Skenbart förspillda dagar

Klara Johanson (1875 - 1948) var en tuff kvinna som föddes i Halmstad och dog i Stockholm. Hon blev fil. kand. 1897 och verkade sedan som litteraturkritiker, essäist, recensent och författare. Hon älskade alldeles speciellt Goethe, särskilt den unge Werthers lidande, men även Emily Dickinson
och Søren Kierkegaard stod högt i kurs.
Klara Johanson var lesbisk och inledde under studietiden ett förhållande med Lydia Wahlström. De förblev vänner genom livet. Ellen Kleman blev senare den fasta punkten i Klara Johansons liv. Det hindrade inte att hon inledde en förbindelse med konstnärinnan Sigrid Fridman, vars skulptur av KJ kan ses på Nationalmuseum.
Humor, intelligens och stilsäkerhet är utmärkande för Klara Johanson , som mycket väl tål att läsas än.
ellerströms har nu publicerat Klara Johanson, Skenbart förspillda dagar. Aforismer och dagboksanteckningar. Nr 6 i serien elementa.
Urval och kommentarer: Jonas Ellerström. Inledning: Anna Bohlin.

Ett par exempel: "Helig" är ett fett ord. Man borde aldrig ta det i mun utan senap

Att skriva om diktare är ju dock en malplacerad beskäftighet. Har de inte uttryckt sig? Vilken impertinens då att komma lufsande bakefter och försöka uttrycka dem en gång till!

Vem skulle passa bättre att skriva Klara Johansons biografi än Carina Burman?