Lotta Lundbergs roman Timme noll
tillägnas Cordelia Edvardsson.Förhållandet mor/dotter i berättelsen om
Hedwig Lohmann i Berlin 1945 kan påminna om Cordelia Edvardssons och
hennes mors, författaren Elisabeth Langgässers, upplevelser under
kriget. Flickan, som dottern kallas i Lundbergs berättelse, lämnas iväg
för att modern skulle få ägna sig åt sitt skrivande. Hedwig är övertygad
om att Gud ska hjälpa dottern att överleva. Den andra huvudpersonen i
Timme noll är den unga flickan Isa, som går hos en psykoterapeut för att
få rätsida på sitt liv och finna sin identitet. Hennes föräldrar har
inte sitt fokus på dottern. Isas terapeut heter Ingrid och hon är gift
med en präst. Vi är nu i Uppsala under tidigt 1980 - tal. Ingrid är den
tredje huvudpersonen i boken. Hennes man Karl Erik har fått Parkinsons
sjukdom och måste söka sig till ett mindre krävande pastorat. Det
betyder att Ingrid avslutar sitt yrkesarbete för att följa med sin man
till Blidholmen. Det gnisslar i äktenskapet och Ingrid sliter i
förtöjningarna. Det är lätta att bli upprörd å Ingrid vägnar. Maken
förälskar sig i en ung författare, men kan man lämna en sjuk man? Alla
tre berättelserna ställer frågor om skuld och hur man tar sig ur sitt
livs ruin? Jag har redan bestämt att jag ska läsa boken en gång till för att kunna skala bort de yttre händelserna och koncentrera mig på författarens andemening. Det var lätt att läsa för fort. En ville veta hur de olika berättelserna skulle sluta.
Sveriges Radios romanpris 2015. Motiveringen:
”För
att hon med obetvinglig briljans i språk och form skildrat sökandet
efter inre kall, yttre spelregler och gränslös kärlek. Årets
romanpristagare har blottat den djupa klyftan mellan vem man är och vem
man skulle vilja vara. Cirkeln är sluten, hon är i mål.”
Intressant.
SvaraRaderaja, den är intressant. men plötsligt fattar inte maskinen att jag säger att texten ska vara normal!
SvaraRaderaJa, den är så bra! Har också tänkt att jag ska läsa om, tror att en omläsning skulle ge en helt annan upplevelse.
SvaraRaderaja, jag hade den bestämda känslan att handlingen skymde en del
Radera