Ingen sommar utan Thomas Hardy 1840 - 1928).
I år blev det En grupp förnäma damer (A Group of noble Dames) 1891;
i svensk översättning av Karin Hirn 1906 med förord av Yrjö Hirn.
I en grupp förnäma damer låter Thomas Hardy några medlemmar i ett historiskt och naturvetenskapligt sällskap berätta historier för varandra.
Alla tio berättelserna har kvinnliga huvudpersoner och tilldrar sig i det speciella landskap som Hardy kallar Wessex och som ungefär är detsamma som Dorset. Däremot brukar Hardy inte skriva om adeln och de besuttna. Han skildrar vanligtvis den enkla lantbefolkningen
Thomas Hardy kände sitt landskap väl såväl historiskt som topografiskt .
Berättelserna bygger till vissa delar på verkliga händelser. Resten är folkliga sägner och Thomas Hardy
Författaren är ovanligt lättsam i dessa berättelser som för övrigt kom ut samma år som Tess. Ibland kan man i andanom höra ett stilla skrockande från författaren. Ändå är somliga av kvinnoödena hjärtslitande.
Hardy hade stor insikt i kvinnors psykologi. Kvinnor ansågs vara nyckfulla naturvarelser med större djärvhet och handlingskraft i kärlek än män.
Ingen kan som Hardy skildra hur förälskelse flammar upp och sedan svalnar för att ganska snart vara helt utslocknad.
Herrgårdsdamerna är sysslolösa och uttråkade medan männen sysslar med jakt, affärer , resor och nöjen. Men släktens fortbestånd var viktig. Hustrurna förväntades skaffa arvingar, söner först och främst.
I Hardys värld styr slumpen. Övermod straffas ovillkorligen. En människas öde är förutbestämt och det kommer man inte undan. Stolthet ställer ofta till förtret och det blir bakläxa.
De grekiska tragedierna och Shakespeare är Hardys förebilder.
Miljöerna målar han med Rembrandtskt ljus och en arkitekts sinne för byggnader, kyrkofönster och andra arkitektoniska detaljer.
Jag får en hemkänsla i Hardys miljöer och berättelser.
Inlägg
