Efter att ha stångats med texten i Vinterresa av Elfriede Jelinek ett antal sidor kom jag slutligen in i rytmen. Här trängs samhällskritiken med barndomsminnena, reflektioner om tiden, nutid - dåtid - framtid, bankskandaler och kidnappningen av Natascha Kampusch och hur folk absurt nog lägger skuld på flickan när hon äntligen sluppit loss. Det österrikiska samhället äcklar henne. Hon älskar inte sig själv heller för den delen. "Jag står här som en fågelskrämma, ja så ser jag ju ut också..." Förhållandet till modern som hon skötte om under ett antal år ägnas ett visst utrymme. Fadern, som blev dement, finns också med men verkar inte vara av samma betydelse. Kärlekslivet är det inte heller mycket bevänt med. Hon är ute och fiskar på nätet men det leder ingenstans. Och hon gratulerar de barn hon inte fött. Många är de pregnanta formuleringarna. Om jag inte läst en lånebok hade det blivit många understrykningar. Och jag känner mig inte riktigt klar med Vinterresa. Jag behöver läsa om. Vissa stunder tänker jag att Vinterresa skulle läsas högt. På baksidan av boken betecknas den som ett läsdrama och det är en bra beteckning. Utöver detta tänker jag lyssna igenom Franz Shuberts och Wilhelm Müllers sångcykel Die Winterreise som Elfriede Jelinek utgått ifrån. Författaren fick Nobelpriset i litteratur 2004.
Författare: Elfriede Jelinek
Översättare: Maria Tellander
Förlag: Modernista
Tryckår: 2017
Antal sidor: 95
Inlägg
