Av månsken växer ingenting

Torborg Nederaas (1906 - 1987) roman från 1947, Av månsken växer ingenting,  har kommit ut i svensk nyutgåva i översättning av Cilla Naumann. På en tågstation i Oslo möts av en slump en man och en vilsen kvinna. Hon följer med honom hem och under natten och en bit in på följande dag berättar hon sin livshistoria för honom. Efter en lite trög början på romanen kommer den igång och en fastnar rejält. Kvinnan berättar om sin far som efter arbetet i gruvan hostar ut sina lungor bit för bit. Modern sliter med att bära vatten, städa och skura. Vad gör detta med en människa? Flickan är väldigt ung i berättelsens början och hopplöst förälskad i sin lärare, Johannes, som förför henne. Han utnyttjar henne vid sidan av sin förlovning med apotekarens dotter som står över flickan i rang. Flickan vill utbilda sig; hon är begåvad och tycker om att lära sig saker. Hon flyttar hemifrån, bor på ett pensionat mot städning och viss annan hjälp. Hon är mycket ensam. Mötena med Johannes får naturligtvis oönskade följder och den första aborten är ett faktum. Systern har också blivit gravid utanför äktenskapet men hon tilltvingar sig ett giftermål som inte kan resultera i annat än ett olyckligt äktenskap. Så vill inte flickan/kvinnan ha det. Kärleken till Johannes är livsvarig. Även under hennes korta äktenskap med Carl. Kvinnor som blir ensamstående mödrar har inget stöd av samhället. Tvärtom. Nederaas blir en förkämpe för fri abort, men kan också tycka att de små ofödda barnen också borde ha rätt till sina liv. Och rätt att komma någonstans där de var önskade. Av månsken växer ingenting är en mycket stark skildring som inte väjer för något eller låter kvinnan ursäkta sig. Johannes är i överläge men flickan/kvinnan vill verkligen ha honom. Arbetarrörelsen är också på gång. De strejkande arbetarna ses som socialister som förstör på arbetsplatserna. Många har det fattigt och eländigt. Men Nederaas är inte bara realist. Hon kan även skildra det poetiska. Jag kan bara instämma med det Geir Gulliksen säger i sitt förord: "Allra först vill jag bara säga: Läs den här romanen. Läs den speciellt om du är kvinna, läs den speciellt om du är man, läs den  oavsett vad du är, men speciellt om du älskar eller har älskat. Jag måste säga det här så tydligt och enkelt jag kan: Den här texten glöder, du kan bränna dig på den.” Geir Gulliksen, författare.