"Hon är irriterande vacker. Lång och vitklädd i kontrast mot den skara, mestadels dammigt svartklädda personer, som beskådar henne. En skönhet av det slag som tycks sväva en bit över alla andra. Gudomligt upphöjd genom sitt utseende. sitt sätt att tala, röra sig, gestikulera och - det måste i rättvisans namn påpekas - det faktum att hon rent fysiskt faktiskt befinner sig en meter högre upp än sina åskådare. Karen betraktar kvinnan på den lilla scenen i andra änden av lokalen och förbannar att hon över huvud taget kommit hit. - Du kan väl komma förbi studion, hade Leo sagt Vi ska fira att vi äntligen är klara. Han hade låtit glad, nästan lite andfådd i telefonen i förmiddags. - Så får du träffa henne också, hade Leo sagt. Någon förklaring till vem han menade hade inte behövts."Från sidan 9 i Mellan djävulen och havet av Maria Adolfsson. Doggerlandserien 3
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers förstås. Fler smakebitar HÄR evt.
Inlägg
