Vaken

Vaken - jag föredrar att lägga betoningen på första stavelsen - är en debutroman av Mimmi Jensen Gellerhed. Den handlar om en svensk by dit en 30 - årig kvinna vid namn Tess återvänder  i en gammal husvagn efter att ha lämnat sin pojkvän. Det ska visa sig att hon inte har några vänner i byn. Hon betraktas med misstro och ibland ren avsky. Tess har varit en mobbare i skolan som lett sina kamrater att göra olämpliga saker. Tess tänker ut; kamraterna gör. Särskilt bästa vännen Minou. Det visar sig att modern - Märitjäveln - varit sin lilla dotters plågoande. Detta har klart satt sina spår. Men därifrån till att bli en människa som verkligen vill göra illa och som finner nöje i det? Tess enda vän i byn är det gamla supande och rökande råskinnet Pelle som lider av KOL och som varit räddaren i nöden för Tess många gånger under hennes uppväxt. En läser som förhäxad. Först fattar en inte men ganska snart börjar misstankarna gro. Ligger Tess bakom outredda olyckor i byn?  Romanen är skriven med ett kärvt, fränt språk som stämmer väl med innehållet i boken. I början störs jag av en del egenkonstruerade ord som inte sällan är ganska klumpiga om än talande. Men det språkbruket avtar ju längre in i boken en kommer. Mimmi Jensen Gellerhed är verkligen konsekvent i sin beskrivning av Tess som ondskan och illviljan personifierad. Kanske är hon lite väl helgjuten? Hennes enda svaghet i världen är Pelle. Frågan är också varför hon envisas med att vilja bilda familj med den väldigt tydligt motsträvige, snusande Nicke? Och barn? Tids - och miljömässigt är romanen svårplacerad. Jag associerar ovillkorligen till Jana Kippo i Karin Smirnoffs romaner, men ändå inte. Jana Kippo var en helt annan sort. En mänsklig sort.

Titel: Vaken

Författare: Mimmi Jensen Gellerhed

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: