Natten

Natten av Sara Gordan gjorde ett starkt intryck på mig. Med distans och utan överord berättar hon om sin 14 - åriga dotter som har diabetes och ständigt rymmer hemifrån utan insulin; dricker och uppvisar ett utpräglat självdestruktivt beteende. Den skenbart svala distansen gör att spänningen mellan form och innehåll är påtaglig. Dottern - bokens du - föds med en tumör i gommen. Hennes far - fransmannen - är behjälplig i största allmänhet även sedan de gått skilda vägar. Deras första barn dör i moderns mage. Deras tredje barn är en pojke som föds med ett skenande hjärta. Under sju år är modern ensam med sina barn och försöker försörja familjen med översättningar, tillfällighetsarbeten och doktorerande samtidigt som hon ska orka med   vaknätter, vabbande, sjukhusvistelser och ständig oro. Hon säger sig ha fått en stor gåva och det är förmågan att somna om. Så småningom möter hon en ny man vilket medför en styvdotter och en ny gemensam dotter. Barnen tycker om varandra; männen ställer upp men huvudansvaret är moderns. Varje natt medför ny oro, nya samtal, ny nattvandring och ny uppgivenhet. Dottern gör sig omöjlig i alla instanser och till slut återstår endast HBV -  hem. Modern sörjer, dottern gråter. Vad har jag gjort, frågar sig modern? Hon inser att Natten är hennes berättelse och att det finns en helt annan berättelse som är dotterns. För mycket länge sedan läste jag en annan bok skriven av en mor som var på ständig jakt efter sin knarkande son. Mor till David S heter den boken skriven av Yvonne Keuls. Den modern stängde sin dörr för sonen. Det gick inte att han kom hem och sov ut och åt upp sig för att sedan ge sig ut i knarkandet igen. En helt fruktansvärd men nödvändig åtgärd. Den diabetessjuka flickan måste naturligtvis  behandlas annorlunda med tanke på den livsnödvändiga medicineringen, men mödrarnas kamp för sina barn var densamma. En vacker norsk terapeut visar sig till slut vara helt rätt för mor och dotter och en kan väga börja andas lite igen. Tiden var väl mogen helt enkelt. Författaren säger om sin bok: "...ett enda perspektiv har fått gälla, nämligen den oroliga mammans. Jag har försökt vara ärlig mot henne, hon som försökte hålla allt i sina händer."

Titel: Natten

Författare: Sara Gordan

Förlag. Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: 174

Veckans mening v. 38

MIN 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi delar med oss av en mening vi läst och som vi stannat upp inför av den ena eller andra anledningen. Min (mardröms)mening kommer idag ifrån sidan 28 i Natten av Sara Gordan.

"Jag sitter i den förbannade träsoffan och jag vet inte om du har insulin med dig eller om du har ätit någonting, jag är rädd att du ska ligga redlös någonstans medan blodsockret går i botten och allting stannar, hjärtat - hjärnan, någonstans bland folk som inte har en aning om vad du behöver (läsk, godis kalla äpplen smörgåsar, vad som helst, det är aldrig farligt att ge en diabetiker socker men däremot att låta bli) eller ensam, någon busstation, var som helst där jag inte är med mina smörgåsar och druvsockertabletter, bortanför min kontroll."

En smakebit på søndag v. 36 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

"Mina närmaste grannar är inte lättskrämda. De har inga bekymmer, blir inte förälskade, biter inte på naglarna, tror inte på slumpen, avger inga löften, för inte oväsen, är inte med i Försäkringskassan, gråter inte, letar inte efter nycklarna, glasögonen, fjärrkontrollen, barnen, lyckan. De läser inte, betalar inte skatt, bantar inte, har inga intressen, byter inte åsikt, bäddar inte sängen, röker inte gör inga listor, väger inte orden i munnen innn de pratar. De har inga vikarier. De är inte rövslickare, ambitiösa,långsista, fåfänga,småaktiga, generösa, avundsjuka, ovårdade, prydliga, upphöjda, lustiga, missbrukare, snåla, gladlynta, illvilliga, våldsamma, förälskade, gnällspikar, hycklare, milda, hårda, mjuka, elaka, lögnare, tjuvar, spelare, modiga, lata, troende, luriga optimister. De är döda. Den enda skillnaden mellan dem är träslaget i deras kistor: ek, furu eller mahogny."

Från sidan 7 i Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin