Prakt, drömmar, mörker

Inte visste jag att Erik XIV var en sådan renässansmänniska! Herman Lindqvist vet bättre. Han tycker i sin nya bok Erik XIV. Prakt, drömmar, mörker att Erik XIV är en förbisedd kung. Bilden av honom är mycket präglad av den yngre brodern Johans avundsjuka. Erik betraktades av sin fader, Gustav Vasa, som en kungason redan ifrån födelsen 1533. Han blev tidigt moderlös, men fick en förnämlig uppfostran av framstående lärare. Han läste franska, tyska och latin och spelade klavikord och luta och var en skicklig tecknare. Han red, fäktade och kunde skjuta. Enligt Herman Lindqvist var han i det närmaste träningsfreak och stod för den första dokumenterade idrottsskadan. När han krönts till kung 1560 med osedvanlig prakt - mycket medvetet; han ville sätta Sverige på kartan - hade han många planer på att modernisera Sverige.  Han öppnade gruvor och järnbruk, inrättade ett system med avlönade landsknektar sam tillsatte Högsta nämnden som var en domstol som granskade ämbetsmän och fogdar. Alla var lika inför lagen. Detta var något nytt och föga populärt. 1563 inleder han det nordiska sjuårskriget med danskarna. Erik anar konspirationer överallt och han begår ett stort misstag när han gör sig skyldig till de s. k. Sturemorden. Och strax efter går han in i en psykos. 1568 avsätts han och hamnar i husarrest på Gripsholms slott tillsammans med hustrun Karin Månsdotter och deras barn, Karin Månsdotter blev hans hustru med utslaget hår och myrtenkrona på huvudet vilket var mycket stötande och uppseeende väckande. Dessutom var barnen med. Utslaget hår var bara för unga flickor och myrten var förbehållet brudar som hade oskulden i behåll. Ja, sedan blev det sorgligare och sorgligare ända tills Erik XIV förgiftades med arsenik på Örbyhus 1577. Då är han 43 år gammal. Han begravs i Västerås domkyrka.
Herman Lindqvist levererade en välbehövlig historielektion med vältalig bravur stort engagemang. Jag kände att jag inhämtat (för mig) helt nya kunskaper i svensk historia.