Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 43
"Baysazid fick aldrig veta hur det gick till när han som liten pojke lämnades ensam på Rawalpindis gator. Han mindes snarare krafter än människor, en folkmassa, en hand, en hand som försvann. Men i början av femtiotalet var basarerna inte särskilt välbesökta, och Rawalpindi var en tillräckligt liten stad för att en pojke skulle bli hittad om han gick vilse. Det var en bitter dag när han flera år senare accepterade att handen kanske aldrig hade funnits, att inga desperata föräldrar hade letat efter honom i myllret. Att han kanske inte hade gått vilse utan blivit övergiven."Ur Det är här ormen lever av Daniyal Mueenuddin i översättning av Annika Sundberg.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar