skip to main |
skip to sidebar
Tone Andersson står och sliter med en hård deg som ska bakas ut till ankarstock. Många liter mjöl ska arbetas in. Det är tungt i vanliga fall, men nu är det ännu lite tyngre eftersom Tone Andersson är gravid. Plötsligt hittar hon ett långt, svart hårstrå i degen. Hon tvekar inte. Degen åker i soptunnan!
När gravida Annika försvinner under svampplockning i skogen kommer hela Rogsved snabbt på fötter och ger sig ut för att söka. När hon hittas finner man också en massa svarta hårtussar.
Femton år tidigare kom en vacker svarthårig kvinna till byn. Hon heter Aylin och bröderna Martin och Dennis blir rivaler om henne. Martin vinner lätt. Aylin blir gravid. Men plötsligt är inte Aylin gravid längre. Senare råkar hon ut för en förfärlig olycka vid flistuggen vid sågen. Hon bar på en hemlighet som Martin avslöjat. Dennis och Martin har kommit långt ifrån varandra genom åren. När Martin beslutar sig för att uppsöka Dennis igen möts han av rena misären. Han hittar en dagbok som Dennis skrivit och mycket klarnar för Martin.
Tone Andersson kommer att uppleva några fasanfulla minuter en kväll när hon är ensam hemma med sin lilla dotter. Hon snappar luft en stund på trappan och ser att det rör sig i rhododendronbuskarna. Plötsligt reser sig en stor svart, hårig varelse på bakbenen...
Hår är titeln på John Ajvide Lindqvists novell. Den ingår i Våran hud, vårat blod, våra barn. Den är välskriven och ganska kuslig. Men framför allt är det en sorglig novell. Den passar in på nr 17 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV - Läs en novell där någon blir rädd.
Johanna vill se en topplista med fem rosa bokomslag den här veckan.
Jag trodde först att det skulle bli svårt, men så var det inte alls när jag ögnade igenom mina bokhyllor. Makens tittade jag inte ens i.
1. Minns du? av Alice Staffan Beckman har jag läst men ännu inte skrivit om.
En ömsint liten pärla.
2. Ormens väg på hälleberget av Torgny Lindgren. Om en fattig torparfamilj som står i ständigt växande skuld till ortens handlare. Hur betalar en skulden när en inga pengar har?
3. Purpurfärgen av Alice Walker. Celie gifts bort redan som 14 - åring till en man med fyra barn. Han slår henne och hans barn gillar henne inte. Men då träder bluessångerskan Shug Avery in på scenen och Celie får någon att ty sig till och lära av.
4. Mrs Craddock av Somerset Maugham. När Bertha Ley är 21 år får hon ut sitt arv och beslutar sig för att gifta sig med sin uppassare Edward Craddock, som hon känt sedan barndomen. Han ser bra ut, men hon upptäcker snart att han är tråkig och okänslig och av hennes romantiska planering för framtiden blir det ingenting. Hon gifter alltså ner sig vilket blir till ett visst besvär för författaren.
5. Prosa av Rose Lagercrantz innehåller fyra av hennes romaner Lov till det omöjliga; Sång för en svart fé, Adeline, Eros tårar.
Den sista rosa boken fick komma med för symmetrins skull. Motherhood av Helen Simpson
Kriminalinspektör Charlie Lager är uppvuxen i Gullspång, ett litet samhälle i Västra Götalands län. Nu beordrar hennes chef henne att åka till Gullspång för att lösa mysteriet med en försvunnen sjuttonårig flicka, Annabelle. Charlie är inte direkt förtjust. Hennes barndom var allt annat än lycklig. Detta är början på Lina Bengtsdotters debutroman Annabelle. Det blev en kriminalroman. Den har stått i min hylla alltsedan bokrean och nu är den läst också. Charlie är är duktig som i sitt arbete men har en benägenhet att råka illa ut som människa. Mäns våld mot kvinnor är ett genomgående tema i Annabelle. Charlie besöker en gammal väninna i byn, Susanne, gift med en vacker notoriskt otrogen man, med vilken hon har fyra vilda barn. Hon uppsöker sitt förfallna bandomshem, Lyckebo, i skogen. Hon minns modern Betty och en av hennes pojkvänner som hette Mattias. Nora, den försvunna flickans mor, blir galen av oro. Charlie börjar ana ett samband mellan Betty och Nora. Hon har klara fördelar av att hon känt till Gullspång tidigare. Annabelle är en lågmält berättad historia. Språket är vårdat och en följer lätt Charlies tankegångar. Annabelle har ett logiskt slut. Men en sak skulle jag vilja veta: Vem var Annabelles far? Betty tog hemligheten med sig i graven. Eller också visste hon det inte. Annabelle rör sig över tre generationer och jag tyckte mycket om den och blev glad när någon annan bloggare upplyste om att det rör sig om en serie och då blev jag nyfiken så klart. Del två; Franscesca är nu reserverad på biblioteket.
Titel: Annabelle
Författare: Lina Bengtsdotter
Förlag: Forum
Tryckår: 2017
Antal sidor: 312
"Det var i början av juni och nätterna blev aldrig riktigt mörka. Fredrik Roos satt i bilen och såg ut över de dimmiga ängarna. Han visste att Annabelle brukade gena över dem, att hon trampat upp sina egna stigar i det höga gräset. Nora hade så klart förbjudit henne att gå där på natten, men Fredrik visste att hon brukade göra det ändå och han förstod henne. Med Noras snåla tider var varenda minut värdefull. Han hoppades att han snart skulle se sin dotter komma gående över fälten, se henne i den blå, tunna klänningen som tydligen saknades i Noras garderob. Nora hade ställt till ett jäkla liv när hon upptäckte det. Han tänkte en stund på sin fru, på hennes hetsiga temperament och oro. Hon hade alltid varit labil och ängsligt lagd. När de först träffades hade det varit nästan fascinerande, tyckte han, hur hon alltid kunde skapa skräckscenarion ur vardagliga händelser. Med åren hade fascinationen ersatts av irritation. Och nu, när han satt här i bilen, än en gång utsänd av Nora för att hämta hem Annabelle, kände han att han snart inte orkade mer."
Från sidan 8 i Anabelle av Lina Bengtsdotter.
Varje söndag anordnas en läsutmaning som går ut på att vi utan spoilers bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR.
Äntligen har jag läst en kriminalroman av Karin Slaughter! Jag fastnade omedelbart och sedan blev det sträckläsning. Miljön är Georgia; en stad vid namn Pikeville. Familjen Quinn, med den excentriske fadern advokaten Rusty i spetsen, står i centrum. Döttrarna Sam och Charlie är också advokater. För cirka trettio år sedan skakades familjen av en tragedi, som nu aktualiseras genom en tragisk skolskjutning. Förvecklingarna är många; nya vändningar överraskar hela tiden. Men linjerna är klara och tydliga och en har inga svårigheter att hänga med. Det jag tycker allra bäst om i Den goda dottern är personskildringen. Människor beskrivs precis så komplicerade som människor är. En tycker sig lära känna dem och skaffar sig favoriter och hatobjekt. Relationerna mellan systrarna och deras förhållande till den kontroversielle fadern skildras utmärkt. Rusty, som beskrivs som en liberal idealist, försvarar sådana brottslingar som allmänheten inte tycker att det finns något försvar för. Många är hämndlystna och det drabbar så klart hela familjen. Visst förekommer det hemska scener, men de är inte så väldigt många och inte heller ägnas mer tid åt dem än nödvändigt. Jag tror att den här romanen ligger nära verkligheten. Frågor om mäns våld emot kvinnor dödsstraffets vara eller inte vara lyfts. Kvinnors benägenhet att känna skuld efter en våldtäkt drabbar även Charlie som iakttar Rustys reaktion när hon berättar. Jag tyckte mycket om den här romanen och kommer omedelbart att läsa mera av Karin Slaughter
Författare: Karin Slaughter
Titel: Den goda dottern, 2017
Översättare: Villemo Linngård Oksanen
Harper Collins Nordic
T ryckår: 2017
Antal sidor: 538
Mias helgfråga är extremt lätt den här veckan. Det är jag väldig tacksam för eftersom jag hostar mig fördärvad och är täppt i bihålorna. Vädret är strålande men det är kallt. Ingen uteläsning för en klen människa, alltså.
Men inomhus inbäddad i filtar vrålläser jag med förtjusning Den goda dottern av Karin Slaughter. Den tilldrar sig i Georgiga vilket är ett plus. Och jag gillar huvudpersonen Caroline och hennes båda vackra män. En del samhällsproblem är invävda i berättelsen vilket ju gör att romanen känns förankrad i verkligheten.
På telefonen har jag Ett ohyggligt avslöjande av Louise Penny. Det är alltid trevligt att göra återbesök i Three Pines i Quebec med dess originella invånare.
Den tredje boken jag har på gång är Varm mjölk av Deborah Levy. En tjugofemårig flicka reser till Spanien med sin mor som ibland har väldiga problem med sitt ena ben. Ena dagen kan hon gå; andra inte. De har fått inteckna moderns hus för att ha råd med en resa till den spanske experten, doktor Gomez. Jag litar inte riktigt på honom; han verkar vara en riktig filur. Men kanske är det så som man säger: Sådant läder ska sådan smörja ha.
Några roliga historier kan jag inte. Barnbarnen berättar visserligen Bellman - historier för mig. Men de är ibland lite långa och själva knorren glömmer jag lätt av.
Titelnovellen, Kattmänniska i novellsamlingen Kattmänniska och andra berättelser, publicerades allra först i The New Yorker. Den fick omedelbart en väldig spridning och kopplades ihop med metoo - debatten. Novellen handlar om en 20 - årig flicka, Margot, som studerar och arbetar med att sälja godis på en kvalitetsbiograf. En kväll möter hon en 34 - årig man, Robert, som köper popcorn och gummibjörnar av henne. Han är ganska gullig på ett skogshuggaraktigt vis. Men han är lite mullig och har sluttande axlar. Margot flirtar med honom av pur tristess. Robert kommer tillbaka; han ber om hennes nummer och får det. Sedan utbryter en flitig sms - växling och en vacker dag går de på bio. Inte den film Margot skulle ha valt, men i alla fall. Drink? undrar Robert lite halvhjärtat. Men Margot är för ung för baren Robert tänkt sig. Det blir öl på ett enklare ställe. Hon känner sig löjlig och dricker fler öl än hon egentligen tål. Efteråt i bilen hem är det hon som tar initiativet till en fortsatt samvaro. Visserligen är Roberts kyssar urdåliga, men Margot släpper inte riktigt fram det. " Hon fann sig uppslukad av en fantasi medan de kysstes, så helt och hållet sprungen ur hennes ego..." De åker till Roberts lägenhet. Som läsare känner en att kemin inte alls stämmer. Och att det kanske också rör sig om en klasskillnad. Det framgår inte riktigt vad Robert arbetar med. Margot har gjort sig en fantasibild av honom och hur hon vill att han ska vara. Antagligen är det likadant med honom. Han blir lätt chockerad när han förstår att hon varit tillsammans med en rad män före honom. Margot brister i högt och ljudligt skratt åt hans förvåning. Det var inte bra. Ingen man vill bli skrattad åt. Margot gillar inte hans slappa mage och bara väntar på att det hela ska vara över så att hon kan åka hem. Aldrig mer vill hon se honom. När Robert dyker upp på studentbaren skyddar vännerna Margot. Robert smsar och ber om en förklaring. Vad gjorde han fel? Men han får inget svar. En intressant novell som skulle kunna diskuteras till exempel i en läsecirkel. Mycket skickligt skriven. Översatt av Amanda Svensson. Kattmänniska passar in på nr 36 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV: Läs en novell med något fyrbent i titeln
Inlägg
