Tisdagstrion v. 11 2025: Jämtland

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 11: Jämtland

1. Gånglåt av Elin Olofsson. Någonstans i Jämtland ligger släktgården Gärningsberg. Gun - Britt och Sture förvaltar den. Gun - Britt har tagit ut förtidspension för att kunna sköta gården. Just den här midsommaren finns deras dotter Jenny där för att hjälpa sin moster, artisten Salida, att skriva sin biografi.

2. Herrarna i skogen av Kerstin Ekman. Ett fint omslag på en underbar favoritbok, Herrarna i skogen av Kerstin Ekman. Lika lärt som poetiskt. Man känner doften av mossa och hör suset av granskog och lajkans flämtande när man läser. Och alla dessa litterära referenser! 
Omslaget andas mossa och skog, tycker jag. Vandringarna försiggår bl. a. i Jämtland.

3. Dödsklockan av Kerstin Ekman. En psykologisk thriller. Den skrevs 1995. 1999 gjorde Daniel Alfredson film av den med ett flertal duktiga skådespelare. Miljön är så väl skildrad; en by någonstans i Jämtland i början av 60 - talet. Skogen är höstlig och fin. Gråhunden rör sig vant i terrängen. Jaktlagets olika personligheter spelas trovärdigt av skådespelarna. Keve Hjelm är inte oväntat helt lysande.

Varför? Därför! Nu om bloggning

Klimakteriehäxan: Varför? Därför. Nu om bloggning

Varför envisas jag med att fortsätta blogga (nu på det tjugoförsta året)? Därför att min blogg i grunden är en läsdagbok. Och läser gör jag oavbrutet. Alltså bloggar jag.

Varför byter jag aldrig layout på min blogg? 
Därför att layouten jag ville ha plötsligt kostade pengar. Men jag bytte sällan innan också för den delen.

Varför hittar jag ofta nya bloggbekanta?
Därför att jag kollar andra bloggares bloggbekanta och hittar mycket intressant. Det som kan vara lite sorgligt är att somliga inte tycks ha något behov av nya bekantskaper

Varför har jag aldrig släppt in några annonser i min blogg? 
Därför att jag verkligen inte vill ha annonser i min blogg. De passar inte där. Jag blir så trött på alla annonser överallt. I TV till exempel

Varför har jag aldrig bytt till att göra podd, som ju är mera "inne"? 
Därför att jag inte vill ha min läsdagbok som podd. Inte nu i alla fall. Jag lyssnar då och då på poddar men inte regelbundet. Annars finns det många bra att välja på.

En smakebit på søndag v. 10 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Min smakebit kommer idag från Spricktand av Tanya Tagaq

"Jag brukade ringa mina föräldrar och säga att jag skulle sova hos dig. Du brukade ringa dina föräldrar och säga att du skulle sova hos mig. Jag förstår inte hur vi fick in så många i det lilla uterummet på baksidan av vårdcentralen. Det fanns ingen annanstans att ta vägen, för vi hade alla sagt att vi skulle sova hos någon annan. Det fanns ingen annanstans att ta skydd från den tjutande vinden. Vi satt och huttrade och fnittrade i våra tajta jeans och stora frisyrer som vi samvetsgrant sprejat upp till praktfulla fontäner. Snön hade yrt upp i håret och nu smälte den. Våra magnifika torn rasade och blev slaka hån av sina forna jag. Mascaran strömmade ner för våra kinder: det är skönhetsproblemen man har i minus fyrtio."

Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 10 2025

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi bjuder varandra en mening ur det vi just läser som av någon anledning fått oss att stanna upp en stund. Min Veckans mening v. 10 kommer från Spricktand av Tanya Tagaq, sidan 15.

"Luften är så ren att man kan känna skillnad på lukten av slät och skrovlig sten."                                              

Fem en fredag v. 10 2025: 90 - talet

elisamatilda: Fem en fredag v. 10: 90 - talet

1. Hur upplevde du 90-talet? Som en tonårsförälder
2. Vad gjorde du på 90-talet? Arbetade, gympade, läste, fostrade barn. Jag gjorde och hann allt.
3. Vilken trend minns du bäst? Platådojorna, de lågt skurna jeansen, piercing
4. Vad för musik lyssnade du på? Det som spelades på Tracks-listan
5. Vad var bättre då jämfört med nu? Det mesta. Framför allt: Jag var yngre. Barnen fanns i närheten. Framtiden var långt borta.

Aldrig färdig

Vivian Gornick, född 1935, är essäist, författare, kritiker och feminist. Familjen var judisk och bodde i Bronx. Starka band, en memoar som fick lysande omdömen, kom redan 1987. Den udda kvinnan och staden heter den andra memoardelen som kom ut 2022. Aldrig färdig. En obotlig omläsares memoarer kom ut 2024 i översättning av Maria Lundgren. Hon tror bestämt att hon föddes läsande. Hon minns ingen tid när hon inte läst. Däremot minns hon när hennes mamma ledde henne till ett litet filialbibliotek i New York; en långsmal lokal med trägolv och väggarna fulla med böcker från golv till tak. "Mitt i rummet stod ett skrivbord, och där satt Eleanor Roosevelt (På den tiden såg alla bibliotekarier ut som Eleanor Roosevelt); en lång bystig kvinna med tjockt grått hår som var uppsatt på belle  époche - vis, båglösa glasögon högt upp på den mycket raka näsan, och en lugnt intresserad blick." Redan i hemmet möter hon Karl Marx. När hon flyttat hemifrån drabbas hon av feminismen. Hon gifter sig två gånger bara för att upptäcka att hon verkligen inte vill vara gift. Hon känner att hon kvävs. Vivian Gornick arbetar mycket med sig själv. "Arbetet med att uppnå ett någotsånär integrerat jag skulle bli en livslång uppgift." - "Jag tänkte då, precis som jag tänker nu, att stor litteratur är ett vittnesmål, inte om det integrerade jagets fullbordan, utan om den inneboende strävan att nå dit."- "Jag läser fortfarande för att känna kraften i Livet med stort L" Så berättar Vivian Gornick om hur hon upplever omlästa romaner vid olika stadier i livet. Hon börjar med Söner och älskande av D.H. Lawrence och fortsätter med Colette, som hon i likhet med andra unga kvinnor blev alldeles uppslukad av. Hon fortsätter med Marguerite Duras, Natalia Ginzburg, Saul Bellow m. fl. Näst sista kapitlet ägnar Vivian Gornick åt Thomas Hardys roman Jude Fawley, vilket får mig att förstå att jag nog måste läsa om den än en gång. Det var länge sedan sist. Hon avslutar med en berättelse om en roman i vilken hon letade efter en viss uppgift. När hon såg sina understrykningar undrade hon varför hon hade strukit under så intetsägande meningar. Därefter sammanställde hon alla meningarna hon strukit under och såg plötsligt en bild av sig själv i ett visst skede i livet. Hon läste om boken och strök under med en penna i annan färg. Vivian Gornick hoppas verkligen att hon lever så länge att hon hinner läsa om romanen ännu en gång. Och stryka under med en tredje färg. Jag var riktigt road av att läsa om Vivian Gornicks läsarliv och hennes tankar om det. Aldrig färdig är en hyllning till läsandet. Men jag tycker att boken kunde fått ett finare omslag.

Titel: Aldrig färdig. En obotlig omläsares memoarer

Författare: Vivian Gornick

Översättare: Maria Lundgren

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår 2024

Antal sidor: 156 

Ondskans eventualitet

I Ugglans & Bokens läsutmaning Novelltolvan 2025 har vi kommit fram till Shirley Jackson (1916 - 1965) som är den kvinnliga novellisten i mars. 2024 gav Modernista ut en samling Noveller av amerikanska Shirley Jackson i översättning av Helena Fagertun vilket var väldigt tacknämligt. 

Novellen Ondskans eventualitet får mig allra först att fundera på titeln. Vad menas? Novellen tilldrar sig i en liten stad där det mesta är ganska stillastående. Klasskillnaderna är mycket tydliga. Miss Adela Strangeworth, 71, tillhör de översta skikten; enligt henne själv det allra översta. Hennes familj tillhör stadens grundare. Och hennes rosor är de allra vackraste och mest väldoftande i hela staden. Aldrig skulle hon släppa ifrån sig den minsta lilla rosenknopp. När den nye prästen skulle installeras och kyrkan pryddes med blommor skickade miss Strangeworth över en korg sabelliljor. Hon är mycket måttfull i allt och följer slaviskt sina rutiner. Rigid, tänker jag. Hennes älskade hus misstas för att vara ett museum av en turist; den lilla staden är stolt över miss Strangeworth, hennes hus och hennes rosor. Hon iakttar människorna omkring sig och har synpunkter; ibland tyst för sig själv, ibland högt. "Martha Harper är inte lika ung som förr," tänker miss Strangeworth och får en att dra på smilbandet. Men det har kommit som en oro över staden, tycker den äldre damen, och plockar fram sina brevpapper; det tjocka gräddfärgade med Strangeworth House ingraverat högst upp och det billiga i flera färger som hon bara använder till en viss sorts brev. Det är samma papper som stadens övriga befolkning använder till sina anteckningar och inköpslistor.  När miss Strangeworth skriver på det billiga papperet använder hon en ynklig pennstump. I sina brev besvärar hon sig inte med fakta utan nöjer sig med att sprida misstankar. Miss Strangewort avskyr slarv. Därför är det konstigt att det som händer händer. Slutet på novellen ger läsaren rikliga möjligheter att fundera över fortsättningen. Glidningen mot det skeva är tydligare än i Samanta Schweblins Sju tomma hus, men den finns där om än inte lika obehaglig. Det är inte fel att läsa Ondskans eventualitet ett par gånger.

Titel: Noveller

Författare: Shirley Jackson

Översättare: Helena Fagertun

Förlag: Modernista

Tryckår: 2024

Antal sidor: 351