"Min gudmor bodde i ett elegant hus i den prydliga och ålderdomliga staden Bretton. Hennes mans familj hade bott där i generationer och bar faktiskt hemortens namn. Brettons från Bretton. Om det berodde på en tillfällighet eller för att någon avlägsen förfader hade varit tillräckligt betydelsefull för att få ge staden sitt namn, det vet jag inte. Jag uppskattade verkligen besöken i Bretton, dit jag som barn åkte ett par gånger om året. Huset och dess innevånare passade mig synnerligen väl. Allt tilltalade mig mycket: de stora, tysta rummen, det genomtänkta möblemanget, de klara, stora fönstren, balkongen med utsikt över en fin gammal gata, där det alltid tycktes vara söndag eller helgdag. Så tyst var det, så rena var trottoarerna. Enda barnet i ett hushåll blir ofta särdeles ompysslat och på ett stillsamt sätt fick jag mycket uppmärksamhet av mrs Bretton, som hade blivit änka med en son långt innan jag lärde känna henne. Hennes make, en läkare, hade dött då hon ännu var en ung och vacker kvinna."
Från sidan 5 i Villette av Charlotte Brontë. Modernista förlag. Översättning: Anna - Karin Malmström Ehrling och Per Ove Ehrling.
söndag 30 juli 2017
En smakbit på söndag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
en bok jag ser framemot att läsa
SvaraRaderajag också. har bara läst ca 50 sidor
RaderaÅ, C. Brontës bästa roman, faktiskt på många sätt överlägsen Jane Eyre (trots att jag älskar den senare).
SvaraRaderaoj då! det låter bra. Jane Eyre tycker jag mycket om
RaderaEn bok som jag vill läsa snart.
SvaraRaderaden har väntat ganska länge i hyllan
Radera