Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 21: Himmel och/eller helvete
1. Stenblödning av Ibrahim al - Koni
Libyens mest kände författare är Ibrahim al-Koni. Stenblödning tilldrar sig i Sahara. Herden
Asouf vakar uppmärksamt över grottmålningarna i bergen så att inga
turister plockar med sig något eller förstör det som faktiskt berättar
hans folks historia. Det
är hårt att leva i öknen. Det är himmel och helvete och ställer
existensiella frågor på sin spets. Asouf tillhör det blå eller beslöjade
folket, det vill säga tuaregerna.
2. Den skyddande himlen av Paul Bowles (1910 - 1999)
I Den skyddande himlen
(1910 - 1999) följer vi tre rast- och rotlösa människor på resande fot i
Marocko på 1940-talet. Port den äldste är mest tongivande. Kit, hans
neurotiska hustru, litar i trängda lägen endast på Port. Men annars kan
hon tänka sig ett litet mellanspel med den unge, leende Tanner, som är
helt impulsstyrd och ganska enerverande. Det är oklart varför Port
erbjudit honom att resa med dem. Kanske behöver paret en katalysator i
sin vacklande relation.
3. Hitom himlen av Stina Aronson
Hitom himlen är mäktig.
Skildringen av den storslagna naturen och de kärva, fromma, ordknappa
människorna och deras strävsamma liv är mästerlig. Människorna i norr
har hörsammat väckelsen till skillnad från de ogudaktiga sörlänningarna.
Den stränga laestadianismen som förbjuder gardiner (djävulens
kalsonger), färg på husen och blommor i trädgårdarna sätter naturligtvis
sin prägel på de frälsta. Emma Niskanpää är inget
undantag. Hon är en saktmodig änka som lever sitt liv i väntan på brev
från den älskade sonen, mitt John, som vårdas på ett sanatorium långt
hemifrån det ödsligt belägna barndomshemmet. Emma Niskanpää gör ett
outplånligt intryck på läsaren.