När Larja kommer hem till till Olnets i Karelen efter att ha varit på lärarläger i Finland är hennes föräldrar bortförda österut. Tiderna är osäkra i gränstrakterna. Larjas pojkvän Misa sedan länge strider på den ryska sidan. Tuomas är hennes fiende, men det hjälper inte. De dras oemotståndligt till varandra. Liina, Misas barska mor, vill gärna bestämma över sin svärdotter in spe. Romanen, Jag ger mina tårar av Merja Mäki, handlar om de oroliga åren 1942 - 1944, alltså under fortsättningskriget som följde på finska vinterkriget. Vi följer folket på hemmafronten i Karelen; i gränstrakterna mellan Finland och Ryssland. Vem är med vem; finns det någon som går att lita på? Vem har angivit Larjas föräldrar? Larja har sin yngre syster Pola att ta hand om. Hon har fått ett barn med en solat som överger både henne och barnet. Larjas buabo, farmor, är döende. Hon är byns gråterska och sjunger folk ut ur livet och även vid bröllop. Hon ser att Larja kommer att efterträda henne. Larja har gåvan. Berättelsen innehåller många fina djur- och naturskildringar. Fåglar förekommer ofta. Jag ger mina tårar är en fristående fortsättning på Innan fåglarna vänder åter. Och det ska komma en del till så nu får jag vän ta igen. Jag gillar Merja Mäkis romaner. De handlar om vanliga människor i pressade situationer; vänskap, kärlek, svek. Och liv och död, förstås.
Titel: Jag ger mina tårar
Författare: Merja Mäki
Översättare: Mattias Huss
Förlag: Historiska Media
Antal sidor: 398
Inlägg
