Veckans kulturfråga v. 10 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 10: Vilka kulturella verk med historiskt tema tycker du om? 

Jag läser gärna historiska romaner. På senare tid har det blivit en del som handlar om hur folk hade det i Finland under olika krig. Särskilt intresserar naturligtvis hur kvinnor och barn, gamla och sjuka klarade livhanken på hemmafronten. Merja Mäkis Jag ger mina tårar tilldrar sig mestadels i Karelen. Innan fåglarna vänder åter heter första delen och är Merja Mäkis debutroman. Det ska komma en tredje del. Sirpa Kähkönen har skrivit den s. k. Kupopio - serien vars första del är Brudar i svart. Sju delar omfattar den serien. Ulrika Lagerlöf har skrivit en roman som tilldrar sig i Västerbotten på 1930-talet, Hjortronmyren. Knut Hamsun skrev Markens gröda som jag alldeles nyligen läst om och fäst mig vid helt annorlunda saker än jag minns från första läsningen. TV -serier: Tre kärlekar av Lars Molin med fina skådespelare som Jessica Zandén och Samuel Fröler och fantastiska Ingvar Hirdwall. Hedebyborna bygger på fyra romaner av Sven Delblanc: Åminne, Stenfågel, Vinteride, Stadsporten.

Tisdagstrion v. 10 2025: Bakverk och konfektyr

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 10: Bakverk och konfektyr i titel eller innehåll (med anledning av att det idag är fettisdagen) 

1. "Det bästa var bageriet, då fick han jättestora kanelbullar med sig hem och jag kunde ta med dem till skolan nästa dag..." ur Ingvild H. Rishøis Stargate

2. Supertanten av Elin Ek. Hon säger att det mest moderna just nu är det som tanter alltid hållit på med. Men det har bytt namn. Långkok heter Slow food; hemlagat har blivit närproducerat; syjuntan har blivit stickkafé; kärringen har blivit bitch; muffins och skorpor har blivit cupcakes och biscotti; bättre begagnat vintage.
Förr piffade man till det tråkiga. Nu pimpar man!!!

3. Christmas at the Cupcake Café av Jenny Colgan. Issy Randall är framgångsrik ägare till Cupcake Café. Nu närmar sig julen, arbetsbördan ökar och Issys pojkvän står i begrepp att flytta till New York.
Issy måste mobilisera alla sina krafter för att klara av stressen och pressen i arbetet och oron över framtiden. Christmas at the Cupcake Café är kravlös feel - goodläsning med många läckra recept på hiskligt söta kakor.

Varför? Därför! V. 10 2025

Klimakteriehäxan: Varför? Därför! v. 10: Nu om repriser

Varför väljer jag att läsa om en speciell bok flera gånger? 

Därför att Dikter av Harry Martinson aldrig tar slut

Varför tröttnar jag aldrig på att äta en mager kotlett till lunch?
Därför att rätten är lätt att laga, går snabbt, är jättegod och inte speciellt onyttig. Tillbehören kan varieras efter ork och humör.

Varför väljer jag att se om vissa filmer, inte bara en gång?
Därför att Tjorven och Farbror Melker i Vi på Saltkråkan gör mig på gott humör och därför att Vägvisaren är ett fascinerande mästerverk av Akira Kurosawa.

Varför skulle jag kunna ha Les Swingle Singers  "Jazz Sebastian Bach" på repeat i mina öron? 
Därför att deras Bach - tolkningar vissa dagar får mig att sjunga med. Andra dagar lyssnar jag uppmärksamt på Leonard Cohen och hans texter.

Varför bjuder jag ofta både mig själv och andra på lax? 
Därför att den fisken går att variera nästan i oändlighet! God kallrökt, varmrökt, inkokt, gravad, ugnsstekt, stekt i panna, i fiskgryta, soppa, eller i gratäng ... tar gärna emot fler förslag om det finns!

En smakebit på søndag v. 9 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås

"Tre dagar innan hon dör, på sjukhuset, har jag med en lampa, en liten matta och en fin bild, och Tove Janssons Pappan och havet, som vi har kommit överens om, hon och jag, att jag kan läsa högt för henne. Vad är det jag inte förstår, hur svårt är det att förstå att hon ska dö, att hon inte vill ha en lampa, en liten matta, en fin bild, att hon inte vill bli läst för, att boken hon en gång älskade, kanske allra mest för scenen där Muminmamman försvinner in i tapeten, inte betyder något för henne nu. Jag insisterar på att något måste betyda något, något måste vara viktigt för henne, något måste hon kunna ta med sig in i döden, något som är kärt, varmt, nära, betydelsefullt. Jag läser två omgångar, sedan säger hon att hon inte vill att att jag ska läsa mer."

Ur Mor om natten av Niels Fredrik Dahl s. 216.   Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 9 2025

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi bjuder varandra en mening ur det vi just läser som av någon anledning fått oss att stanna upp en stund.
Min Veckans mening v. 9 kommer från Mor om natten av Niels Fredrik Dahl.

"Mormors blick måste vara fast för bådas skull, hon har rävögon och missar ingenting, det kan hända att Gud ser allt, men inte förrän mormor har sett det."

Fem en fredag v. 9 2025: Röjar - göra

 elisamatilda: Fem en fredag v. 9: Röjargöra

1. Vilken syssla föredrar du framför andra? Tvätta och stryka
2. Vilken drar du dig för att göra? Dammsuga
3. Har du någon städrutin? Nej. Tar ett tag här och ett där då och då.
4. Var har du minst ordning någonstans? Mitt rum
5. Vad glömmer du att städa?  Bokhyllornas överdelar, grytskåpen

Att omfamna ett vattenfall

Ida Theréns debutroman från 2020, Att omfamna ett vattenfall, har inte fått den uppmärksamhet den förtjänar om någon skulle komma på idén att fråga mig. Så elegant skriven, så fina dialoger, så fint språk. Författaren är född 1985 och är utöver författandet även litteraturskribent. Att omfamna ett vattenfall är enligt författaren själv ett exempel på exofiktion; ett ord jag aldrig hört tidigare. Begreppet kommer från Frankrike och togs snabbt upp i Danmark. Så här står det i DN: "Vad är motsatsen till autofiktion, det vill säga en självbiografisk roman? Jo, exofiktion – en roman i jagform men skriven ur någon annans perspektiv. Veckans mest omtalade exofiktion är Göran Greiders ”Nu när man är död” där han låter Cornelis Vreeswijk tala." Ida Therén har skrivit en bok om en av Henry Millers fruar, nämligen June Mansfield. Hon var en fattig och vacker kvinna av judisk börd med en mor som inte var så förtjust i henne men dock krävde att June skulle bidra till familjens försörjning. Det gjorde hon genom att på begäran dansa med rika män. Förmodligen blev det lite mera också. Men så träffade hon Henry Miller på ett café och de fick ögonblicklig kontakt. Och därefter fick June försörja honom också. Han måste ju skriva! Förhållandet varade några år tills Henry Miller inleder ett förhållande med den franska författaren Anaïs Nin. June packar och drar medan Anaïs Nin och Henry Miller sitter och dricker té. Några av Junes levnadsregler: Lev och låt leva; Konsten måste vara fri; Jag äger inget men ingen äger mig. June träffar en snäll och rik man som vill gifta sig med henne. Men när hon ärligt berättar för honom att hon inte attraheras av honom faller det budet och han tar till och med tillbaka telefonen han gett henne. Den tänker han ge till sin dotter i stället. Junes utlevande tillvaro sliter på henne och till slut sitter hon på ett vårdhem och har bara ett enda färgband kvar. Jag blev mycket förtjust i den här romanen och June Mansfield som är alldeles för vacker för sitt eget bästa. Kanske är hon för snäll och för ärlig också. Hennes sätt att försörja sig (och en del andra) är naturligtvis diskutabelt, men hon gör inga försök att skaffa annan utkomst. En kan ju tänka sig att hon skulle tjänat för lite på annat arbete. Romanen har även ett vackert omslag. 

Titel: Att omfamna ett vattenfall

Författare: Ida Therén 

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2020

Antal sidor: 268 s.