onsdag 22 februari 2017

Begravd jätte

England på 500 - talet, en föga dokumenterad tid; troll, jättar, drakar, alver, riddare, krigare, britannier och saxare delar på utrymmet. En dimma har spridits ut över landet av hon - draken Querig och åsamkat folket en kollektiv glömska. I vissa lägen kan det vara bra att gamla oförrätter fallit i glömska. Men nu har den begravda jätten (hämnden) börjat röra på sig. Glimtar av hågkomst förbryllar människor. En följer det gamla paret Axl och Beatrice och deras vandring från den egna byn ut i landet i sökandet efter den som de nästan glömt att de hade. Han har varit försvunnen länge. På sin väg möter de den gamle riddaren Gawain på hästen Horace. Han anser sig fortfarande tillhöra kung Arturs riddare och har länge varit på väg att dräpa den fruktade hon - draken Querig. Den unge krigaren Wistan är saxare och när han möter Axl får han en känsla av att de mötts tidigare. Jag skulle tro att den här romanen närmast liknar fantasy: en genre jag vanligtvis inte är så förtjust i, men Begravd jätte fungerar bra. Under läsningen kommer jag att associera till annan litteratur. Don Quijote har jag redan nämnt liksom sagan om kung Artur. I en scen uppträder några flaxande svarta fåglar som visar sig vara kvinnor. Då tänker jag på häxorna i Kung Lear. Vad det gäller Beatrice kommer jag osökt att tänka på Dante och Den gudomliga komedin. Säkert finns det många andra referenser som jag missat. Vissa stycken av Begravd jätte är rent poetiska och jag känner mig mycket nöjd med att ha läst denna förbryllande bok som lyckats reta upp såväl Ishiguros fru som fantasydrottningen Ursula K. Le Guin.

tisdag 21 februari 2017

Nattens historia

Frau am Fenster, den fina omslagsbilden på Nattens historia föreställer en målning av Caspar David Friedrich, född i Stralsund, och därför, enligt författaren Gunnar Broberg, svensk medborgare. Varför har natten som utgör en sådan stor del av våra liv inte fått någon egen historia förrän nu. Gunnar Broberg koncentrerar sig på den svenska natten och har sökt referenserna i sitt eget stora bibliotek. Nordiskt mörker och ljus under tusen år är undertiteln. Det pågår en ständig kamp mellan dag och natt och det är dagen som har övertaget. Nattmannen var en spännande figur som tände och släckte gatlyktorna . Han upprätthöll också ordningen. Hur uppfattar en tiden? Det utmärkta ordet "dygn" finns endast i de nordiska språken, påstår Gunnar Broberg.  Han har studerat Linné och konstaterar att Linné arbetade dag och natt under sommartid och vilade på vintern. Det är så det borde vara. Elektricitetens införande var revolutionerande och en kunde börja göra mera dag av natten. Gamla rutiner kunde lämnas därhän. På flygplatser är tidsgränserna som mest utsuddade.  Gunnar Broberg säger att han skulle kunna skriva sängens och sovandets historia och nattmössans
historia.  Nattmössan var en omtyckt kärleksgåva mellan makar och kunde även användas på dagen. Författaren såg vissa likheter med dagens mössanvändande. Ett intressant föredrag om en otroligt innehållsrik bok. Gunnar Broberg, som är professor emeritus i idé och lärdomshistoria, har också haft mycken kontakt med Jan Garnert som  kom ut med Ut ur mörkret : ljusets och belysningens kulturhistoria under 2016. Jan Garnert är etnolog och kulturhistoriker. Brobergs bok är utgiven på Natur&Kultur och Garnerts på Historiska media.

söndag 19 februari 2017

En smakebit på søndag


Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser utan att för den skull förstöra läsningen för någon. En smakebit på søndag, alltså.
" Man hade säkert fått söka länge efter den sorts slingrande väg eller fridfulla äng som England senare blev berömt för. I stället fanns där långa sträckor av öde, obrukad mark och här och var oländiga stigar över skrovliga kullar eller dystert hedlandskap. De flesta vägar som romarna lämnat efter sig måste vid det laget ha förfallit eller återgått till vildmark. Isig dimma hängde över floder och träskmarker och tjänade alltför väl de troll och jättar som då ännu hörde hemma i detta land. Man undrar vilken vanmakt som fick människor att slå sig ner på så dystra platser, men de som bodde i dessa trakter måste med fog ha fruktat dessa vilda varelser vars flåsande andetag kunde höras långt innan deras deformerade gestalter dök upp ur dimman."
från sidan 9 i Begravd jätte av Kazuo Ishiguro . Fler smakebitar HÄR
 

lördag 18 februari 2017

Helgfrågan v. 7


MIAS helgfråga: Vilka är dina bästa bokreatips? (tips från Johannas deckarhörna) Var handlar du helst dina reaböcker?

Några av mina bästa bokreatips 
(jag utgår ifrån sådana som jag själv skulle vilja köpa):

Karin Johannisson, Den sårade divan
Hanaya Yangihara, Ett litet liv
Elisabeth Åsbrink, 1947
Elena Ferrante, Hennes namn
Ulf Ellervik, Ond kemi
Anthony Doerr, Ljuset vi inte ser
Michael Puett, Vägen: fem kinesiska filosofer 

Jag gillar att gå i bokhandeln och lyfta i böckerna. I regel hittar en något oväntat. Sedan är det lätt hänt att jag därutöver använder mig av någon nätbokhandel. Varuhusen kan ju också vara förrädiska. 

torsdag 16 februari 2017

Veckans ord på Å

enligt O: Dags för bokstaven Å idag och vi närmar oss verkligen slutet. Din uppgift är som vanligt att koppla följande ord till författare och/eller boktitlar.
Veckans ord är följande:

åklagare
En gammal favorit: Jag kan laga alla bilar av Karin Nyman. Det är en riktig gammal klassiker som fortfarande går att köpa.

åktur 
Linnés skånska resa kan en väl kalla en åktur. Så här skriver han bl. a.
"Landet emellan Malmö och Trelleborg var det härligaste i världen och liknade merendels Flandern, ty det var en slätt utan berg, backar, stenar, floder, sjöar, trän eller buskar". Inte mycket till landskap om någon frågar mig.

ålderdom
Här tänker jag på Marmorängeln av kanadensiska Margaret Laurence. Hagar Currie Shipley, en kvinna i 90 - årsåldern, har blivit satt på hemmet av sina barn. Där sitter hon och reflekterar över sitt liv, sitt miserabla äktenskap och sin olidliga svärdotter. Hon har också en del vassa kommentarer om övriga boende på hemmet. Ellen Burstyn spelade huvudrollen i filmen

ångest
Jag vet ej om fullare fröjd står att nå
än när läpparna skälva av gråt,
om vi någonsin leva så gränslöst som då,
när pannan av ångest är våt.
Och ingen kom så hel och ren
till lyckans vardagssal,
som den som var med sig själv allen
en natt i skakande kval. 


Dan Andersson

åskådare   
Betraktaren av Belinda Bauer handlar om Patrick, 19, som har Aspergers syndrom med allt vad det innebär av sociala svårigheter.  Han har mist sin pappa väldigt tidigt och är besatt av tanken på döden. Vad är det som händer när en människa övergår från att vara levande till att vara död från den ena sekunden till den andra? Patrick går en universitetskurs i anatomi för att möjligen komma närmare ett svar på frågan. Och visst har de döda saker att berätta. Patrick är en god iakttagare och lägger utan svårigheter ihop två och två

onsdag 15 februari 2017

Tematrio - Kärlek


LYRANS tema för den här veckan är så klart romantisk kärlek! Berätta om texter som flödar över av kärlek!

1. Varulven av den dansk-norske Aksel Sandemose
Varulven är berättelsen om överklassflickan Felicia och lappskräddarsonen från Rjukan, författaren Erling Vik. Det är en mycket speciell kärleksroman men också en studie i makt. Varulven är   symbolen för de onda makter Sandemose hela sitt liv bekämpade: intolerans, dumhet, avundsjuka, främlingshat och maktlystnad. Kärleken mellan Erling och Felicia är livsvarig även när de lever i andra relationer. Varulven är en favorit sedan länge. Cornelis skrev Felicias svenska suite. 
2.  Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Annelie Jordahl handlar om Ellen Keys kärlek till Urban von Feilitzen. Den utspelades mestadels brevledes och var kanske lite ensidig. Paret träffades bara någon enstaka gång. Ellen Key hade sin undervisning i Stockholm och kritikern Feilitzen hade gods, fru och fyra barn i Linköping.
3. Fiender: en berättelse om kärlek av I B Singer, nobelpristagare 1978. Singer är en fantastisk berättare. I Fiender skildrar han en judisk man, Herman Broder, som flyr undan förföljelserna i Polen till New York med hjälp av Yadwiga, en bondflicka som förälskat sig i honom. Han gifter sig med henne av ren tacksamhet. Ganska snart har han också skaffat sig en älskarinna, Masha. In på scenen kommer då Tamara, hustrun sedan före kriget, som Herman trodde mist livet i ett koncentrationsläger. Jag har läst boken och sett filmen. Det går bra vilket som. Mycken kärlek, starka temperament, humor och lite opera. Anjelica Houston spelar hustrun Tamara: Bara en sådan sak.