tisdag 31 juli 2018

Eileen

Ottessa Moshfegh har skrivit den uppmärksammade debutroman, Eileen. Innan dess skrev hon noveller som publicerades i flera stora dagstidningar i USA. Eileen växer upp i ett dysfunktionellt hem. Mamma och pappa dricker, barnen får ingen matsäck till skolan, julen firas knappt eller inte alls. Eileen har inga vänner. Hon anser själv att hon är både ful och otrevlig. Ingen gör något för att ta henne ur den villfarelsen. Tvärtom. Fadern är avdankad polis. Efter moderns död får han dricka ensam. Eileens syster Joanie flyr hemmet så fort hon kan och hör sällan av sig. Eileen arbetar på en fångvårdsanstalten Moorehead för unga pojkar som begått grova brott. Hon kör en gammal livsfarlig Dodge som nästan kostar henne livet. Eileen längtar bort, men hennes hatkärlek till fadern gör att hon känner ett visst ansvar. Till anstalten kommer så en ny kurator, Rebecca. Hon är vacker, frigjord och helt suverän. Eileen tappar koncepterna totalt. Och Rebecca tyr sig till Eileen, som inte vet till sig av lycka. I ett nafs försvinner hennes ensidiga förälskelse i fångvaktaren Randy. Många gånger har jag lust att stryka under bistert formulerade livserfarenheter i romanen. En kan bli orolig för Eileen. Hon är ensam både hemma och i arbetet och lever farligt. Hon betraktar de intagna och lär sig en del om manligt beteende. Inget görs för deras rehabilitering. Det är straff som gäller. Den nya kuratorn tror mer på vedergällning... Hela romanen tar en brutal vändning. Som läsare blir en totalt överrumplad. I likhet med Eileen för övrigt. Eileen är en kärvt och kärnfullt berättad historia som också innehåller humor. Eileen är i sjuttioårsåldern när hon erinrar sig sina upplevelser under sextiotalet. Frågan är vad som gör människor till det de är. Eileen är en överlevare, men hur många är det. Jag skulle velat veta mera om Rebecca. Och hur gick det för Leonard Polk, den unge fången, vars föräldrar borde suttit inom lås och bom? Modernista 2018. Övers.: Alva Dahl

måndag 30 juli 2018

Pocketbokens dag

Idag är det pocketbokens dag. Det brukar sägas att det var Penguin Books som var först med pocketböcker, men det stämmer visst  inte. Läs vidare HÄR! Pocketboken ska ha tillkommit under tidigt 1800-tal, och formatet blev snabbt populärt i Europa och USA. Namnet kommer från engelskans ord för ficka, något som syftar på bokens A5-storlek – ungefär så stort att det får plats i en vanlig ficka! Så praktiskt att alltid kunna ha med sig en pocketbok. Och så härligt att många av klassikerna finns tillgängliga i pocket. Omslagen är ofta fina och hållbarheten har ökat. För det mesta är stilen helt möjlig att läsa men det finns fortfarande undantag. Många tycker att den bundna boken är finare, men jag tycker att innehållet är det viktiga.

lördag 28 juli 2018

En smakebit på søndag

"I juli är det omöjligt, till och med itt i natten att andas in luften i Atlas Pickle Plant. Man måste suga in den. Lukten är så skarp och kraftig att den får håren i näsan att resa sig, och det känns som om lungorna blir lika genomdränkta som ens vita tennisskor - snörena blir gröna och luktar fränt av att släpas omkring i pölarna av ättikslag. Klockan var tre på morgonen och det hade varit en hård natt för Baby och mig. Alfred Lynn Tucker - ett fläskberg med illrött hår, glasögon och lortiga gravstenar till tänder, ett fläskberg som oturligt nog basade över oss - hade hackat på oss hela natten. Inte för att han inte hackade på oss nästan alla andra nätter också. Fast det var värre än vanligt den här natten. När vi gick på skiftet klockan elva lät han oss börja med att spruta ättikslag i burkar fulla med saltgurkor som trillade förbi på ett löpande band. Lagen kom ut ur en gammal svart gummislang som var ansluten till en trätunna och hade en grej med ett munstycke ungefär som på en trädgårdsslang."
Ftån sidan 7 i Cherrys värld av Norris Church Mailer. Natur&Kultur 2000. Övers.: Leif Janzon .
En smakebit på søndag drivs av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. En enda regel gäller: No spoilers! Fler smakebitar HÄR.

Helgfrågan v. 30

Mias bokhörna kör en sommaredition av Helgfrågan. Hon vill veta vad vi läser varje vecka. Bonusfrågan gäller restips. Detta gäller till och med v. 31.

Läsningen först:
Magersfontein, O Magersfontein! av Etienne Leroux
Anils skugga av Michael Ondaatje
Anna Karenina av Anton Tjechov

Restips:
Ale Stenar i Kåseberga

Ales Stenar

Där kusten stupar mellan hav och himmel
har Ale rest ett jätteskepp av stenar,
skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel
med blockens mörka stillhet sig förenar,
en saga lagd i lönn
vid brus av Östersjön,
som ensam vet, vad minnesmärket menar.


I sluten ordning dessa gråa hopar
stå vakt från hedenhös; och folket säger
att backen spökar – att den gnyr och ropar
i senhöstmörkret som ett krigiskt läger.
Ty mitt i bondens jord
har Ale gått ombord
på dödens skepp, det sista som han äger.

__ __
De två första stroferna ur Anders Österlings dikt ifrån 1933 

Det är väldigt fint att ströva omkring ibland stenarna och känna en fläkt av urtid. Stranden nedanför är också fin och när en blivit trött och hungrig kan en köpa stekt sillflundra med potatismos vid Buhres på Kivik, eller kanske rentav i restaurangen. Ett besök i affären rekommenderas. Där finns allt i fiskväg- färskt eller rökt -  olika inläggningar och såser ; sallader och skaldjur; ost och kex.

torsdag 26 juli 2018

Stanna hos mig

Piratförlaget
Ayòbámi Adébáyòs debutroman, Stanna hos mig, har väckt uppmärksamhet världen över. AA är tjugonio år och kommer ifrån Nigeria. Romanen tilldrar sig också i 80 - talets politiskt oroliga Nigeria och skildrar ett ungt välbärgat par, Yejide och Akin, som träffats på universitetet i Lagos och blivit blixtförälskade. Efter fyra år som gifta börjar respektive släkter bli otåliga. Varför blir det inga barn? Akins mor har diverse ålderdomliga och vidskepliga recept på hur en kvinna ska bli gravid. Yejides styvmödrar har redan klassat ut henne som kvinna och människa. Hon förorsakade sin anlösa mors död med sitt stora huvud. Den enda som stod på hennes sida var fadern, även om han också ständigt påminde henne om orsaken till hustruns/moderns för tidiga bortgång.  Jag tycker att Yejide är otroligt stark som inte går under av omgivningens tryck. Någon gång ger hon efter för vidskepelsen, men hon ångrar sig genast. Så småningom uppdagar hon att hon blivit förd bakom ljuset redan ifrån början. När svärmor tvingat sonen att ta sig en andra hustru - som han visserligen inte alls vill ha och som han absolut inte vill ha i huset - får Yejides kärlek en knäck eftersom allt gjorts upp utan hennes vetskap. Hennes affärsverksamhet går lysande. Redan under studietiden hade hon gjort sig känd för sina konstfärdigt gjorda flätor. I Stanna hos mig möter vidskepelsen vetenskapen; traditionen moderniteten; patriarkatet den nya kvinnan. Klasskillnaderna är uppenbara. Romanen bjuder på en rad överraskande vändningar och jag läste med stort intresse. Sympatin ligger hos Yejide, men ibland kan jag även förstå Akin. Hans kärlek till Yejide är absolut; det måste en ge honom. Han sätter sig till och med upp emot sin allsmäktiga fru moder för hennes skull. Vad det gäller barnen är det han som vägrar att ge upp hoppet medan Yejide anser slaget förlorat och handlar därefter. Den sista meningen innehåller mycket mera än det kan förefalla. Jag har helt uteslutit mycket av dramatiken i romanen för att inte förstöra för någon. Piratförlaget 2018. Översättning: Erik MacQueen.
Påfallande många kända författare kommer ifrån Nigeria; Chimamanda Adichie Ngosi, Sefi Atta, Soyinka, Helen Oyeyemi, Ben Okri, Teju Cole och Chigozie Obioma för att ta några.

tisdag 24 juli 2018

The Woman in the Window

Anna Fox är barnpsykolog. Hon lider av posttraumatiskt syndrom och agorafobi. Hon går inte utanför hemmets väggar;  håller sig för sig själv, tar sina många mediciner lite hur som helst och när som helst. Allt sköljs ner med sprit. Anna spionerar på sina grannar och hon fotograferar. Och det är hemska saker hon får bevittna, men vem tror på en kvinna som knaprar starka mediciner och dricker för mycket. Ibland blir en upprörd på hennes vägnar. Andra gånger tvivlar man på henne. Men här Anna litar konstigt nog helt på sig själv i det här avseendet.  För att få tiden att gå ser hon massor av klassiska svartvita filmer; gärna Hitchcockfilmer. Svartvita filmer var ett intresse Anna och hennes man hade gemensamt. Dessutom bedriver hon en slags terapi på nätet för vuxna personer. Gamla Lizzie månar hon särskilt om. Kvinnan i fönstret av AJ Finn kan till en början påminna om Kvinnan på tåget av Paula Hawkins men själva upplösningen är bättre i Hawkins bok. Kvinnan i fönstret är i långa stycken väldigt spännande och bjuder på många överraskningsmoment, men i mitt tycket blir slutet lite väl kaotiskt och invecklat. På samma gång som berättelsen krånglar till sig börjar Anna återhämta sig. Det kommer bokstavligen och bildligen att gälla livet för henne och då handlar hon efter sin överlevnadsinstinkt. Då vet hon i alla fall att hon vill leva. Och jag visste i alla fall att jag måste läsa Kvinnan i fönstret till slut för att se hur det hela skulle avlöpa. Ett litet plus är alla referenser till filmer och böcker. Om jag hade satt betyg hade det blivit tre stjärnor av fem.

söndag 22 juli 2018

En smakebit på søndag

Albert Bonniers förlag

"Hennes man är hemma när som helst. Den här gången kommer han att ta henne på bar gärning. Inte så mycket som en gardinremsa, inte så mycket som en persiennlamell skymmer insynen i 212:an - det klassiska våningshuset i roströd sten där de nygifta makarna Mott bodde förut, fram till för inte så länge sedan, fram till att de inte var gifta längre. Jag träffade aldrig vare sig mr eller mrs Mott, men det händer att jag tittar till dem på nätet: honom på Linkedin, henne på Facebook. Deras bröllopslista på Macy´s finns kvar. Om jag ville skulle jag kunna köpa matsilvret till dem. Som jag sa: inte ens några gardiner. Så 212:an stirrar tomt ut över gatan, rödbrun och naken, och jag stirrar tillbaka, iakttar frun i huset medan hon leder sin byggnadsentreprenör in i gästrummet. Vad är det med den här adressen? Det är hit kärleken kommer för att dö."

Från sidan 11 i Kvinnan i fönstret av A J Finn, Albert Bonniers förlag, i översättning av Klara Lindell.


Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen  En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Naturligtvis utan spoilers. Fler smakebitar HÄR