lördag 15 mars 2014

Nästa radioföljetong

Nästa radioföljetong blir Det tomma hemmet av  
Lidia Tjukovskaja. Senaste utgivning 2013.
Det tomma huset är titeln på den första svenska utgåvan som kom 1969.
Lidia Tjukovskaja (1907 - 1996) har skrivit en roman från den stora terrorns tid i Sovjetunionen.
Året är 1937 och Stalins skräckvälde är som värst. Lidia Tjukovskaja har egna erfarenheter av den här tiden och hon skildrar den enskilda lilla människans utsatthet i det obarmhärtiga samhällssystemet. Hennes roman är ett vittnesmål som skrevs 1939 - 40 i Leningrad. Länge hade hon den gömd hos andra människor och åren 1941 -44 tillbringade hon på annan ort. Genom ett under, säger hon, återförenades hon och hennes skrivbok. Den nya radioföljetongen börjar onsdagen den 19 mars. Uppläsare: Maria Hörnelius
Domen

Och ordet föll, tungt som sten,
på mitt ännu levande bröst.
Det gör ingenting, jag var ju beredd,
det går kanske över på något sätt.

I dag har jag mycket att göra -
jag måste döda alla minnen,
jag måste göra själen kall,
jag måste åter lära mig leva.

Om inte --- Sommarens heta sus
liksom en högtid utanför mitt fönster.
Jag har länge anat denna
ljusa dag och detta tomma hus

Ur Rekviem av Anna Achtmatova. Sommaren 1939

fredag 14 mars 2014

Bokläsare = Boksamlare?

Om man är bokläsare betyder då det att man per automatik är boksamlare? Så lyder Annikas fråga i veckans BOKBLOGGSJERKA. Det ligger nog i farans riktning, tror jag, som har väldigt svårt att kasta eller på annat sätt göra mig av med böcker men har desto lättare för att skaffa nya.  Jag vill ha tillgång till många böcker; jag vill slå upp; läsa om och umgås med mina böcker. Men jag måste inte äga varenda bok jag läser. Ibland lånar jag och läser först och köper sedan. Antikvariska böcker gillar jag; de som är lite tummade och nötta och kanske har en och annan kommentar i kanten. De har en historia och det är spännande att föreställa sig vem som haft dem tidigare. Denna veckan kan man också - om man har en himla tur - vinna en jättefin bokask från NILLAS HANDELSBOD  

Den här vill jag ha!

 

torsdag 13 mars 2014

Far och dotter

Huvudperson i Laurence Tardieus självbiografiska roman Sorgens förvirring är Laurence, 37,  en dotter som beslutar sig för att skriva sanningen om sin far. Trots att han uttryckligen - givetvis utan att höja rösten - råder henne att avstå.
Familjen, mor, far , två döttrar och en son, bor i ett mycket homogent, välbeställt område i 16:e arrondissementet i Paris. Alla umgås i samma kretsar och framtiden är helt utstakad för barnen.
Modern, som kommer från en helt annan miljö och kultur, protesterar. Hennes barn ska få gå och dansa med vem de vill. I ett slag förändras situationen totalt för familjen. Fadern ställs inför rätta anklagad för korruption. Modern får en cancer som har ett galopperande förlopp. Hon ber Laurence att skriva en bok som klargör förhållandet kring faderns orättvisa dom. Hon är helt övertygad om faderns oskuld. Dottern brottas med sanningen och sin kärlek till fadern. Året är 2000. Skammen kommer inte förrän flera år efteråt.
Laurence Tardieu kritiserar den samhällsklass hon själv tillhör. Hjärta, känsla, passion lämnas därhän. Pengar, platser och ägande är det viktiga. Fadern talar om diskretion, måttfullhet och värnandet av anseendet. Han har varit ansvarig för vattendistributionen i Frankrike och Storbritannien och haft en mycket högt uppsatt position och han säger till Laurence att hon inte förstår reglerna och koderna inom företagsvärlden. Hennes värld består av ord och det hon åstadkommer med sina böcker är enbart förvirring. Två livshållningar i total kollision. Och ändå är de så lika varandra, far och dotter.
Laurence Tardieu är född 1972; fadern 1941. 
Jag tycker mycket om den här boken som HANNELE tipsat om

 Kaosutmaning 2.0

onsdag 12 mars 2014

Tematrio - Naturen

Lyrans uppgift denna veckan handlar om naturen. 
Läs mer om det HÄR

Haruki Murakami, Kafka på stranden  海辺のカフカ
En läsupplevelse, tyckte alla i bokcirkeln när vi läste den någon gång 2009. Alla hade gått in i Murakamis magiska värld utan att tveka. Talande katter och flygande fiskar avskräckte ingen. Här finns parallella verkligheter, drömmar och en gräns mot andra sidan. 

Stig Dagerman, De dömdas ö
Den är skriven 1946 på Strindbergs Kymmendö och handlar om fem män och två kvinnor strandade på en ö i oceanen utan mat och vatten. I djungeln möts de av vilda djur och andra fasor. De dömdas ö räknas som det märkligaste Dagerman skrivit. Olof Lagercrantz säger till och med det bästa.
2010 kom den i nyutgåva med förord av ingen mindre än Le Clézio.

Öken (1984) av Nobelpristagaren i litteratur 2008 Jean-Marie Gustave Le Clézio (1940). Öken var författarens stora genombrott. Romanen skildrar den arabiske pojken Nour på flykt i öknen undan fransmännen. Många år senare flyr nomadflickan Lalla från ett tvångsäktenskap till Marseille. Både Nour och Lalla känner stark hemkänsla i öknen.

tisdag 11 mars 2014

HBTQ i St. Petersburg

Absolut noll har renderat sin upphovskvinna, Anna Fock, Katapultpriset och Borås Tidnings debutantpris. Den tilldrar sig i HBTQ - kretsar i St. Petersburg. Huvudperson är Nikita Bokarev, 22, som arbetar som biografmaskinist och hans ljusblå (homosexuella) vänner. De lever ut sin sexualitet öppet, men försöker att inte provocera poliser och fotbollshuliganer. Här finns klassklyftor, utanförskap men också omtanke och sammanhållning.
Hiv - smittan sprids och folk dör i aids.  Polisen är våldsam och korrupt. St. Petersburg är mänskligt kallt. Absolut noll är också berättelsen om slutet på en underbar vänskap,nämligen den mellan Nikita och hans nästanbror Vasilij.
Anna Fock skrev sin bok på två månader. Hon har läst ryska och intresserar sig för rysk kultur, men har aldrig varit i Ryssland. Och idén hade hon innan de ryska antigaylagarna började diskuteras. Troligen blir det fler böcker som utspelas i Ryssland, men inte i HBTQ - miljö. Jag läste Absolut noll i ett svep. Språket flyter lätt och unge Nikitas göranden och låtanden intresserar och oroar. St. Petersburg är svinkallt och snön vräker ner, men Nikitas ytterkläder lämnar mycket övrigt att önska. Många gånger tror jag att han ska dö i en snödriva.


Kaosutmaning 2.0

måndag 10 mars 2014

Sarenström och tusenskönan

Det behövs bara att solen skiner och en liten tusensköna slår ut så gör jag genast gemensam sak med Hannu Sarenström i Trädgårdsvisioner. Gyllene stunder och glömda misslyckanden. Prisma 2009.
Ganska snart kommer min trädgård att se ut som hans. Jag behöver bara få ordning på rabatterna, sätta lökväxter i lunden och skogsblommor i skogen, fixa till lite efter klassiska ideal, blanda violett med silvervitt, sätta blommor och gräs på prärien och ta vara på de gamla som går igen.
Kapitlet om animaliska trädgårdsfiender hoppar jag över.
Men det överdådiga bildmaterialet kan ingen motstå.

söndag 9 mars 2014

Man ska aldrig säga never...

Annika säger så här om veckas bokbloggsjerka:
Inspirationen till veckans jerka är hämtad från The Guardianas artikel Which books will never be on your shelves?

Läs hur Bokbloggsjerkan går till  HÄR
Det var inte lätt. Men om jag tänker efter vilka slags böcker   jag inte skulle köpa och vilka böcker som inte finns i mina hyllor så är det skräck, vampyrhistorier, SF och fantasy.
Men om jag till exempel skulle få en bok ur någon av ovanstående genrer i present så skulle jag i alla fall ge den en chans. Och sedan skulle den antagligen få en plats i min bokhylla.. 

"Jag är människa, intet mänskligt är mig främmande" (Terentius)