Den dagen den sorgen av Jesper Larsson. Den sorglösa titeln till trots är detta en roman full av förtvivlan, hjälplöshet och besatthet. Bengt är snickare och ensamförälder till Melissa, 13. Hennes mamma är död. En kastas rakt in i handlingen. Bengt är övertygad om att Melissa träffar en äldre man som leder en skrivarkurs för flickor. Han tyngs av sitt ansvar och vill i varje minut veta var Melissa befinner sig och med vem och när hon tänker komma hem. Han far runt till hennes kamrater, han ringer, han sitter i bilen och väntar. Han ringer och skickar sms till Melissa, men hon svarar mera sällan. När Bengt och Melissa verkligen träffas har de inte så mycket att säga varandra. Melissa lever i sin telefon. Bengt tror att hon skäms för honom och hans stora händer som aldrig blir riktigt rena hur mycket han än tvättar sig. Bengt förstår henne. Kamraterna ljuger lojalt; kamraternas föräldrar kunde varit mer förstående och hjälpsamma kan jag tycka. Men Bengts besatthet hotar att kväva Melissa. Hon kämpar på sitt håll och sitt sätt. Vi ser allt ur Bengts perspektiv. Romanen har inga kapitelindelningar. Den verkar vara skriven i en sittning och en läser den i ett andetag. Bitvis är den hjärtskärande; andra gånger blir en irriterad. Varför pratar de inte med varandra? Försöker i alla fall? Melissa börjar bli vuxen och hon måste få ha en viss frihet. Hon måste känna att hennes pappa litar på henne. En lider med dem båda. Det är bra skrivet. Språket är bra, men jag tycker att det heter skar och inte skärde. Läsarjuryn gav Sveriges Radios Romanpris till Jesper Larsson. Kanske hade jag ändå gett priset till Kerstin Ekmans otroligt fina roman Löpa varg.
Visar inlägg med etikett Jesper Larsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jesper Larsson. Visa alla inlägg
torsdag 28 april 2022
söndag 10 april 2022
En smakebit på søndag v. 14 2022
"Så här i efterhand förstår jag att jag svek henne men då tänkte jag precis tvärtom, att det var hon som svek mig. Men man behöver inte veta allt om varandra. Man behöver inte gräva i allt. Jag förstår det nu. Vissa saker måste man få ha för sig själv, till och med när man är tretton år. När Melissa började åttonde klass förändrades hon. Sånt som varit viktigt förut var inte lika viktigt längre. Dom få kvällar hon var hemma låg hon i sängen med mobilen. Vi hade mindre och mindre att prata om. Varenda dag frågade jag hur det varit i skolan. Varenda dag svarade hon att det var bra. Sen tog det slut. Mer och mer av hennes liv hände någon annanstans och det är inget konstigt med det det är inte det jag menar, jag vet att det kommer en tid när barnet vänder sig bort från sina föräldrar, det är precis som det ska vara. Sin mamma kunde Melissa inte vända sig bort ifrån. Den enda som återstod var jag."
Från sidan 7 i Den dagen den sorgen av Jesper Larsson som idag fick Sveriges Radios romanpris för den här romanen, som handlar om en ensamstående pappa och hans tonårsdotter. Modern är död.
Etiketter:
Den dagen den sorgen,
Jesper Larsson,
Nirstedt/Litteratur
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)