tisdag 21 september 2010

UTRENSNINGEN som kom av sig.


Tänkte att jag skulle rensa upp lite bland gamla föreläsningsanteckningar. Tänkte jag. Och satte beskäftigt igång. Sedan blev det naturligtvis inte mer. Jag började läsa. Och läsa.
Finns det något jag inte ska rensa ut så är det mina anteckningar från föreläsningar och seminarier i litteraturvetenskap!
Bland annat hittade jag:
Sonetter till Hélène av Pierre Ronsard. I översättning av Emil Zilliacus

En gång när brasan sprakar, kvällen lider,
Ni spinner, nystar, ålderstyngd och grå,
och nynnar mina vers och säger så:
"Ronsard besjöng mig i min skönhets tider".

Och tjänarinnan, som av trötthet dignar
och blundar till med sländan i sin famn,
hon spritter upp vid ljudet av mitt namn
och prisande Er lycka hon välsignar.

Ty jag ska vara död, ett multnat stoft,
en skugga irrande i myrtendoft,
och Ni vid härdens glöd en gammal kvinna,

som tänker trist på svunnen ungdomsvår,
sin stolthet ångrande och tomma år.
Bryt livets rosor i den stund de brinna!

3 kommentarer:

  1. Jag känner precis likadant- jag har inte läst så mycket litteraturhistoria (bara ett betyg) men de anteckningar jag har de kan jag inte med att kasta. Dikten av Pierre Ronsard ... åh, säger jag bara.

    SvaraRadera
  2. Ingrid: Jag tror inte att dikten gjorde samma intryck då som nu. Jag läser vidare i mina anteckningar.

    SvaraRadera