Veckans mening v. 18 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en läsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi delar med oss av en mening ur vår läsning som av någon anledning fått oss att stanna upp.

"Min mor, det har jag redan nämnt, var visserligen fullständigt odräglig, och hennes situation, som sagt, alltigenom hopplös, men kanske, kanske hade hon ändå kunnat bevara värdigheten i sitt vansinne, kanske var hon orubbligt inriktad på ett mål, som bara för henne framstod som ett sådant, kanske såg hon in i framtiden med andra ögon, men kanske var det också så att hon helt enkelt var rädd, som den gången hon hade ringt till mig senast, för fem år sedan, och gråtit på telefon, fastän hon aldrig grät annars, före operationen i ryggraden, när hon hade sagt att hon var så fruktansvärt rädd."

Från sidan 19 i Eurotrash av Christian Kracht

En smakebit på søndag

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"När han kom in i rummet satt Alma redan där. Bordet var dukat:soppan, brödet, ett glas vatten och två små röda sommaräpplen, glänsande och helt utan fläckar. Säkert hade hon valt ut äpplena själv, tvättat och polerat dem, tänkte han. Och nu sitter hon här och väntar, så som hon ända sedan barndomen väntat på något eller någon medan livet gått henne förbi. Så sade hon åtminstone ofta när hon talade om sitt "halvlevda liv". Han kunde inte ta sin fru på allvar i det avseendet, och i grund och botten ansåg han henne vara lite galen, åtminstone vad det gällde värderingen av den egna personen. Hon var tjugonio , ingen ung flicka längre men långtifrån gammal. Hon ansågs fortfarande vara Wiens vackraste kvinna, precis lika vacker och åtråvärd som för några år sedan då män av alla de sorter svärmade omkring henne likt malar runt nattlampan. "Du är sen," sa hon. "Soppan har kallnat."  Från sid 14 - 15 i Sista satsen av Robert Seethaler. Fler smakebitar HÄR