"Har du hunnit börja fundera på det kommande året när det gäller din
läsning och ditt bloggande? Kommer du att delta i några utmaningar,
kommer du att fokusera på ett visst tema eller kommer du att göra några
stora förändringar i ditt läsande/bloggande?"
Så löd frågan på Barnboksbloggen förra veckan så jag är riktigt sent ute. Men jag tycker att frågorna har sitt berättigande. Och jag hade inte tänkt tidigare så det fick jag göra nu. På första frågan svarar jag att jag tänker fortsätta med KOKOS utmaning att läsa de kvinnliga nobelpristagarna. Jag hoppas också att Ugglan & Boken fortsätter med sina novellutmaningar och att
Johannas deckarhörna seglar ett varv till jorden runt. Det sporrar en att läsa böcker från de mest skilda geografiska områden. LYRANS Tematrios gör att en umgås med sina lästa böcker på ett väldigt angenämt sätt. Kaosutmaningen, som C. R. M. Nilsson hållit i i år är också en väldigt trevlig och - i ordets bästa betydelse - lättsam utmaning som känns rolig och kravlös att delta i. Sedan kanske det dyker upp någon ny utmaning som jag inte kan motstå; vad vet jag?
På andra frågan svarar jag att jag tänker fortsätta som vanligt med bloggandet. Men - vad det gäller läsandet så har jag kommit fram till att jag måste ägna mig åt sådant som jag har oläst i hyllan mer. Jag har köpt ovanligt många böcker under 2016; inte minst på rean. Det innebär absolut inte att jag tänker sluta att låna böcker. Böcker blir det aldrig för mycket av.
måndag 19 december 2016
söndag 18 december 2016
En smakebit på søndag
"The scent of cinnamon, orange peel and ginger perfumed the air, with a strong undercurrent of coffee. Outside the rain was battering against the large windows of the eau-de-nil-painted exterior of Cupcake Café, tucked into a little grey stone close next to an ironmonger´s and a fenced - in tree that looked chilled and bare in the freezing afternoon. Izzy, putting out fresh chestnut- purée cupcakes decorated with tiny green leaves, took a deep breath of happiness and wondered if it was to early to start playing her Silver Bells CD. The weather had been uncharacteristically mild for much of November, but now winter was truly kicking in." Från sidorna 2 och 3 i Christmas at the Cupcake Café av Jenny Colgan. Obs! Boken är tryfferad med läckra kakrecept!
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss att varje söndag att bjuda på en smakebit av det vi just läser. En smakebit på søndag kallas uppmaningen. Fler smakebitar hittar du HÄR.
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss att varje söndag att bjuda på en smakebit av det vi just läser. En smakebit på søndag kallas uppmaningen. Fler smakebitar hittar du HÄR.
lördag 17 december 2016
Ett julmysterium
Äntligen har jag läst en novell. Eller egentligen tre. Men jag fastnade för Boxdalearvet i Mistlar och mord av P D James. Den passar på nr 20. Läs en novell som handlar om ett mord i Ugglan & Bokens läsutmaning Läs en novell II.
Gammal, skrynklig man hittar ung, fräsch varitéartist, tappar huvudet, gifter sig och är plötsligt död. Någon blir nästan hängd, men undslipper med en hårsmån. Långt senare kommer en samvetsöm släkting, som dessutom är präst, att vilja försäkra sig om att det arv han fått motta inte kommer ur oren källa. Domkyrkoprästen Hubert Boxdale råkar turligt nog vara gudfar åt polisinspektör Adam Dalgliesh, P D James huvudkaraktär i fjorton kriminalromaner. Dalgliesh är väldigt förtjust i sin gudfar och lägger ner stort arbete på att läsa handlingar och söka efter andra eventuella efterlevande. Och - minsann - efter att ha hamnat i en del återvändsgränder får han upp ett spår. Jag tycker att den här novellen är fint komponerad och slutet är långt ifrån förutsägbart. Det var dessutom trevligt att återknyta bekantskapen med den dystre Adam Dalgliesh, som jag var mycket förtjust i förr i tiden.
Gammal, skrynklig man hittar ung, fräsch varitéartist, tappar huvudet, gifter sig och är plötsligt död. Någon blir nästan hängd, men undslipper med en hårsmån. Långt senare kommer en samvetsöm släkting, som dessutom är präst, att vilja försäkra sig om att det arv han fått motta inte kommer ur oren källa. Domkyrkoprästen Hubert Boxdale råkar turligt nog vara gudfar åt polisinspektör Adam Dalgliesh, P D James huvudkaraktär i fjorton kriminalromaner. Dalgliesh är väldigt förtjust i sin gudfar och lägger ner stort arbete på att läsa handlingar och söka efter andra eventuella efterlevande. Och - minsann - efter att ha hamnat i en del återvändsgränder får han upp ett spår. Jag tycker att den här novellen är fint komponerad och slutet är långt ifrån förutsägbart. Det var dessutom trevligt att återknyta bekantskapen med den dystre Adam Dalgliesh, som jag var mycket förtjust i förr i tiden.
Etiketter:
Boxdalearvet,
Läs en novell II,
Mistlar och mord,
Novell,
P D James
fredag 16 december 2016
Tystnaden
Att vara kristen i Japan är förmodligen inte alldeles enkelt. Mindre än en procent av befolkningen bekänner sig till kristendomen. Men ännu värre var det på 1600 - talet under samuraiklanen Tokugawa. De kristna förföljdes och de missionärer, som kom till Japan, blev ofta tillfångatagna, torterade, dödade eller blev avfällingar. I Tystnaden (1966) av Shusaku Endo (1923 - 1966) skildras hur några unga portugisiska jesuitpräster åkte till Japan för att bistå de kristna bröderna efter det att en legendarisk missionär förefaller ha försvunnit. De unga prästerna är förtröstansfulla och vid gott mod. De är beredda att lida för sin tro. Men de är inte beredda på den realitet som möter dem. En av dem, Sebastião Rodriguez, skriver brev hem. Han reflekterar mycket över sin tro och över vad som kan ha hänt den framstående jesuitledaren Christóvão Ferreira. Det går rykten om att han avsvurit sig sin tro i Nagasaki. Sebastião Rodriguez möter fattiga japanska bönder och förfäras över deras usla förhållanden. Han grubblar mycket över Guds tystnad. Varför måste dessa japanska nykristna lida så? När han till slut blir tillfångatagen utsätts han för utstuderad psykisk tortyr. Shusaku Endo var själv kristen och hade fått känna av vad utanförskap ville säga. Han var Kenzaburos Oes medtävlare om Nobelpriset 1994 och många undrar varför han inte fick det. Svenska Akademiens handlingar i saken blir inte fria förrän om tjugoåtta år. Endo har mycket gott rykte bland andra författare, men inte just i Japan. Filmregissören Martin Scorsese har väntat länge på att få göra film av Tystnaden som han läst flera gånger och håller mycket högt. Endo har tagit intryck av franska författare som Francois Mauriac och Georges Bernanos och han liknas ofta vid Graham Greene. Han blev en länk mellan västerländskt och japanskt. Tystnaden är en mäktig roman som griper tag i en. Den är spännande, tankeväckande och lärorik. Tystnaden är en roman som dröjer sig kvar efter avslutad läsning. Tidigare utgåva med titeln: Tystnad, i övers. från engelska av Magnus K:son Lindberg. - Forum, 1971. Nyöversättning av Tystnaden är gjord av Eiko och Yukiko Duke. Förord: Martin Scorsese. Efterord: Aasulv Lande. Atrium förlag.
Etiketter:
1600 - talet,
Atrium,
Japansk litteratur,
Martin Scorsese,
Nagasaki,
Shusaku Endo,
Tystnaden
torsdag 15 december 2016
Kvinnliga nobelpristagare. 2
Den 4 december hörde jag en radiodokumentär, Nelly Sachs: Natten och Nobelpriset i P1. Den var mycket intressant med deltagare som översättaren Margaretha Holmqvist, som dessutom var Nelly Sachs förtrogna. Aris Fioretos, som skrivit en jättefin biografi, Flykt och förvandling, om Nelly Sachs, deltog också. En fick veta mycket om den tysk - judiska författaren som kom till Sverige 1940 som krigsflykting tillsammans med sin sjuka mor. Det var Selma Lagerlöf som hjälpte dem hit. De bodde i en etta vid Bergsundstrand 23 i Stockholm. Efter några års tystnad börjar Nelly Sachs skriva igen och 1966 får hon dela Nobelpriset i litteratur med den israeliske författaren Samuel Agnon. Motivering: "För hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde". Hennes vänskap med den franske författaren Paul Celan resulterade i en mängd brev. De led av samma paranoida föreställningar och kanske rentav triggade varandra. Trots att Nelly Sachs (1891 - 1970) var 29 år äldre än Celan kände de en speciell samhörighet. Karin Johannisson skriver om Nelly Sachs i sin bok Den sårade divan. Så småningom blev Beckomberga en tillflykt för Nelly Sachs; en plats där hon kunde känna sig trygg.
DEN FÖRSTENADE ÄNGELN
som ännu droppar av minne
från ett föregående världsallt
utan tid
vandrar på kvinnoavdelningen
i bärnstensljuset
innesluten i besöket av en stämma
från en urtid utan äppelbett
och sjunger av sanning
i morgonrodnaden -
Och de andra kammar håret i olycka
och gråter
när korparna därute
vecklar ut sin svärta till midnatt
Ur Samlade dikter. Månpocket 2001. I nyöversättning av Rolf Moberg. Förord: Gunnar D. Hansson
Läs mer om den här utmaningen hos Koko på En kattslavs dagbok
DEN FÖRSTENADE ÄNGELN
som ännu droppar av minne
från ett föregående världsallt
utan tid
vandrar på kvinnoavdelningen
i bärnstensljuset
innesluten i besöket av en stämma
från en urtid utan äppelbett
och sjunger av sanning
i morgonrodnaden -
Och de andra kammar håret i olycka
och gråter
när korparna därute
vecklar ut sin svärta till midnatt
Ur Samlade dikter. Månpocket 2001. I nyöversättning av Rolf Moberg. Förord: Gunnar D. Hansson
Läs mer om den här utmaningen hos Koko på En kattslavs dagbok
tisdag 13 december 2016
Top Ten Tuesday
The Broke and the Bookish: December 13: Top Ten Books I'm Looking Forward To For The First Half Of 2017
1. Emmi Itäranta, Minnen av vatten. Finsk författare som bor i Cambridge. Om en kuslig framtid som kanske inte ligger så långt borta. Modernista
2. Sara Stridsberg, Nelly Sachs kommer aldrig fram till havet. Tre pjäser som ger röst röst åt fångna och suveräna, besegrade och odödliga. AB
3. Lars Gustafsson, Etyder för en gammal skrivmaskin. Diktsamling. AB förlag
4. Hanna Lutz, Vildsvin. Finskfödda Hanna Lutz debuterade på danska med
Vildsvin. Den tilldrar sig i småländska Tingsryd. AB
5. Amy Liptrot: Utvägen: Dagarna på Orkney. Trettioåriga Amy Liptrot återvänder från London till fårfarmen på Orkney efter fiaskot i staden. AB
6. Yaa Gyasi, Vända hem. Om hur 1700 - talets slavhandel fick återverkningar i flera generationer framöver. Norstedts
7. Petina Gappah, Memorys bok. Memory är albino. Hon sitter fängslad i Harare, Zimbabwe, för mordet på sin far. Hon ångrar sig inte. AB
8. Jonathan Safran Foer, Här är jag. Efter elva års tystnad en ny roman. En personlig familjehistoria som tilldrar sig under tre veckor i Washington. Norstedts
9. Carl - Johan Malmberg, Var hemlig och gläds.Vandringar i William Butler Yeats poetiska världar. WW
10. Amos Oz, Judas. Om förräderi i 50 - talets Jerusalem. WW
1. Emmi Itäranta, Minnen av vatten. Finsk författare som bor i Cambridge. Om en kuslig framtid som kanske inte ligger så långt borta. Modernista
2. Sara Stridsberg, Nelly Sachs kommer aldrig fram till havet. Tre pjäser som ger röst röst åt fångna och suveräna, besegrade och odödliga. AB
3. Lars Gustafsson, Etyder för en gammal skrivmaskin. Diktsamling. AB förlag
4. Hanna Lutz, Vildsvin. Finskfödda Hanna Lutz debuterade på danska med
Vildsvin. Den tilldrar sig i småländska Tingsryd. AB
5. Amy Liptrot: Utvägen: Dagarna på Orkney. Trettioåriga Amy Liptrot återvänder från London till fårfarmen på Orkney efter fiaskot i staden. AB
6. Yaa Gyasi, Vända hem. Om hur 1700 - talets slavhandel fick återverkningar i flera generationer framöver. Norstedts
7. Petina Gappah, Memorys bok. Memory är albino. Hon sitter fängslad i Harare, Zimbabwe, för mordet på sin far. Hon ångrar sig inte. AB
8. Jonathan Safran Foer, Här är jag. Efter elva års tystnad en ny roman. En personlig familjehistoria som tilldrar sig under tre veckor i Washington. Norstedts
9. Carl - Johan Malmberg, Var hemlig och gläds.Vandringar i William Butler Yeats poetiska världar. WW
10. Amos Oz, Judas. Om förräderi i 50 - talets Jerusalem. WW
måndag 12 december 2016
Åter till Barrøy
Nu är den norske författaren Roy Jacobsen tillbaka med en uppföljare till De osynliga. Vitt hav heter den. Vi följer Ingrid Barrøy, samma huvudperson som i De osynliga. Nu är hon i 35 - årsåldern och i romanens inledning arbetar hon på en fiskfabrik men beslutar sig för att återvända till sin barndoms Barrøy, en liten ö utanför den nordnorska kusten. Det blir en arbetsam och ensam tillvaro på den avfolkade ön. Ingrid är medveten om vad ensamhet kan göra med en människa. Men - är hon då alldeles ensam? Hon förnimmer en närvaro som så småningom får sin förklaring. Året är 1944. Tyskarna finns överallt; de norska medlöparna också; människor befinner sig i fångenskap och på flykt. Ingrid tar sig an problemen eftersom de dyker upp och hon får händerna fulla med att hjälpa dem som kommer i hennes väg; främst kvinnor och barn. Ingrid är stark, orädd och finner alltid på råd. En lika dramatisk som otäck händelse gör att Ingrid hamnar på sjukhus. Hon tappar minnet och den obehagliga händelsen är nära att knäcka henne. Men så småningom kommer hon tillbaka till livet. Hon är inte ensam längre och hon behövs som aldrig förr. Tempot i Vitt hav är helt annorlunda än i De osynliga. Men de fantastiska miljöskildringarna är desamma liksom skildringen av fiskarböndernas dagliga sysslor. Författaren - född och även nu bosatt i Oslo - förefaller vara väl förtrogen både med miljö, arbetssätt och levnadsvanor. Romanen är full av vackra formuleringar och underbara metaforer. En får en känsla av att vara nära livet på Barrøy och och nära livet självt. Jag skulle inte säga nej tack till en fortsättning.Översättare: Staffan Söderblom; Norstedts förlag
Etiketter:
De osynliga,
Norstedts förlag,
Roy Jacobsen,
Staffan Söderblom,
Vitt hav
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)