Alic de B. Toklas kokbok

Vilken rolig bok! Konstigt att jag inte läst den tidigare. Alice B. Toklas kokbok av Alice B. Toklas. Jag instämmer i Emma Hambergs översvallande lovord. Hon blev helt betagen. Här finns berättelser om Alice B. Toklas och Gertrude Steins resor, vänner, matupplevelser i Frankrike och Amerika som är Toklas båda länder; tillkommen under en tråkig sjukdomstid i gulsot. Hon fick då också tid att rota i sin egen digra receptsamling. Många är de kulturpersonligheter som suttit vid Steins och Toklas middagsbord.  Översättarna, Marie - Louise Telegin och Olof Ekendahl, lägger sig också i och berättar att Alice B. Toklas inte bara älskade god mat utan också älskade att dela med sig av sitt - och andras - kunnande. Det finns ett gediget receptregister med många såser och ett överdåd av efterrätter. Där finns med lite bakrecept men inte ett enda brödrecept. Fyllning till tårtor och sylt och marmelader finns också med. Ett kapitel heter Recept från vänner. Vad sägs om Inbakad tupp med kummin, mjölpudding eller trefärgad omelett. Alice B. Toklas benämner alltid sin väninna med hela namnet: Gertrude Stein. Boken är lite biografi och rätt mycket kokbok. Jag gillar allt; till och med omslaget.

Titel: Alice B. Toklas kokbok

Författare: Alice B. Toklas

Översättare: Marie - Louise Telegin och Olof Ekendahl

Förlag: Plaris

Tryckår: 2024

Antal sidor: 372
 

Milda Lena

Milda Lena. Novell av Gertrude Stein.

Jag stakar mig redan på första meningen: "Lena var mild och tålmodig, älskvärd och tysk." Är författaren ironisk? Tack och lov läste jag inte förordet först. Jag hann förfasa mig över de klumpiga meningarna och undra vad det var för en tafflig översättare. Alva Dahl är en rutinerad översättare som verkligen inte brukar missa något. Så småningom går det upp för mig att det nog faktiskt är själva författarens intentioner det rör sig om. Milda Lena handlar om Lena som ingår i en stor tysk syskonskara. Alla tycker att det är jättebra när faster från USA kommer och tar med sig Lena tillbaka till den fiktiva staden Bridgeton, som lär vara detsamma som Baltimore. Alla och alla. Ingen frågar Lena vad hon tycker. Faster får en viss fason på Lena; skaffar henne arbete och sätter igång att söka efter en lämplig äkta man. Ingen vet vad Lena tycker. Hon har inte ens förstånd att ta hand om sina löningar (är det verkligen rätt ord?). Alltså sätts de på banken åt henne. Kusinerna skäms över henne. Den duktiga kokerskan bannar henne hela tiden. Lena säger ingenting. Faster och Herman Kreders mor tycker att Herman blir en jättebra äkta man åt Lena. Herman är måttligt förtjust. Han tycker inte om att ha flickor omkring sig. Å andra sidan gör han alltid som föräldrarna vill. Vad Lena vill frågar ingen efter. Gift blir hon - visserligen med en veckas fördröjning - men i alla fall. Herman är en snäll äkta man och hjälper henne med allt möjligt. Svärmor är ett kors. Att äta lite och spara mycket är det viktiga för henne. Lena har aldrig varit mån om sitt yttre, men nu förfaller hon till ren vanvård. Att föda barn bereder henne inte stort besvär. Herman är omåttligt förtjust i sina barn. Ingen vet vad Lena tycker. Kvinnorna i den här novellen har hand om dådkraften. Inte Lena då, förstås, som ganska snart har gått från milda Lena till stackars Lena. Männen i novellen behandlas mera som vantar i bakgrunden. Jag förstår inte riktigt vad Gertrude Stein vill ha sagt med sin novell. Om hon vill ha sagt något. Novellen ingår i Three lives som kom ut 1909. Detta var första anhalten i Ugglan & Bokens Novellresa där novellen skulle handla om 1920 - talets Paris.