" Den unga drottningen (Margareta) bidade med handen hårt mot hjärtat, när hennes allra käraste trädde in. Hon skulle ha flugit i hans famn vid minsta glimt i hans öga; men han såg henne icke först. Och när han äntligen hälsade, tycktes hjärta och tankar fjärran. Han var icke den käcke och härlige junker, hon sett i nattens vakna drömmar. Han vände icke segrande hem att värna om sitt viv. Han hade blivit tio år äldre och tyngre så till kropp som själ. Det ljusa skägget var strävt och vått, ögonen trötta och sorgsna. - Du tror, kung Håkon - tänkte hon trotsigt - att din drottning ännu är ett barn med föga klokskap i sitt huvud. Du gitter därför knappt tala med henne, än mindre förtro henne vad du bär på hjärtat. Men nu vill jag att du först ska se mig. Sen vill jag att du ska dansa med mig. Sen vill jag att du ska tala med mig, och slutligen att du skall förstå vilken klok liten fru Gud givit dig, och vad allt du själv skulle kunna uträtta, om du gitte spörja henne till råds!"
Ur Drottning Margareta. Valdemar Danekonungs dotter av Axel Lundegård
Inlägg
