men plötsligt gifter han sig med Signes äldre syster, Anna, och får fem barn. BL måste alltid bo så att han har nära till jaktmarker och natur.. Han är jägare sedan väldigt unga år och han studerar djuren både levande och uppstoppade. Efter tio år träffas Signe och BL igen; rymmer till Köpenhamn, gifter sig och får åtta barn. Det hindrar inte att de flyttar omkring hela tiden. Förutom barn hade familjen också massor av djur av de mest skilda slag; t. ex. en älg och en tam björn. Hundarna var som flest tolv. BL vinner svenskarnas hjärtan först 1907. Han har varit mera känd utomlands. En del av hans verk är stulna och har aldrig återfunnits. Förfalskningarna var många. BL måste hela tiden bygga nya ateljéer där han kunde arbeta. Men till slut ville han ha en mera stationär operationsbas. Det blev villa Wigwam på Mörkö. Signe ritade. Hon var en kraftfull kvinna som tyckte mycket om att resa; gärna i egen bil. Hon var tidig med att köra bil och gillade att jaga. Men 1910 blir det hemskillnad mellan Bruno och Signe, men de fortsatte att vara gifta hela livet. Mot slutet, när Bruno sitter som en gammal uv i Sportpalatset vid S:t Eriksbron (han hyrde de tre översta våningarna) köper Signe en jättevilla på Lidingö. BL vinner svenskarnas hjärtan först 1907. Han har varit mera känd utomlands. En del av hans verk är stulna och har aldrig återfunnits. Sorgligt är det med BL:s nervsjukdom i ansiktet och att han blir omsprungen av Isac Grünewald och de andre yngre konstnärerna som varit elever till Matisse. Medan BL försöker måla tigrar. Med klent resultat  Sjöberg har skrivit en fantastiskt intressant och rolig biografi. Hans engagemang och energi är smittande. Och de många otroligt fina bilderna illustrerar texten. Ingen bör neka sig den här boken. Hädanefter är jag ett Liljefors - fan.  

 

Titel: Bruno Liljefors: enbiografi

Författare: Fredrik Sjöberg 

Förlag: Albert Bonniers

Tryckår: 2025

Antal sidor: 387 

Bliss/Sällhet

Bertha Young har fyllt 30 men hon känner sig som ett litet barn och vill hoppa, dansa och röra kroppen av ren livsglädje. Hon är lycklig med sin man, Harry. De har god ekonomi, ett fint hus i London med en vacker trädgård och ett underbart litet flickebarn som Bertha och barnsköterskan tävlar om. I trädgården står ett fulländat blommande päronträd utan vare sig knoppar eller vissna blommor. Som en symbol över mitt liv, tänker Bertha, som klätt sig i vit klänning, jadehalsband, gröna skor och strumpor. Bertha vet att något underbart kommer att hända. Hon skrattar högt av lycka. Och hon säger det själv: Nej, jag håller visst på att bli hysterisk. Novellen Bliss kom ut 1918. Freud namn var på allas läppar. Många kvinnor klassades som hysteriska vad de än led av. (Jag skulle säga att Berha möjligen var överspänd och sysslolös.) Gränserna mellan dröm och verklighet var flytande. Läsaren finner sig ofta få stå för slutet på novellerna själva. Jag vet vad jag tror om slutet på Bliss, men jag kan så klart ha fel. Bertha och Harry Young väntar gäster. Paret Knight är teatermänniskor. De relaterar sin förfärliga tågresa där medpassagerarna stirrat på mrs Knights apprydda kappa. Nästa gäst, den bleksiktige poeten Eddie Warren, är helt bragt ur fattningen över taxichaufförens beteende. Sist av alla kommer Bertha Youngs senaste fynd av vackra mystiska kvinnor. Pearl Fulton har tunga ögonlock och ser sällan någon i ögonen. Bertha är väldigt förtjust i henne och är alldeles säker på att känslan är ömsesidig. Katherine Mansfield kommer ifrån kolonierna (Nya Zealand) och känner sig ganska utanför i sällskapslivet i London. Hon ser med utanförskapets obarmhärtiga ögon. Den här gruppen av människor, som påminner om ett skådespel av Tjechov, ter sig verkligen löjligt uppblåst och överlägsen vanliga arbetande människor. Moderna idéer har de också. Modernismen växer fram under de båda världskrigen. Här kommer Bloomsburygruppen in i bilden. Katherine hade vänner inom gruppen men tillhörde den egentligen inte. Bertha känner plötsligt en överraskande åtrå till sin man. Det är en alldeles ny känsla troligen uppflammande med Pearl Fulton som katalysator. Som de goda kamrater de är har Harry och Bertha naturligtvis redan diskuterat hennes kyla. Bertha är lite bekymrad över Harrys ringaktning av Pearl. Hon är kall som alla blondiner, säger han, och anemisk å huvudets vägnar. Han vill ta ner Bertha på marken. Katherine Mansfield beundrade Tjechov som hon kände väl till efter att ha översatt honom. Själv skriver hon med samma psykologiska realism. Virginia Woolf och Clarice Lispector hyste en djup beundran för Katherine Mansfield. Jag läser hennes noveller både en och två gånger. De är korta men berättar så mycket mellan raderna och under ytan. Det är spännande läsning och det är väldigt tacknämligt att Modernista givit ut en nyöversättning av hennes mest kända noveller. Med ett vackert omslag därtill. 

Ugglan& Boken Novelltolvan 2025