Litterära mord

Någonstans i Northumberland på en ensligt belägen gård (med Aga - spis och glasveranda) i närheten av Newcastle samlas ett gäng författare för att lära sig skriva spänningsromaner. Några utav dem är redan publicerade; en del är ganska lyckade andra inte.
Plötsligt är två personer i sällskapet mördade. Iscensättningen av morden är tagen ur fiktiva verk av två av de närvarande författarna.
Vera Stanhope, överviktig och kärv kriminalkommissarie, och hennes snygge yngre polisassistent Joe Ashworth har svårt att hitta något motiv. Men Vera Stanhope är mycket angelägen om att klara ut morden eftersom hennes närmaste granne är huvudmisstänkt. Så småningom nystas en ful historia upp om vuxenmobbning i förlags- och författarvärlden.
I anslutning till upplösningen begår Vera ett ödesdigert misstag som nära nog kostar henne vänskapen med Joe Ashworth för alltid.
Välskrivet och spännande i fullständigt oemotståndlig miljö. Här finns människor man fäster sig vid och andra som man avskyr. Vera Stanhope har nog lagt på sig några extra kilon, men trots det tycker jag att hon tar mindre plats än i de tidigare böckerna. Hon släpper alltmera fram Joe Ashworth och han vågar ta egna initiativ och ifrågasätta. Ibland går det bra; ibland inte...
Ann Cleeves är född i Northumberland så hon är väl förtrogen med miljön. Hon har bland annat arbetat på kvinnojourer och i sjöräddningen.

Vera Stanhope - romanerna:

• The Crow Trap (1999)
• Telling Tales (2005)
• Hidden Depths (2007), sv. Dolda djup (2011)
• Silent Voices (2011), sv. Döda talar inte" (2012)
• The Glass Room (2012), sv. Glasverandan 2013

Mordiskt nyår i Hagfors

Med senaste Books & Dreams följde en liten Månpocket, Flickan med snö i håret av Ninni Schulman.Hon är journalist och författare och detta är hennes debutroman från 2010.
Idén fick Ninni Schulman sedan hon yrkesmässigt kommit i kontakt med trafficking.
Två mycket unga flickor hittas döda i trakterna kring Hagfors i Värmland. Det är vinter, mycket snö och väldigt kallt. Den ena flickan verkar inte vara saknad av någon; den andra har föräldrar som anmäler hennes försvinnande ganska tidigt.
Den underbemannade polisen arbetar för högtryck och journalisten Magdalena Hansson på Värmlandsbladet följer fallet med (irriterande, skulle polisen säga) stort intresse. Men hon visar sig vara orädd intill dumdristighet och har bra förslag.
Magdalena har flyttat till Värmland från Stockholm för att erbjuda sin son, Nils, en bättre uppväxtmiljö. Ludvig, Magdalenas frånskilde man, har synpunkter på flytten.
Polisan Petra Wilander har lovat familjen på heder och samvete att trappa ner på arbetet. Men fallet med de döda unga flickorna jagar både Magdalena och Petra vidare.
Så småningom visar det sig att i de små idylliska samhällena i trakterna av Hagfors döljer sig avgrunder av mänsklig - eller snarare omänsklig - ondska. Inte alla är de gemytliga grannar de verkat vara. Det är faktiskt riktigt spännande. Jag misstänkte flera personer, men inte den det till slut visade sig vara. Det är välskrivet och spännande och när jag väl vant mig vid det grådaskiga papperet och den fjuttiga stilsorten forcerades läsningen snabbt.
Nu köar jag på biblioteket för Ninni Schulmans roman nr två, Pojken som slutade gråta från 2012 och bok nr tre som just kommit ut, Svara mig om du kan, 2013. Jag är nr 40 i kön...
Lite kul att läsa en bok som jag nog aldrig läst om jag inte hade fått den på köpet...

Sommar på Öland

Sympatiske Johan Theorin har nu fullbordat sin Ölandskvartett. Den började med Skumtimmen 2007, tätt följd av Nattfåk 2008 och Blodläge 2010. Den sista delen heter Rörgast kom ut i oktober. 

Jag gillar titlarna och miljöbeskrivningen, Gerlof Davidsson och folksagorna. 

I Rörgast är hämnd huvudmotivet. 

Aron Fredh, som lämnat Öland som trettonåring tillsammans med sin styvfar, återkommer för att utkräva hämnd på den rika familjen Kloss som sysslar med skumraskaffärer, exploaterar Öland och har förorsakat Aron och hans anhöriga mycket ont. Aron och Gerlof Davidsson känner varandra sedan gammalt och är båda nu en bit över åttio. Gerlof börjar som vanligt företa egna undersökningar av en del mystiska händelser och anar snart sammanhangen. Unge Jonas Kloss skiljer sig positivt från den övriga familjen. Han tillbringar sommaren på ön och arbetar åt sin farbror och faster. Jonas är en god iakttagare och reflekterar över vad han ser. Han och David Gerlofsson finner varandra.

Som vanligt hos Theorin förekommer övernaturliga element, men i Rörgast är de något nedtonade. Tidsplanen växlar liksom perspektiven. 

Av de fyra delarna i romansviten tyckte jag bäst om Nattfåk. 

Nominerad till Glasnyckeln

Helaren är en riktigt otäck dystopi och kriminalroman skriven av Antti Tuomainen f. 1971. Detta är hans tredje roman och den första som översatts till svenska (av Marjut Hökfelt).
Tuominen arbetar nu på sin fjärde roman.
Boken är utgiven på Forum.
Helaren tilldrar sig i ett framtida Helsingfors. En miljökatastrof förorsakar ideliga översvämningar; det regnar hela tiden; elen är urkopplad i många hus och man har en känsla av att det är mörkt mest hela tiden. På gatan råder öppet våld. Polisen är tämligen maktlös, men det växer upp privata vaktbolag som erbjuder skydd. Det blossar upp eldar här och var - oskyldiga eldar för matlagning men också eldar som hör samman med död och förstörelse.
Antti Tuominen lyckas väldigt bra med den dova, mörka hotande stämningen. Helsingfors känns väldigt närvarande. Poeten Tapani söker sin försvunna hustru, journalisten Johanna, och genomsöker Helsingfors alla stadsdelar och gator. Johanna har kommit en seriemördare, som går under namnet Helaren, på spåren och kommit alltför nära farliga krafter i undre världen. 
Ingen prioriterar sökandet efter Johanna, varken polisen eller hennes arbetsgivare. Tapani förstår att han måste göra det själv. Och han lyckas riktigt bra. Men - han upptäcker också att han kanske inte känner sin Johanna så väl.
Antti Tuominens språk är vackert. Helaren är en annorlunda kriminalroman som slutar överraskande.
Dansken Erik Valeur fick Glasnyckeln 2012 för bästa nordiska kriminalroman för Det syvende barn.
Arne Dahl deltog med Viskleken i tävlingen om Glasnyckeln.

Solstorm

Åsa Larssons första kriminalroman med Rebecka Martinsson i huvudrollen har titeln Solstorm.

Jag har sett filmen med Isabella Scorupco som Rebecka Martinsson.
Först blev jag besviken. Det var inte så jag tänkt mig henne, men efter hand tyckte jag ändå att hon passade riktigt bra som den envisa, orädda juristen från Stockholm som anses vara en förrädare och avhoppare av den religiösa församling som hon tillhört, missbrukats av och spottats ut av.

De extatiska församlingsmötena är riktigt obehagliga och för tankarna till andra stora möten av typen masspsykos. Mikael Persbrandt spelar ungdomsledaren som får ungdomarna med sig, särskilt flickorna som får särbehandling.  Krister Henriksson har en obehaglig roll som frusen familjefar.

Susanne Reuter är hans grå hustruskugga som vet att hålla sig steget bakom.

Deras unge son är församlingsledaren Viktor Strandgård, som hittas mördad. Rebecka har kallats till Kiruna av hans syster som anklagas för mordet och är rädd att hon ska mista vårdnaden om sina barn..

Det är kallt och gnistrande vitt och ljusen från  Kiruna lyser upp den svarta natten. Det är oerhört vackert filmat.

Farmors hus som Rebecka bor i ligger inte riktigt som jag trodde.
Men Polisinspektör Anna - Maria Mella som spelas av Lena B. Eriksson är exakt som jag föreställt mig henne.

Jag kommer nog att läsa boken också för jag tycker att det finns luckor i filmen, t. ex. är det något med Rebecka och Viktors föräldrar som inte stämmer riktigt.

Lyckad återträff

Äntligen blev det min tur att läsa Till offer åt Molok av Åsa Larsson!

Och jag blev inte besviken. Det är spännande och välskrivet och Åsa Larsson är duktig på de tunna psykologiska trådarna. Och miljön - Kiruna med omnejd; snön, kylan, avstånden mellan husen - som hon skildrar så hemvant. De starka kvinnorna är fler än de starka männen. Den arme (osympatiske) kammaråklagaren Carl von Post har ett elände med den populära åklagaren Rebecka Martinsson, den ettriga polisen Anna - Maria Mella och den resliga polisinspektören från Umeå klädd i linne lager på lager och det grå håret uppsatt med en pinne. De kommer honom att känna behov av syrgas, betablockerare och morfin. Honom är det riktigt synd om.

Det är något gammaltestamentligt över Till offer åt Molok.  Molok nämns i tredje Moseboken som en ond kraft som kräver barnaoffer. Men den som offrar sitt barn  kan å andra sidan förvänta sig ett gruvligt straff.

Och det handlar verkligen om fädernas missgärningar som straffar sig i kommande generationer som det står om i andra Mosebok.

Till offer åt Molok utspelas på två tidsplan - ett med början 1914 med berättelsen om lärarinnan Elina Pettersson, gruvdisponenten Hjalmar Lundbohm och ondskan själv,  övergruvfogden Fasth.

Det andra tidsplanet är nutid. Tidsmarkörerna är många och stämningsskapande.

Hjalmar Lundbohm är en verklig person, men historien med Elina är uppdiktad.

Leif Silbersky kallas in för att försvara en våldsamt utlevande kvinna, som misstänks för mord.

När berättelsen tar sin början är det höst i markerna. Snorvalpen (schäfer) väcker Rebecca Martinsson en tidig söndagsmorgon medan blandrastiken Vera håller omgivningen på en  armlängds avstånd.

Hundarna är alltid betydelsefulla i Åsa Larssons berättelser och skildras kärleksfullt.
Detta är den femte boken i serien om Rebecka Martinsson. Förmodligen kommer det flera. För man måste ju få veta hur det går för Rebecka och pojkvännen Måns, som sitter i Stockholm på en fashonabel advokatbyrå och hatar Kiruna. 
Rebecca å sin sida älskar Kiruna och eventuellt också polisen och hundföraren Krister Eriksson...

Blacklands

Mörk jord är Belinda Bauers debutroman från 2011 som hon fick The Gold Dagger för. 
Blacklands är originaltiteln.

Den var inte tänkt som kriminalroman från början utan skulle handla om en pojke och hans mormor. Och 12 - årige Steven Lamb har en mormor. En dyster mormor med käpp. Han har också en mamma och en lillebror. En skugga vilar över den lilla familjen. Stevens morbror Billy Peters försvann spårlöst för 18 år sedan. Alla misstänker massmördaren Arnold Avery som sitter i Longmoorfängelset på Dartmoorheden.

Steven beslutar sig för att gräva (bokstavligen och bildligen) fram sanningen. Han inleder en egendomlig brevväxling med Avery, som vädrar morgonluft.

Sedan är bollen satt i rullning. Och det går snabbare och snabbare mot den otäcka upplösningen. Belinda Bauer har skrivit en riktigt otäck roman. Den lilla inskränkta byn Shipcott på Exmoorheden känner jag igen från Skuggsida,Belinda Bauers andra roman som jag läste först.
Vad skulle engelsmännen ta sig till utan sina hedar? Det blir en speciell stämning när handlingen förläggs till hedar med doftande ljung, ärttörne, mjuka kullar och dalar. Eller piskande regn, blåst och tjocka dimmor. 
I september kommer Belinda Bauers tredje bok på svenska 
Ni älskar dem inte.