Bruno K Öijer är fantastisk på scenen. Det var andra gången jag såg och hörde honom live. Första gången var 2008 när han turnerade med Svart som silver. Konceptet kändes helt igen. I nära nog två timmar agerar Bruno K Öijer sina dikter ivrigt påhejad av en ovanligt blandad och entusiastisk publik. Och natten viskade Annabel Lee är titeln på den nya diktsamlingen efter en berömd dikt av av Edgar Allan Poe, som handlar om Poes ungdomskärlek. Utan koncept, ensam på scenen så när som på en ljusstake och en kanna vatten, hänför Bruno Keats Öijer auditoriet utan att förtröttas. Han slår in sig själv som en dirigent slår in en orkester. Det är viktigt med den musikaliska rytmen i varje dikt. Bruno K Öijer skriver helt utan varje form av skiljetecken. En bra intervju med honom finns i senaste numret av Vi läser, 2014:5.
Hänförda
ridån går upp
och inget rör sig
i två timmar ligger scenen
helt öde tyst och tom
innan ridån sakta sänks igen
alla reser sig hänförda
bänkrad efter bänkrad
och applåderna växer
vill aldrig ta slut
Inlägg
han var i Göteborg här om dagen, säkert nåt jag missade.
SvaraRaderaÖijer liknar ingen annan i sitt framträdande och jag gillar hans texter. han gör något för sina dikter när han läser dem
Radera