"Det var antagligen alldeles i början av 1970 - talet som Ásta lades in på en psykavdelning i utkanten av Wien efter ett misslyckat självmordsförsök. Misslyckat? Är det rättvist att använda ett sådant ord? Som om det vore negativt, ett underkännande, och den människa misslyckad som inte lyckas ta sitt eget liv? Hon hade svalt en stor mängd värktabletter. I och för sig är det ju oerhört logiskt att ta många ifall livet gör väldigt ont. Men hon litade inte på tabletterna och hade därför köpt ett rep också för säkerhets skull. Emellertid var det som förgjort att få till knuten. Ásta hade tummen mitt i handen och var dessutom så pass lullig av tabletter, billigt rödvin och illamående att det verkade som att hon aldrig skulle lyckas få fast repet runt takbjälken. Hon kräktes, snavade över en pall. När repet till slut var på plats, snaran låg runt halsen och det var fritt fram att dö, då hade paret som Ásta var inneboende hos märkt av oväsendet." Från sidan 17 i Ásta av Jon Kalman Stefansson. Weyler förlag 2018.
I översättning av John Swedenmark.
En smakebit på söndag är en läsutmaning där vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som har hand om utmaningen.Fler smakebitar HÄR
Visar inlägg med etikett Asta. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Asta. Visa alla inlägg
söndag 30 september 2018
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)