skip to main |
skip to sidebar
Banana (det namnet har författarinnan valt själv) Yashimoto föddes 1964 som dotter till en filosofiprofessor som var en förebild för många unga radikala i Japan.
1988 kom romanen Kök ut. Den blev en stor succé såväl nationellt som internationellt och översattes till många språk och filmades. Sedan har Banana Yashimote skrivit ett dussintal romaner och novellsamlingar. De är ofta västerländskt influerade och handlar gärna om ungdomar i storstad.
De innehåller också mycket om mat och kärlek; ensamhet och förlust.
Huvudpersonen i Kök är den unga föräldralösa Mikage Sakuri. Hon har vuxit upp hos mormor som nu har dött. Yuichi är en ung man som arbetar i en blomsterhandel och som varit god vän med mormor.
Han bor med sin glamorösa mor (som är hans far) som arbetar på en gaybar. De tar sig an Mikage och bjuder henne att bo med dem så länge hon vill. Mikage älskar kök av alla slag. Där känner hon sig trygg och mindre ensam. Hon har turen att få arbeta som assistent åt en mycket framstående kock.
Många små japanska rätter blandas med maffiga amerikanska rätter.
Kök tilldrar sig i Tokyo. Banana Yoshimote har rest mycket över hela världen, men det är ändå Japan hon känner bäst till. Hon är skicklig på att skapa stämningar med vind, dimma, broar, månsken, nattliga gator och träd.
I Kök ingår också novellen Moonlight Shadow på samma tema; ungdom, kärlek, förlust.
Översättning från japanska är gjord av Vibeke Emond. Norstedts förlag. Översättaren har också kommenterat.
Banana Yoshimote blev omedelbart oerhört populär i Japan och en bananamanina utbröt. Det kan man nästan förstå. Boken är skriven med ett personligt och förtroendefullt tilltal som engagerar. Författaren har ett nära förhållande till sin läsare. Synd att endast denna enda titel översatts till svenska.
Lizard är en novellsamling som kom ut 1993 och översattes till engelska 1995.
Nytt nummer av Vi läser. Färgstarka Sofi Oksanen pryder omslaget. Karolina Ramqvist intervjuar henne. De talar naturligtvis en hel del om att Finlands Nationalteater sätter upp När duvorna försvann på stora scenen. Hon berättar att hon är intresserad av mode som tidsmarkör och kulturellt uttryck och att hon själv är fåfäng. Sofi Oksanen gillar matlagning och ser köket som en kreativ plats. Men stickning och virkning, nej tack!
Gary Shteyngart beskrivs som Amerikas roligaste ryss. Han är amerikan, jude och ryss - man får välja som man själv vill. Just nu läser han Stolthet och fördom och tycker att han blir alltmer lik Mr Darcy… Och han gillar den där skitroliga snubben Knaousgard. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige är en favorit alltsedan barndomen. Efter att ha läst den älskar han reseberättelser. Gary Shteyngart medverkar regelbundet i resetidskriften Travel & Leisure. Vid 41 års ålder har han nu skrivit sin självbiografi, Little Failure, "eftersom männen i min familj dör ganska unga."
Den kommer ut den 7 januari.
Konsten att kränga Kierkegaard är rubriken på Klas Ekmans artikel om nytänkande antikvariat. Framtiden ser ljus ut men det krävs uppkoppling.
Antikvairat.net och Bokbörsen betyder mycket.
Kunderna är ofta samlare; dedikationer och det unika eftersöks.
Lotta Olsson (DN), Ingalill Mosander och Yukiko Duke går igenom höjdpunkterna i årets bokutgivning.
Detta var en del av allt som står att läsa i Vi läser 2013:6.
Nästa nummer kommer inte ut förrän den 28 januari
Övertalning gavs ut efter Jane Austens död. Den och Northanger Abbey kom ut 1818. Nu har Övertalning kommit i ny svensk översättning av Maria Ekman och med ett efterord av Amanda Svensson. Omslaget pryds av ett vackert porträtt av Rosalba Peale målat av Anna Claypoole Peale. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag i behagligt danskt band. Den stod på hyllan i bokhandeln och det var alldeles omöjligt att stå emot.
Jag är mycket nöjd med mitt köp och har börjat läsa så smått. Synd att Jane Austen inte fick fortsätta sitt författande. Övertalning tyder på att det kommit in nya element i författarskapet. Mera känsla, mindre förnuft till exempel.
Maria Ekman har också lagt till intressanta kommentarer till översättningen.
Läs Paulina Helgesons intressanta understreckare i SvD om Övertalning.
Annika ber oss i sin Bokbloggsjerka 6 - 9 december att berätta vilken/vilka romankaraktärer vi skulle velat träffa IRL.
Reglerna för Bokbloggsjerkan kan du läsa HÄR.
Här kommer några litterära personer som fascinerat mig och dröjt sig kvar och som det (kanske) varit roligt att träffa IRL
Lappskräddarsonen och författaren Erling Vik och överklassflickan Felicia Ormstad på Venhaug skulle jag inte ha något emot att möta IRL. De figurerar i Varulven av den dansk-norske författaren Aksel Sandemose. Deras livslånga kärlekshistoria är fantastisk och det gåtfulla slutet på den upphör aldrig att fängsla. (Cornelis Vreeswijk blev uppenbarligen också förtjust för han skrev sin underbara Felicias svenska suite till Felicia Ormstad.)
Darcy och Heathcliff vill väl alla träffa, men jag skulle vilja lägga till Kristin Lavransdotter, som är en gammal kärlek. Jag läste romantrilogin flera gånger som mycket ung.
Nu har jag läst om Malin Skytte av Mathilda Malling (1864 - 1942).
Hon föddes på en skånsk gård och växte upp under lyckliga, men knappa förhållanden.1885 kommer hon ut med skandalromanen Berta Funcke tätt följd av Alice Brandt 1888.(Alice Brandt har jag sökt med ljus och lykta i åratal utan att lyckas. Man får inte ens låna hem den från något bibliotek.) Hon skriver under pseudonymen Stella Kleve. Berta Funcke gavs ut med Georg Brandes goda minne och fick ett visst stöd av Ola Hansson. Men eftersom den handlade om unga kvinnors känsla för erotik ansågs den mycket opassande i de flesta kretsar. Sedan blir det tyst. Länge.
1922 kommer så Skyttes på Munkeboda. Hemliv i Skåne 1830. Nu har författarinnan bytt genre, hemland och namn. Hon har gift sig med en dansk och heter Mathilda Malling i stället för Mathilda Kruse.
Hon har flyttat till Danmark och skriver nu herrgårdsromaner och historiska romaner.
Skyttes på Munkeboda speglar livet på en gård i Skåne. Förhållandena påminner starkt om de som rådde under Mathilda Kruses uppväxt.
Andra delen i serien om Skyttes och Stjernes är Malin Skytte. Första hälften handlar om den unga Malin Skyttes uppväxt och ungdom; hennes längtan ut i världen och förvirringen inför tre unga mäns påtagliga intresse och uppvaktning. Hon har fått en fin utbildning och håller på att utveckla sin konstnärliga begåvning i Paris när hon plötsligt drabbas av förälskelse och mister vett och sans. Henrik Stjerne friar till henne i den romantiska slottsträdgården vid Versailles. Malin Skytte inser att hon ger bort sitt innersta väsen, men vad hjälper det!
I andra delen av Malin Skytte möter vi henne som hustru till baron Henrik Stjerne på Marieholm. På åtta år har hon fött fem barn. De konstnärliga ambitionerna får stå tillbaka för familjen och hushållet.
Kusinen och väninnan Mary är skeptisk. Hon ser klart vad som händer och påpekar det också.
Doktor Elof Hellwer har varit förälskad i Malin så länge han kan minnas. Mary i sin tur älskar Elof. Under en tid är triangeldramerna två. I slutet är det ett.
Mathilda Malling är en god iakttagare och berättare ; hon har livserfarenhet och jag tycker nog att man kan känna igen en del av hennes idéer från Berta Funcke om än uttryckta på ett annat sätt och inbakade i en historia. Sexualiteten spelar stor roll både för Malin och Mary.
Kvinnans lott att ständigt få göra avkall på det som egentligen är hennes innersta önskan och vad det medför visas tydligt i Malin Skytte. Det är intressant att läsa om klädedräkt, umgängesliv, seder och bruk. Ibland associerar jag osökt till Jane Austen.
Oscar Levertin skrev på sin tid en hånfull recension som finns att läsa på Project Runeberg. Man behöver inte fästa något avseende vid den utan läsa den som ren kuriosa. Mathilda Malling lever fortfarande. Det gör knappast Oscar Levertin.
Kim Thúys senaste roman har titeln Mãn. Mãn betyder den som fått allt. Det finns inget mer att önska.
Man känner igen motiven från förra romanen Ru. Det handlar om flykt från Vietnam och exil; över flyktingläger i Thailand eller Indonesien vidare till Montreal i Kanada. Det vänliga mottagandet utesluter naturligtvis inte längtan tillbaka. Mãn är en "lyckligare" bok än Ru. Mãn kommer till Kanada som hustru till en man hon inte själv valt, men hon får en fantastisk vän, Julie, som har all den spontanitet och livsglädje som Mãn saknar. Julie uppfattar detta med matens betydelse, om dofterna som väcker minnen. I matlagningen möts öst och väst. Ingenting är omöjligt. Det blir kurser i vietnamesisk matlagning, restaurang och butik. Rörelsen växer. Under en matresa till Paris träffar Man Luc. Han slår ner som en meteor i Mãns behärskade värld. Som kvinna har Mãn fått lära sig att verka i det tysta. Hon har lärt sig dygd, försakelse och tålamod. Hon till och med andas kontrollerat.
Samtidigt som Mãns historia berättas får man också inblickar i hennes mors liv och hela landets öden. Man förstår att Mãn har en vit man som far. Hon är ljushyad och har en smal näsa något som modern är mycket stolt över.
Jag tycker mycket om Kim Thúys sparsamma sätt att berätta. Hon är poetisk och lågmäld. Kapitlen är korta och i kanten finns ett nyckelord på vietnamesiska och svenska.
Kim Thúy som själv bor i Montreal har skrivit boken på franska. Marianne Tufvesson har översatt.
Tack [sekwa] för den här översättningen!
Sicken himla tur att Ugglan&boken ställde till med en Jane Austen - utmaning!
Nu har jag äntligen kommit mig för att se några av de Jane Austen - filmer jag faktiskt äger och haft liggande länge.
Jag har sett dem alla tidigare men oftast i andra inspelningar.
Igår såg jag Northanger Abbey i en enspelning från 2007. Felicity Jones är absolut bedårande som den renhjärtade, klipska, humoristiska och fantasifulla (sådan blir man av att läsa för många romaner!) men något naiva Catherine Morland. I sällskapslivet får hon i alla fall lära sig att inte alla är att lita på. Isabella Thorpe, förlovad med Catherines bror John, och hennes bufflige bror John ställer till det för Catherine.
Som den spjuveraktige prästen Henry Tilney ser vi JJ Field. Henry Tilney är lika sympatisk som hans far och ädre bror är osympatiska. Som vanligt i Jane Austens romaner gäller det förmögenhet, börd och lämpliga äktenskap.
Här skojar Jane Austen också lite med skräckromanen. Över huvud taget tycker jag att filmen är ganska munter. De gotiska romanerna The Mysteries of Udolpho ( Ann Radcliffe; 1794) nämns ofta liksom The Monk (1796) av
Matthew Lewis. Båda omtalas som helt chockerande. De kan bara viskas om...
Det barnlösa paret Mr and Mrs Allen är vänliga och intresserar sig för Catherine Morland utan att direkt puffa henne i någon riktning. Catherines föräldrar - och särskilt då modern - är ovanligt coola vad det gäller Catherine och äktenskap. Som vanligt finns det en rad näbbiga småsyskon som kommenterar i bakgrunden. Men Henry Tilney tål att skärskådas.
Den här filmen passade jättebra att se en mörk decemberkväll ensam med kalenderljuset och katten.
Inlägg
