onsdag 23 december 2015

Julkalenderbloggstafett

Dan före dan. Klockan har slagit 17 och det är min tur att lämna ett bidrag till Julkalenderbloggstafetten 2015 som anordnas av Sofies bokblogg. Och jag begagnar mig av tillfället till att slå ett slag för en riktigt bra bok jag läst 2015 och som jag tycker blivit förbisedd. Blodsbunden av Augustin Erba är en roman på självbiografisk grund. Det är en rörande skildring av en uppväxt i Fisksätra i en lika ovanlig som dysfunktionell familj. Modern är ättling i rakt nedstigande led till kejsaren Frans Josef av Österrike. Fadern är biokemist ifrån Egypten. Modern är katolik och fadern kopt. Ingen känner familjen eller vet något om deras bakgrund. Amadeus, äldste sonen, berättar. Han tvingas tidigt ta ett stort ansvar för två yngre syskon. Och när fadern dör är det han som sköter begravning och bouppteckning. Fadern hade ett våldsamt temperament. Den enda gången han ägnade sonen någon uppmärksamhet var när han gav honom matematiska problem att lösa och örfilade upp honom ordentligt när han miss-
lyckades. Modern led ständigt av migrän och stängde in sig på sitt rum med kalla, våta handdukar på pannan. Den enda som lyser upp av att se Amadeus är hans älskade mormor. Schäfern Felix betyder mycket för barnen som aldrig får några kramar eller andra ömhetsbetygelser av sina föräldrar. Amadeus placeras i Franska skolan och blir snart slagpåse åt alla. Han har lärt sig tidigt att det finns hjälp av olika slag att hämta i böcker. Nu läser han på i Sunzi, Om krigskonsten och inväntar lämpligt tillfälle att oskadliggöra sin värsta plågoande. Blodsbunden berättas på två tidsplan; ett under uppväxten och ett där Amadeus som vuxen brottas med sin egen rädsla för att bilda familj och bli pappa. Tänk, om han blir våldsam som fadern? Det hela berättas stillsamt och med svart humor. Och då och då blir en överrumplad av en mening som bränner som eld och får ögonen att tåras. Amadeus försjunker aldrig i någon självömkan hur eländiga omständigheterna än är. Samhällskritiken ingår organiskt i själva berättelsen. Barnens utsatthet är lika upprörande som deras lojalitet med föräldrarna är häpnadsväckande. Obegripligt att Blodbunden inte ens blev nominerad till Augustpriset! Albert Bonniers förlag.

Tidigare idag kunde en läsa ett inlägg hos Hannah, Draw, read and take photo
Imorgon återkommer Sofies bokblogg och knyter ihop säcken!

9 kommentarer:

  1. Oj, det verkar som en komplicerad handling, alltså på det sättet att det är mycket som händer vilket bygger upp intriger. Verkar spännande, jag har inte hört talas om den innan.
    Tack för ditt inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, det händer mycket, men en har inte svårt att hänga med. nej, det är just det att den inte fått berättigad uppmärksamhet

      Radera
  2. Blodsbunden låter spännande!

    Önskar dig en fin julhelg!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. den är gripande, helt enkelt! tack! och detsamma!

      Radera