Hildur

Nu har jag läst en hel deckare. Det var en stund sedan. Hildur av Satu Rämö. Riktigt bra är den. Jag gillar Hildur och hennes medarbetare, Jakob Johanson från Finland, som gör praktik som kriminalassistent på Island. Lite tveksam är jag dock till hans stickning. Det går alldeles för lätt med de avancerade stickmönster på islandströjor som han väljer. Och jag tror inte riktigt på att han skulle halat upp sin stickning när den arrogante Jónas från Reykjavik kom och blandade sig i polisarbetet. Hildur bär på en stor sorg som inte blir minskar med tiden. Och det kommer mera. Henne sätt att koppla av är brädsurfing. Kampen med de kalla vågorna skänker vila i sinnet. Det sker en serie mord på Island som i förstone förbryllar, men till slut visar sig hänga ihop och till och med gå bakåt i tiden.  Då och då mullrar det dovt i bakgrunden; obehagligt och olycksbådande. Isländska sedvänjor, trosföreställningar och talesätt förhöjer läsningen. Det känns äkta. Jag vill gärna tro att det är det också.  Satu Rämö föddes i Finland 1980. 2007 flyttade hon till Island och började skriva resehandböcker och fortsatte sedan med deckare. Jag kommer nog att fortsätta med den här serien som hittills fått fem delar. Rosa & Björk är titeln på del 2; Jakob del 3; Rakel 4 och slutligen Tinna del 5.

En smakebit på søndag

"Ibland växte tidningens bilaga med minnesrunor till hela tjugo sidor, eftersom alla minnesrunor publicerades - också alstren med svaga litterära förtjänster. Döden var mäktigare än grammatiken. I minnesrunorna stod isländskhetens kärna klar: varje människas liv var värt att berättas, och varje berättelse var viktig. Man hade berättat sägner om de boende på ön ända sedan den befolkades på 800 - talet. Ur de första vikingaäventyren föddes de isländska sagorna, kronjuvelerna i den medeltida europeiska litteraturen."

Ur Hildur av Satu Rämö